I det kurdiska folkets långa och ofta tragiska historia är ögonblick av verklig politisk triumf sällsynta nog att förtjäna utförlig uppmärksamhet. Ett sådant inträffade den 6 april 2005, när Jalal Talabani, en kurdisk man från byn Kelkan nära Koi Sanjaq i norra Irak, grundaren av Kurdistans patriotiska union, en gestalt som ägnat de föregående femtio åren åt att strida, förhandla, gå i exil, återvända, strida igen och förhandla igen, valdes till republiken Iraks president av Iraks parlament. Det var historiskt: en kurd var nu överhuvud för staten som hade gasat hans folk. Han var Iraks president i två mandatperioder, från 2005 till 2014. Jalal Talabani dog den 3 oktober 2017 i Berlin, åttiotre år gammal. Han kallade sig Mam Jalal, farbror Jalal, och namnet fastnade eftersom det fångade något verkligt i förhållandet till gemenskapen.

Innehållsförteckning

1. Del 1: Koi Sanjaq och en politisk ledares tillblivelse

2. Del 2: KDP-åren – från studentaktivist till partifunktionär

3. Del 3: brytningen – Kurdistans patriotiska union grundas

4. Del 4: PUK:s ideologi – socialdemokrati och kurdisk nationalism

5. Del 5: 1980-talet – krig, Anfal och det kurdiska svaret

6. Del 6: 1990-talet – autonomi, inbördeskrig och Washingtonavtalet

7. Del 7: Iraks president – två mandatperioder i Bagdad

8. Del 8: Talabani som diplomat – det möjligas konst

9. Del 9: sista år och död

10. Del 10: arv – Iraks kurdiske president

11. Tidslinje över viktiga händelser

Del 1: Koi Sanjaq och en politisk ledares tillblivelse

Jalal Talabani föddes den 12 november 1933 i byn Kelkan nära staden Koi Sanjaq i det som i dag är Kurdistanregionen i Irak. Han växte upp i en miljö av politisk aktivism och motstånd, gick in i kurdisk politik som tonåring och avancerade i KDP:s ungdomsorganisation under 1950-talet. Den tidiga politiska skolningen formades av debatterna inom KDP mellan Barzanis militära stamtradition och Ibrahim Ahmads urbana intellektuella tradition. Han anslöt sig tydligt till Ahmadfalangen, som ville ha ett modernt politiskt parti med bredare social bas.

Del 2: KDP-åren – från studentaktivist till partifunktionär

Talabanis uppgång inom KDP var snabb. Han gifte sig med Heroine Ahmad, dotter till Ibrahim Ahmad, och fördjupade banden till KDP:s intellektuella falang. Septemberrevolutionen 1961 gav Talabani en militär dimension som kompletterade hans politiska färdigheter: han förde befäl i fält och byggde det militära anseende som var nödvändigt för varje kurdisk ledare. Han var dock alltid mer diplomat än soldat. Hans naturliga miljö var förhandlingsbordet snarare än slagfältet.

Del 3: brytningen – Kurdistans patriotiska union grundas

Uteslutningen av Ibrahim Ahmad och hans anhängare ur KDP 1964 kulminerade i juni 1975 när Jalal Talabani grundade Kurdistans patriotiska union. Tidpunkten var betydelsefull: PUK grundades omedelbart efter sammanbrottet för Barzanis uppror, när den kurdiska nationella rörelsen i Irak var som mest oorganiserad och modfälld. Talabani såg krisen som en möjlighet att återuppbygga rörelsen på andra grunder: ett modernt politiskt parti med programmatisk socialdemokratisk ideologi, interna demokratiska förfaranden och ett engagemang för att bygga en bred social bas.

Del 4: PUK:s ideologi – socialdemokrati och kurdisk nationalism

Talabanis politiska program för PUK förenade kurdisk nationalism med socialdemokratiska åtaganden. Han förstod att en kurdisk nationell rörelse som kunde framställa sig som progressiv, demokratisk och engagerad för mänskliga rättigheter, snarare än enbart som ett etniskt nationalistiskt uppror, hade större chans att få internationellt stöd. Talabani trodde själv uppriktigt på demokratiska värderingar och var konsekvent genom årtionden i sitt engagemang för politisk pluralism, sin vilja att förhandla och kompromissa snarare än hålla fast vid maximalistiska ståndpunkter och sin vision om ett demokratiskt Irak där kurdiska rättigheter garanterades av konstitutionella ordningar.

Del 5: 1980-talet – krig, Anfal och det kurdiska svaret

1980-talet var den moderna kurdiska historiens mest fruktansvärda årtionde. Iran–Irakkriget (1980–1988) skapade både enormt lidande för den kurdiska befolkningen och oväntade politiska möjligheter. Anfalkampanjen 1986–1989, då Baathregimen använde kemiska vapen mot civila, mest ökänt i Halabjamassakern den 16 mars 1988 där 3 500–5 000 människor dödades, var bottenpunkten för kurdernas erfarenhet i Irak. Talabani förde fram bevis för de kemiska angreppen och Anfalkampanjen internationellt, vilket gjorde honom till den främste kurdiske förespråkaren i det internationella samfundets slutliga erkännande av folkmordet på kurderna.

Del 6: 1990-talet – autonomi, inbördeskrig och Washingtonavtalet

Gulfkriget 1991 förändrade de irakiska kurdernas situation. Under internationellt beskydd höll de val i maj 1992 och upprättade Kurdistans regionala regering. Den nästan jämna fördelningen mellan KDP och PUK ledde till instabilitet som bröt ut i öppet inbördeskrig 1994. Konflikten avslutades genom Washingtonavtalet 1998, förmedlat av Clintonadministrationen, som Talabani hjälpte till att förhandla fram. Viljan att offra kortsiktiga fördelar för långsiktig stabilitet var en av hans mest värdefulla egenskaper som politisk ledare.

Del 7: Iraks president – två mandatperioder i Bagdad

Valet av Talabani till Iraks president i april 2005 placerade honom i centrum för det mest ambitiösa politiska experimentet i Mellanöstern efter Saddam: försöket att bygga en demokratisk, federal och mångetnisk stat i Irak. Han tillförde diplomatisk skärpa, förmågan att bygga förtroende över etniska och religiösa skiljelinjer och en vilja till kompromiss. Han upprätthöll förbindelser med sunniarabiska, shiaarabiska, turkmenska och assyriska politiska ledare som de flesta kurdiska politiker aldrig försökt knyta. Utländska ledare som mötte honom kommenterade konsekvent hans intellektuella bredd, behärskning av flera språk och förmåga att samtidigt se politiska situationer ur flera perspektiv.

Del 8: Talabani som diplomat – det möjligas konst

Om någon enskild egenskap framför andra definierar Talabanis politiska genialitet är det förståelsen för skillnaden mellan det önskvärda och det uppnåeliga. Hans diplomati byggde på insikten att stater och politiska aktörer har intressen som ibland kan förenas med kurdiska intressen och att den kurdiska politikens konst ligger i att identifiera dessa beröringspunkter och använda dem utan att ge upp grundprinciper. Han var beredd att förhandla med nästan vem som helst, irakiska regeringar av olika slag, Iran, USA, Syrien och Turkiet, om han bedömde att förhandlingen kunde främja kurdiska intressen.

Del 9: sista år och död

Talabani drabbades av en svår stroke i december 2012 som kraftigt begränsade hans förmåga till politisk aktivitet. Presidentmandatet upphörde 2014. Han dog den 3 oktober 2017 i Berlin i Tyskland, åttiotre år gammal. Han begravdes i Sulaymaniyah, staden som var hans politiska och intellektuella hem, vid en ceremoni med tusentals kurder och politiska gestalter från hela regionen och världen.

Del 10: arv – Iraks kurdiske president

Jalal Talabanis arv är resultatet av ett liv med enastående längd, bredd och intensitet i kurdisk och irakisk politik. Han var medgrundare till PUK och formade det som det främsta redskapet för kurdisk politik i Sulaymaniyahområdet under fyra årtionden. Han hade en avgörande roll i upprättandet av Kurdistans regionala regering 1991 och i avslutandet av 1990-talets broderkrig. Han blev Iraks förste kurdiske president, en position som hade verkat inte bara ouppnåelig utan bokstavligen otänkbar när han föddes 1933. Han visade att kurdisk tillhörighet och att vara medborgare och ledare i en multinationell stat var kompletterande identiteter snarare än motsägelser.

Tidslinje över viktiga händelser

12 november 1933 – Föds i byn Kelkan nära Koi Sanjaq i norra Irak.

Slutet av 1940-talet–1950-talet – Aktiv i KDP:s ungdomsorganisation; stiger i partiets grader.

1958 – Irakisk revolution; KDP lämnar underjorden; Talabani deltar i förhandlingar med Qasim.

1961 – Septemberrevolutionen börjar; Talabani för befäl och tjänar som politisk representant.

1964 – Utesluts ur KDP med Ibrahim Ahmad; inleder självständig politisk verksamhet.

Juni 1975 – Grundar Kurdistans patriotiska union (PUK) efter Barzaniupprorets sammanbrott.

16 mars 1988 – Halabja utsätts för ett kemiskt angrepp som dödar tusentals; Talabani för fram bevisen internationellt.

Maj 1992 – Val till Kurdistans regionala regering; nästan jämn fördelning mellan KDP och PUK.

1994–1998 – Inbördeskriget mellan KDP och PUK sliter sönder Kurdistanregionen.

September 1998 – Washingtonavtalet avslutar inbördeskriget.

6 april 2005 – Väljs till Iraks president, den förste kurden på posten.

2005–2014 – Är Iraks president i två fulla mandatperioder.

December 2012 – Drabbas av svår stroke; vård i Tyskland.

3 oktober 2017 – Dör i Berlin, 83 år gammal; begravs i Sulaymaniyah.

Jalal Talabanis kronologi

12 november 1933 – Föds nära Koi Sanjaq.

1940-talet–1950-talet – KDP-aktivist och uppåtgående gestalt.

1961 – Septemberrevolutionen; militära och politiska roller.

1964 – Utesluts ur KDP.

Juni 1975 – Grundar PUK.

1988 – Halabjamassakern; uppmärksammar världen på folkmordet på kurderna.

1992 – KRG-val; maktdelning.

1994–1998 – Inbördeskrig mellan KDP och PUK.

1998 – Washingtonavtalet.

2005 – Väljs till Iraks president.

2012 – Stroke; hälsan försämras.

3 oktober 2017 – Dör i Berlin.

Referenser

1. McDowall, David. Kurdernas moderna historia. I.B. Tauris, 1996.

2. Stansfield, Gareth. Irakiska Kurdistan: politisk utveckling och framväxande demokrati. Routledge, 2003.

3. Jwaideh, Wadie. Den kurdiska nationella rörelsen. Syracuse University Press, 2006.

4. Human Rights Watch. Folkmord i Irak: Anfalkampanjen mot kurderna. 1993.

5. Bruinessen, Martin van. Agha, schejk och stat. Zed Books, 1992.

6. Natali, Denise. Kurderna och staten. Syracuse University Press, 2005.

7. Romano, David. Den kurdiska nationalistiska rörelsen. Cambridge University Press, 2006.

8. Marr, Phebe. Iraks moderna historia. Westview Press, 2004.

Vanliga frågor

Vem var Jalal Talabani?

Jalal Talabani (1933–2017), känd som ”Mam Jalal”, var en kurdisk politisk ledare som grundade Kurdistans patriotiska union (PUK) 1975 och var Iraks förste kurdiske president från 2005 till 2014. I femtio år var han en av de mest aktiva gestalterna i kurdisk och irakisk politik och är erkänd som en av den kurdiska världens skickligaste politiska och diplomatiska aktörer.

Varför grundade Talabani PUK i stället för att stanna i KDP?

Talabani uteslöts ur KDP 1964 tillsammans med sin svärfar Ibrahim Ahmad i en konflikt med Mustafa Barzani om partiets riktning. Efter att Barzaniupprorets sammanbrott 1975 visat farorna med personbunden militär makt grundade Talabani PUK för att skapa ett modernt politiskt parti med programmatisk socialdemokratisk ideologi, bredare social bas och institutionellt ansvarsutkrävande.

Vad är Talabanis arv?

Talabani är ihågkommen som Iraks kurdiske president, den förste kurden på posten, och som en av arkitekterna bakom Kurdistans regionala regering. Han visade att en kurdisk politiker kunde verka på internationell diplomatis högsta nivåer som statsman vars omdömen i komplexa regionala frågor verkligen värdesattes, snarare än som en bönfallande sökande efter etniskt erkännande. PUK, som han grundade, förblir ett av Kurdistanregionens två dominerande partier.