Mardins gamla stad på sluttningarna i sydöstra Turkiet förenar terrasserade stenhus, moskéer, madrasor och syrisk-kristna institutioner. Historien rymmer flerspråkigt vardagsliv, arkitektonisk förändring och förstörelsen av kristna samhällen 1915.

Mardins stenhus stiger i terrasser under blå himmel, med träd, öppen mark och väg i förgrunden
Mardin från dalen, Balkanique, 18 juni 2017. Panorama över stadens läge, inte hela provinsen. © Balkanique · 18 June 2017 · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0.

Sluttningens stad och provinsen

UNESCO-underlaget Mardin Cultural Landscape beskriver en stad på en stenig sluttning med citadell överst, religiösa stenbyggnader och terrasserade bostäder. [1] Gamla staden är en bestämd byggd miljö, inte alla orter i provinsen Mardin. Stads-, distrikts- och provinstal kräver egna gränser och folkräkningsdatum. Ett odaterat tal visar varken gamla stadens befolkning eller dess etniska sammansättning.

Artuqidiska monument och stadsstruktur

ICOMOS betonar 2003 artuqidperioden: Stora moskén från 1100-talet, Zinciriye från 1300-talet och Kasımiye från 1400-talet. Bedömningen beskriver även välvda stenhus, gårdar, trappförbindelser och sydvända fasader. [2] Det är skilda byggnadstyper med olika historia. Att kalla hela gamla staden artuqidisk döljer senare bostäder, ändringar och fortsatt boende.

Språk i stadslivet

Metin Yıldız och Veysel Kılıç placerar 2020 Mardin bland samhällen förknippade med turkiska, kurdiska, arabiska, syriska och armeniska. Deras enkät undersökte språkkunskaper och användning hos 250 elever mellan sexton och tjugo i språkklasser på flera gymnasier. [6] Det dokumenterar en flerspråkig utbildningsmiljö, ingen folkräkning eller precisa etniska andelar. Språk, religion och härkomst är olika kategorier.

Deyrulzafaran och syrisk-kristna institutioner

Columbias Mapping Mesopotamian Monuments dokumenterar Deyrulzafaran, officiellt Mor Hananyo, öster om Mardin. Profilen knyter den första grundningen till Shleymon på femhundratalet och renovering till Mor Hananyo 793. Den förklarar det senare namnet Saffransklostret och de mindre kyrkorna på bergsryggen. [3] Datering av komplexet kräver åtskillnad mellan grundning och ombyggnad. Klostret hör till ett regionalt kristet landskap, ingen enbart dekorativ bakgrund.

1915 och samlevnadens sönderfall

Uğur Ümit Üngör beskriver hur guvernör Reshids förföljelse i Diyarbekir utvidgades från armenier till syriska kristna. Mardinavsnittet dokumenterar bortförande och mord på kristna framstående män i juni 1915 och fler förstörda konvojer. [4] Historien hör hemma bredvid monument och berättelser om gemensamt stadsliv. Att ange bestämda tjänstemän, miliser och deltagande kurdiska hövdingar undviker samma ansvar för varje medlem av en etnisk eller religiös grupp.

Hus som levda rum

Zemzem Taşgüzen och Sibel Çamurdaş studerar 2021 Çamurdaş-huset genom muntlig historia med boende och rekonstruerar äldre och dåtida rumsanvändning. Sammanfattningen relaterar det till omvandlingar till hotell, kaféer och restauranger som ökade efter 2010. [5] Kök, rum och gårdar får mening genom bruk. Ett familjehus representerar dock inte alla hushåll och skicket 2021 är inte automatiskt dagens.

Att förstå kulturarvsstatus

UNESCO-posten är ett förslag på den tentativa listan från 25 februari 2000, referens 1406, skilt från inskrivning på världsarvslistan. [1] ICOMOS tog 2003 upp betongbyggnader, bristande helhet och begränsade bevaranderesurser. [2] Det är daterade bedömningar, ingen ny inspektion. Mardin kräver både byggnader och belägg om underhåll, boende och förändring; erkännande garanterar inte bevarande i sig.

Källor och vidare läsning

  1. UNESCO World Heritage Centre, Mardin Cultural Landscape, Tentative List submission by Türkiye’s Ministry of Culture, 25 February 2000, reference1406.
  2. ICOMOS, Historic City of Mardin, nomination1098, Evaluations of Cultural Properties (2003), printed pp.103–106; architecture and conservation assessment.
  3. Columbia University, Mapping Mesopotamian Monuments, Deyrul Zafaran/Deir al-Za’faran Monastery; site profile, Helen Malko and Matthew Peebles, documentation2015, updated2019.
  4. Uğur Ümit Üngör, Diyarbekir (1915–1916): Young Turk Mass Killings at the Provincial Level, Sciences Po Mass Violence and Resistance, 25 March2009; Mardin passages.
  5. Zemzem Taşgüzen and Sibel Çamurdaş, A Micro-History Narrative in Old Mardin: Çamurdaş House, International Journal of Mardin Studies2/1 (2021); authors’ abstract and method.
  6. Metin Yıldız and Veysel Kılıç, In a Cosmopolitan City Facilitative Factors of Bilingualism and Multilingualism in Foreign Language Learning Process, International Journal of Media Culture and Literature6/1 (2020), pp.59–72; authors’ abstract.