Urmia är administrativt centrum i Irans Västazarbaijan. Medeltida byggnader, reformtidningar och assyriska publikationer ingår i stadens historia.

Vy underifrån mot Se Gonbads tegelentré i Urmia med geometriska ornament, inskriftsband och indraget valv mot blå himmel
Se Gonbads entré, Toni Afshar, 4 oktober 2015, CC BY-SA 4.0. Byggnadsdetalj, ingen stadsvy. [8] © Toni Afshar · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0.

Stad och region

Kleiss anger Urmia som Västazarbaijans centrum och nämner det före 1979 använda namnet Reza’iya. Administrativa gränser motsvarar inte etniska och tribala områden. [1] Provinsnamnet bestämmer inte varje invånares identitet. Se Gonbad är ett seldjukiskt gravtorn; fredagsmoskéns mihrab är från trettonde århundradet. [2] Regionala urarteiska lämningar bevisar inte ensamma stadsnamnets ursprung.

Tidningar och läsare

Faryad gavs ut 6 mars–12 december 1907 med Mirza Mahmud Ghanizadeh Dilmaqani som verklig redaktör. En spalt behandlade stadens behov och enstaka texter var på azerisk turkiska. [3] Urmia Orthodokseta utkom 1904–1914 med avbrott. Ryska och assyriska nyarameiska utgåvor nådde läsare i Urmia, Tbilisi och Jerevan. [4] Dessa nätverk är ingen etnisk folkräkning.

Krig och förlorade skrifter

Van Bruinessen beskriver hur Simko bjöd patriark Mar Shimun till förhandling och lät döda honom och hans följe. Därefter följde massakrer mellan kristna och muslimer samt assyrisk flykt söderut. [5] Ansvar gäller berörda ledare och styrkor, inte hela nutida samhällen. Mirza Dawid Malik flydde i juli 1918 och lämnade sina skrifter. Bevarade flyktingmanuskript skrevs i Frankrike och Chicago; hans stadshistoria är inte känd som bevarad. [6]

Den föränderliga sjön

NASA dokumenterade med Landsat en nästan torr sjöbotten den 7 september 2023 och kopplade långvarig tillbakagång till vattenuttag och torka. [7] Den daterade observationen mäter inte dagens strandlinje. Stadens och avrinningsområdets miljöhistoria belyser olika förändringar.

Källor och vidare läsning

  1. Wolfram Kleiss, Azarbaijan ii. Archaeology, Encyclopaedia Iranica III/2 (1987), 215–221, updated 1 November 2017; administrative geography and regional archaeology.
  2. Wolfram Kleiss, Azarbaijan xii. Monuments, Encyclopaedia Iranica, 20 July 2002, updated 11 October 2016; Se Gonbad and the Friday Mosque.
  3. Nassereddin Parvin, Faryad, Encyclopaedia Iranica IX/4 (1999), 383–384, updated 27 May 2013; Urmia’s 1907 newspaper.
  4. Lina Yakubova, Urmia Orthodokseta, Encyclopaedia Iranica, 25 July 2016, updated 26 July 2016; languages, readership and publication history.
  5. Martin van Bruinessen, A Kurdish Warlord on the Turkish–Persian Frontier: Ismaʿil Agha Simko, in Touraj Atabaki, ed., Iran and the First World War (2006), 69–93; author-uploaded manuscript, opening pages.
  6. David G. Malick, Malik, Dawid Giwargis, Encyclopaedia Iranica, 4 October 2016, updated 14 October 2016; displacement and manuscript survival.
  7. NASA Earth Observatory, Lake Urmia Shrivels Again, 10 October 2023; dated Landsat observations and drying pressures.
  8. Toni Afshar, Segonbad-001, 4 October 2015, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0.