Gutiska kungar förekommer i mesopotamiska källor från sent tredje årtusende f.Kr. Deras relation till slutet på Akkads makt rekonstrueras ur kungainskrifter, senare listor, litteratur och arkeologi. Källorna besvarar olika frågor och kan motsäga varandra.

Votivklubbhuvud av sten med centralt hål och kilskrift runt sidan
Votivklubbhuvud tillägnat av La-arab, kung av Gutium, från Sippar, British Museum. Osama Shukir Muhammed Amin, 16 mars 2016; CC BY-SA 4.0. Belägg för kunglig gåva, inget porträtt av gutiska krigare. © Osama Shukir Muhammed Amin · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0.

Kungadöme och dateringar

Sumeriska kungalistan placerar gutiska kungar bland dynastierna, men handskrifterna skiljer sig i namn och summor. Tirigan tilldelas fyrtio dagar; helheten ger inget oomstritt ockupationssekel. [1] Fraynes inskriftskorpus kopplar bara några listade kungar till samtida inskrifter. Erridu-pizirs långa texter finns kvar trots att namnet saknas i listan. Inledningen varnar uttryckligen för oprecisa absoluta datum. [2]

Härskarna lämnade inskrifter

CDLI publicerar en tavla som kopierar Erridu-pizirs inskrifter. Den akkadiska texten kallar honom kung av Gutium och de fyra världsdelarna. Vittnet BT 02 + BT 03 från Nippur är gammalbabyloniskt; senare kopia måste skiljas från äldre kunglig komposition. [3] La-arabs avbildade klubbhuvud är ett annat kungligt föremål med skrift. [4] Källorna rättar påståendet att gutierna inte lämnade några skriftliga belägg om sina härskare.

Fienden i Agades förbannelse

I den sumeriska kompositionen leder Naram-Suens angrepp på Enlils E-kur-tempel till gudomlig vedergällning. Gutierna stiger ned som straffredskap; våld, störd handel och hunger följer. Djurliknelser uttrycker berättarens fientlighet. [5] De är ingen objektiv beskrivning av befolkningens intelligens eller utseende. Teologin fastställer inte heller vilken militär handling som avslutade riket. Dikten visar hur sammanbrottet berättades och förklarades moraliskt.

Utu-hegals segerberättelse

Texten tillskriver Enlil valet av Utu-hegal från Uruk för att störta gutiskt styre. Den beskriver Tirigans befälhavares nederlag, kungens flykt till Dabrum och fångenskap med familjen. Slutet iscensätter förödmjukelse och återställt sumeriskt kungadöme. [6] Detta legitimerar segraren, ingen opartisk undersökning av alla samhällen. Påståenden om blockerade vatten och vägar hör till framställningen, inte en oberoende mätning av hela regionens skador.

Att läsa källorna
KällaInnehållBegränsning
KungalistanHärskarföljdOlika handskrifter
Erridu-pizirs inskrifterTitlar och fälttågSenare kopia; skadad text
Agades förbannelseGudomligt straffLitterär fientlighet

Klimat ger ingen automatisk ensam orsak

Sołtysiak och Fernandes analyserade kollagen från 75 personer vid Tell Arbid, Tell Barri och Tell Brak. Studien 2021 fann större skillnader mellan platser än över tid och ingen väntad bred försörjningsstörning genom megatorka. [7] Den gäller provtagna samhällen och material, inte alla regionala miljöer. Lokala reaktioner behöver prövas i stället för att ett klimatförlopp görs till fullständig förklaring.

Gutium och kurdisk historia

En akkadisk kungatext visar användning av ett skrivarspråk, inte alla språk i den styrda befolkningen. [3] Fientliga litterära etiketter och kunganamn fastställer inte obruten härstamning till dagens kurder. Källorna dokumenterar härskare, politiska anspråk och senare minnen. Geografisk överlappning fyller inte saknade språkliga och historiska länkar. Direkt koppling mellan Guti och Cûdî eller nutida stammar kräver mer än namnlikhet och hävdas inte här.

Källor och vidare läsning

  1. University of Oxford, ETCSL 2.1.1, The Sumerian King List; Gutium section and manuscript variants.
  2. Douglas Frayne, Sargonic and Gutian Periods (2334–2113 BC), University of Toronto Press, 1993; publicly displayed introduction and Gutium chapter opening.
  3. Cuneiform Digital Library Initiative, P227536, BT 02 + BT 03: Old Babylonian copy of Erridu-pizir inscriptions, with Akkadian transcription and linked translation.
  4. Osama Shukir Muhammed Amin, La-arab votive macehead from Sippar, British Museum, photograph of 16 March 2016; object description and CC BY-SA 4.0 metadata.
  5. University of Oxford, ETCSL 2.1.5, The Cursing of Agade; literary translation, particularly lines 149–175.
  6. University of Oxford, ETCSL 2.1.6, The Victory of Utu-hegal; narrative translation, particularly lines 40–62.
  7. Arkadiusz Sołtysiak and Ricardo Fernandes, Much ado about nothing: assessing the impact of the 4.2 kya event on human subsistence patterns in northern Mesopotamia using stable isotope analysis, Antiquity 95 (2021), pp. 1145–1160.