Nusaybin, antikens Nisibis, ligger i provinsen Mardin mitt emot syriska Qamishli. Stadens historia förenar kurdiskt gränsliv med syrisk lärdom, kristna och islamiska byggnader, migration och stridernas följder för civila.
En stad vid floden och gränsen
Hidemi Takahashi placerar Nisibis vid en öst–västlig väg intill Çağçağ, antikens Mygdonius. Här når vatten från berget Izla och södra Tur Abdin den mesopotamiska slätten. Staden ligger i Turkiet mitt emot Qamishli i Syrien. [1] Flod, vägar och gräns förbinder staden med höjderna, slätten och grannsamhällena. Det antika namnet ingår i en lång historia som också omfattar människorna och platserna i dagens Nusaybin.
Mellan Rom och Persien
Romerska och persiska makter stred om staden. Takahashi anger att kejsar Jovian överlämnade den till ShapurII år 363 och att sasanidiskt styre varade till den islamiska erövringen 640. Nisibis blev ett viktigt metropolitsäte för Österns kyrka. [1] Politiska gränser och kyrkliga nätverk sammanföll inte alltid. Öst- och västsyriska kyrkors föränderliga relationer hjälper läsaren att förstå stadens personer, texter och byggnader.
Skolan i Nisibis
Adam H. Becker beskriver den östsyriska skolan som delvis grundad av flyktingar efter att skolan i Edessa stängts 489. Den blomstrade fram till tidigt 600-tal. Skolregler från 496 och 602 och berättelser om lärare som Narsai ingår i källmaterialet. Bibel och tolkning stod i centrum, tillsammans med läsning, logik, skrivande och debatt. Becker framhåller att skolans exakta plats i dagens Nusaybin är okänd. [2]
Mor Yakup och Zeynel Abidin
Turkiets förslag till den tentativa listan 2014 behandlar kyrkan och moskékomplexet nära varandra vid gränsen. Den bevarade kyrkobyggnaden var tidigare ett baptisterium med en inskrift daterad 359/360 och senare tillbyggnader och reparationer. Moskékomplexet omfattar gravhelgedomar, gård, undervisningsrum och kyrkogård. Förslaget nämner en gravinskrift från 1159 och en minaret byggd 1956. [3] Den tentativa listan är ett annat steg än inskrivning på världsarvslistan.
Qamishli och gränslandets framväxt
Jordi Tejel beskriver hur Qamishli grundades som fransk militärpost 1926 intill Nusaybin. Armeniska och syriska flyktingar och judar från Nusaybin bosatte sig där, följda av muslimska kurder. [4] Det klargör två sammanlänkade städers utveckling. Ayşe Yıldırıms doktorsavhandling 2013 undersöker kurdisk släktskap, äktenskap, handel och medborgarskap på båda sidor om gränsen, med kontinuiteter och skillnader inom föränderliga statsstrukturer. [5]
Att dokumentera skadorna 2015–2016
OHCHR:s rapport från mars 2017 återger UNOSAT:s satellitbedömning:1786 skadade byggnader, varav 398 förstörda,383 svårt och 1005 måttligt skadade. Jämförelsebilderna är från 21 juni 2015 och 25 maj 2016. [6] Det gäller byggnadskategorier vid en bestämd tid, inte dagens folkmängd eller en fullständig återuppbyggnadsrapport. Fotografiet visar floden 2009; monumentbeskrivningarna bygger på förslaget 2014. Varje källa dokumenterar sin egen tidpunkt.
Källor och vidare läsning
- Hidemi Takahashi, “Nisibis”, Gorgias Encyclopedic Dictionary of the Syriac Heritage, electronic edition; geography, 363 transfer and ecclesiastical history.
- Adam H. Becker, “Nisibis, School of”, Gorgias Encyclopedic Dictionary of the Syriac Heritage, electronic edition; foundation, rules, curriculum and location limits.
- Permanent Delegation of Turkey to UNESCO, “Zeynel Abidin Mosque Complex and Mor Yakup (Saint Jacob) Church”, Tentative List submission, 15 April 2014, ref. 5901.
- Jordi Tejel, “Refugees, Borders and Identity Boundaries”, Rethinking State and Border Formation in the Middle East, chapter 2; accessible opening passage on Qamishli and migration.
- Ayşe Yıldırım, Devlet, sınır, aşiret: Nusaybin örneği, Hacettepe University doctoral thesis, 2013; author’s research abstract.
- OHCHR, Report on the human rights situation in South-East Turkey, July 2015 to December 2016, March 2017, paragraph 34 and images 6–7; UNOSAT assessment of Nusaybin.