I en politisk värld dominerad av män med vapen byggde Hero Ibrahim Ahmad sin makt genom något som visade sig lika beständigt: institutioner. Som dotter till Ibrahim Ahmad, KDP:s medgrundare och den kurdiska nationella rörelsens intellektuella arkitekt, och hustru till Jalal Talabani stod hon i skärningspunkten mellan de två viktigaste nätverken i kurdiskt politiskt liv. Men det som skilde Hero Ibrahim Ahmad från personer med enbart goda kontakter var vad hon valde att göra av ställningen. Hon delade ledningen för Kurdistans patriotiska union under de mest kritiska perioderna i partiets historia, ansvarade för den humanitära insatsen som svar på Anfalfolkmordet, grundade den första kurdiska barnrättsorganisationen, byggde PUK:s medieinfrastruktur och verkade som en självständig politisk kraft under fem årtionden av kurdisk politisk historia. Hon var mer än en ledares hustru; hon var parallellt och i egen rätt själv en ledare.

Innehåll

1. Del 1: Sulaymaniyah och familjen Ahmads arv

2. Del 2: Politisk fostran – att växa upp som kurd och kvinna i Irak

3. Del 3: Äktenskapet med Jalal Talabani och inträdet i PUK

4. Del 4: Anfalåren – att möta folkmordet

5. Del 5: Kurdistan Save the Children – att bygga civilsamhället

6. Del 6: Inbördeskriget – att överleva det värsta

7. Del 7: Medier och kommunikation – PUK:s röst

8. Del 8: Politiskt ledarskap – att leda PUK

9. Del 9: De senare åren – presidenthustru, partiledare och politisk aktör

10. Del 10: Eftermäle – institutionsbyggaren

Del 1: Sulaymaniyah och familjen Ahmads arv

Hero Ibrahim Ahmad föddes 1948 i Sulaymaniyah, södra Kurdistans stora kulturella och intellektuella huvudstad, i en av den kurdiska politiska historiens mest betydelsefulla familjer. Fadern Ibrahim Ahmad var medgrundare till Kurdistans demokratiska parti, KDP:s generalsekreterare under septemberrevolutionen och en av nittonhundratalets mest inflytelserika kurdiska intellektuella och politiska tänkare. Familjen Ahmad tillhörde den urbana kurdiska intellektuella nationalismens tradition: jurister, författare och politiker som ansåg att den kurdiska saken krävde moderna politiska institutioner, demokratiska strukturer och kulturella uttryck och inte enbart militärt motstånd.

Del 2: Politisk fostran – att växa upp som kurd och kvinna i Irak

Hero Ibrahim Ahmads politiska fostran skedde i det baathistiska Iraks särskilda sammanhang, ett land där kvinnor hade formella juridiska rättigheter men där utrymmet för verkligt politiskt deltagande blev alltmer begränsat. Kurdiska kvinnor i Irak på 1960- och 1970-talen mötte både könsdiskriminering och etniskt förtryck. Hennes svar på denna skärningspunkt var typiskt för familjen Ahmads tradition: hon utbildade sig, byggde kontakter och engagerade sig politiskt genom de nätverk hon hade tillgång till. Det politiska engagemanget föregick och var oberoende av förhållandet till Jalal Talabani.

Del 3: Äktenskapet med Jalal Talabani och inträdet i PUK

Hero Ibrahim Ahmad gifte sig med Jalal Talabani, PUK:s grundare och mannen som skulle bli Iraks förste kurdiske president. Familjebandet mellan Ibrahim Ahmad och Talabani var den centrala axeln i PUK:s politiska och intellektuella identitet. Heros far Ibrahim Ahmad var partiets intellektuella gudfader; maken Jalal Talabani var dess operativa ledare. Själv blev hon med tiden en av dess viktigaste politiska aktörer, inblandad i organisationsbeslut, ledning av PUK:s kommunikation och medier och det politiska arbetet med att bygga partiets institutionella förmåga.

Del 4: Anfalåren – att möta folkmordet

Den Anfalkampanj som pågick 1986–1989 drabbade PUK:s territorium och sociala bas med förödande kraft. Hero Ibrahim Ahmad var en central gestalt i den humanitära insatsen. Organisationen Kurdistan Save the Children, som hon grundade och ledde, blev en av de främsta kanalerna för humanitära insatser till följd av fördrivningen och förstörelsen under Anfal. Arbetet med Anfals humanitära följder gav henne en offentlig profil som sträckte sig utanför PUK:s interna politik. Hon samarbetade med internationella humanitära organisationer och utländska tjänstemän och etablerade sig som en betydande gestalt i kurdiskt offentligt liv oberoende av familjebanden och äktenskapet.

Del 5: Kurdistan Save the Children – att bygga civilsamhället

Kurdistan Save the Children, som Hero Ibrahim Ahmad grundade 1991, var en av de första kurdiska civilsamhällesorganisationerna att verka oberoende av de två stora politiska partierna. Grundandet var i sig en politisk handling. I en kurdisk politisk kultur dominerad av KDP och PUK representerade skapandet av en oberoende civilsamhällesorganisation en annan vision för kurdiskt offentligt liv. Organisationen tog itu med flera sidor av barns utsatthet: avbruten utbildning, fysisk fördrivning, psykiska trauman och familjestrukturer som bröt samman genom krig och folkmord. Den visade att civilsamhället kunde fungera i Kurdistan och att kurdiska kvinnor kunde leda det.

Del 6: Inbördeskriget – att överleva det värsta

Inbördeskriget mellan KDP och PUK 1994–1998 var den farligaste perioden i PUK:s historia. Hero Ibrahim Ahmad var under kriget en politisk aktör som hanterade katastrofen inifrån PUK:s ledning och samtidigt upprätthöll Kurdistan Save the Childrens humanitära arbete. Kriget visade betydelsen av institutionell förmåga som inte helt var beroende av militära utfall: den humanitära infrastruktur hon hade byggt fortsatte att fungera även när de politiska strukturerna omkring den kollapsade.

Del 7: Medier och kommunikation – PUK:s röst

Ett av Hero Ibrahim Ahmads mest betydelsefulla institutionella bidrag var rollen i uppbyggnaden av PUK:s medieinfrastruktur. Hon var en drivande kraft bakom utvecklingen av Kurdistan Television (KurdSat) och andra PUK-medieorgan som blev viktiga kanaler för kurdiskspråkiga sändningar efter 2003. Medieengagemanget speglade en förståelse som hon delade med fadern Ibrahim Ahmad, författaren och den litterära gestalten: byggandet av kurdisk nationell identitet krävde kulturell och kommunikativ infrastruktur och inte enbart politisk och militär organisering.

Del 8: Politiskt ledarskap – att leda PUK

När Jalal Talabanis politiska bana alltmer inriktades på Iraks nationella scen, särskilt efter valet till irakisk president 2005, tog Hero Ibrahim Ahmad en större operativ roll inom PUK. Efter Jalal Talabanis försvagande stroke i december 2012 blev Hero Ahmads roll ännu mer central. Hon skötte Talabanis angelägenheter, upprätthöll PUK:s politiska närvaro och blev den främsta förvaltaren av Talabanis politiska arv inom partiet.

Del 9: De senare åren – presidenthustru, partiledare och politisk aktör

Kombinationen av Hero Ibrahim Ahmads roller, den irakiske presidentens hustru, dotter till KDP:s intellektuella arkitekt, högt uppsatt PUK-gestalt, grundare av Kurdistan Save the Children och mediebyggare, placerade henne i en ovanlig skärningspunkt för institutionell auktoritet. Hon var Iraks presidenthustru 2005–2014. Hon var en framstående förespråkare för kvinnors politiska deltagande i det kurdiska samhället, både genom sitt personliga exempel och genom att uttryckligen verka för politik som skulle öka kvinnors representation. Hennes närvaro på den kurdiska politikens högsta nivåer var i sig ett påverkansarbete för kvinnors inkludering.

Del 10: Eftermäle – institutionsbyggaren

Hero Ibrahim Ahmads eftermäle är en institutionsbyggares: en gestalt som använde sin ställning, sina familjekontakter och sin politiska talang för att skapa organisationer och strukturer som överlevde varje enskilt politiskt ögonblick. Kurdistan Save the Children, PUK:s medieinfrastruktur och de internationella påverkansnätverk hon byggde genom arbetet med Anfal är alla bidrag till kurdiskt institutionsliv som går bortom en enskild människas politiska bana. Hon är den mest framträdande kvinnliga politiska gestalten i modern kurdisk historia. I en politisk kultur som har haft svårt med kvinnors deltagande är hennes närvaro på högsta nivå under flera årtionden både en bedrift och en utmaning mot de strukturer som hållit de flesta kurdiska kvinnor borta från ledarskap.

Viktiga händelser i tidsordning

1948 – Föds i Sulaymaniyah som dotter till Ibrahim Ahmad.

1975 – Fadern Ibrahim Ahmad och Jalal Talabani grundar PUK.

1986–1989 – Anfalkampanjen; inleder humanitärt hjälparbete.

1991 – Grundar Kurdistan Save the Children.

1994–1998 – Inbördeskrig mellan KDP och PUK; fortsätter humanitärt och politiskt arbete.

2005 – Blir Iraks presidenthustru när Talabani väljs till irakisk president.

December 2012 – Talabani drabbas av en försvagande stroke; Hero tar en större operativ roll i PUK.

3 oktober 2017 – Talabani dör i Berlin; Hero fortsätter som högt uppsatt PUK-gestalt.

Källor

1. Stansfield, Gareth. Verket Iraqi Kurdistan: Political Development and Emergent Democracy. Routledge, 2003.

2. Romano, David. Verket The Kurdish Nationalist Movement. Cambridge University Press, 2006.

3. Jwaideh, Wadie. Verket The Kurdish National Movement. Syracuse University Press, 2006.

4. McDowall, David. Verket A Modern History of the Kurds. I.B. Tauris, 1996.

5. Ahmad, Ibrahim. Janî Gel (Folkets lidande). Sulaymaniyah, 1970-talet.

6. Human Rights Watch. Verket Genocide in Iraq: The Anfal Campaign Against the Kurds. 1993.

7. Natali, Denise. Verket The Kurds and the State. Syracuse University Press, 2005.

8. Bruinessen, Martin van. Verket Agha, Shaikh and State. Zed Books, 1992.

Vanliga frågor

Vem är Hero Ibrahim Ahmad?

Hero Ibrahim Ahmad (född 1947) är en kurdisk politisk ledare, dotter till Ibrahim Ahmad (KDP:s medgrundare), hustru till Jalal Talabani (Iraks förste kurdiske president) och en högt uppsatt gestalt inom Kurdistans patriotiska union. Hon grundade Kurdistan Save the Children 1991 och har under fem årtionden varit en av de mest inflytelserika kvinnorna i kurdisk politisk historia.

Vad är Kurdistan Save the Children?

Kurdistan Save the Children är en oberoende humanitär organisation som Hero Ibrahim Ahmad grundade 1991 för att möta behoven hos kurdiska barn som fördrivits och traumatiserats av Anfalfolkmordet och senare konflikter. Den var en av de första oberoende civilsamhällesorganisationerna som verkade i Kurdistanregionen.