Skilda händelser under 1179 och gravbyggnader ger en tydligare bild av Saladins brorson.

Farrukh Shah-komplexets röda kupoler bland ljusa moderna byggnader i Damaskus, med träd och en klotformad gatlykta
Damaskus, 14 juli 2007; uppladdad av Aziz1005, public domain. De restaurerade kupolerna återger inte hela det medeltida utseendet. Aziz1005 · Wikimedia Commons · Public domain, released by uploader.

Familj och styre

Farrukh Shah var son till Saladins bror Shahanshah ibn Ayyub och bror till Taqi al-Din Umar av Hama. [2] [4] Humphreys beskriver den kurdiska dynastin som en familjekonfederation: furstar hade egna områden, medan överhuvudets inflytande berodde på släktband och militär styrka. Alla undersåtar var därför inte kurder. [1] Gibb daterar hans övertagande efter Turan Shah i Damaskus till 1179. Baalbek innebar en närliggande men särskild uppgift. [2] [3]

Skilj mellan striderna

Turan skiljer vårens möte vid Tell Harra från Marj ʿUyun i juni. I det första kämpade Farrukh Shah mot en styrka med Balduin IV; Humphrey av Toron sårades och dog senare. Junistriden hade ett annat förlopp med spaning, räder och fångar. Angreppet mot fästningen vid Jakobs vad följde senare. Krönikörerna ger olika skildringar. En enda berättelse om en låtsad reträtt kan inte användas som förklaring till allt. [3]

Död och minne

Gibb och Turan anger dödsåret 1182. Sonen Bahram Shah fortsatte styret i Baalbek. Abbu redovisar dock 579 AH i gravinskriften, jämfört med 578 AH i historiska berättelser. [2] [3] [4] Han skiljer Farrukhshahiya från den senare Amjadiya och tillskriver stiftelsen modern Khatulkhir Khatun. Den ersatta norra kupolen visar varför fotografiet från 2007 inte är en oförändrad medeltida vy. [4] [5]

Källor och vidare läsning

  1. R. Stephen Humphreys, “Ayyubids,” Encyclopaedia Iranica III/2 (1987), pp. 164–167; updated 2017: Kurdish family origins and family confederation.
  2. H. A. R. Gibb, The Life of Saladin (Oxford, 1973), p. 48: Damascus appointments, Taqi al-Din Umar and Farrukh Shah’s death.
  3. Abdulkadir Turan, “Merciuyûn Zaferi’nin (575/1179) Selâhaddîn-i Eyyûbî’nin Kudüs’ü Fetih Serüvenindeki Yeri,” Mukaddime 16/2 (2025), pp. 341–362, especially 349–354, doi:10.19059/mukaddime.1713729.
  4. Adil N. Abbu, The Ayyubid Domed Buildings of Syria, vol. I, PhD thesis, University of Edinburgh (1973), pp. 118–122: Farrukhshahiya, inscription, patron and Amjadiya.
  5. Aziz1005, Farokh Shah mosque, photograph dated 14 July 2007; Commons file and uploader’s public-domain release.