Avtalet 1916 fördelade kontroll och inflytande. Kurdisk delning berör också den äldre iranska gränsen, Sèvres och senare beslut om Syrien och Mosul.
Ett krigsavtal
Det hemliga brittisk-franska avtalet från maj 1916 fick namn efter Sykes och Georges-Picot. Det gällde osmanska områdens framtid. Villkoren nämner rysk konsultation och arabisk stat eller konfederation, men ingen kurdisk stat. [1][2] Utelämnandet är betydelsefullt; den föreslagna maktfördelningen fastställde ändå inte alla moderna gränser.
Kontroll och inflytande
Blått och rött tillät fransk respektive brittisk direkt eller indirekt kontroll. A och B skulle vara arabisk stat med franskt respektive brittiskt företräde inom företag, lån och rådgivare. Brunt föreslog internationell förvaltning. Hamnar, järnväg, tullar och vapen behandlades också. [1] De fem kategorierna var inte likadana kolonier.
En äldre iransk gräns
Kurdiska samhällen fanns redan på båda sidor om en osmansk-iransk gräns. McLachlan behandlar Amasya 1555, Zohab 1639, senare tvister och 1800-talets gränsdragning. [3] Avtalen skapade inte genast en fullständigt uppmätt orörlig linje. Delningen med Iran kan inte börja helt i ett förslag om osmansk mark 1916.
Sèvres andra mekanism
Diplomatarkiven beskriver efterföljande militärförvaltningar och San Remo 1920. [2] Sèvres artikel 62 föreslog lokal autonomi för bestämda kurdiska områden med minoritetsskydd. Artikel 64 krävde majoritetsbegäran och rådets positiva bedömning och rekommendation för möjlig självständighet; Mosulkurders frivilliga anslutning nämndes. [4] Detta var inte automatisk självständighet för alla kurdiska områden. Fördraget trädde aldrig i kraft. [5]
Lausanne lämnade Irakgränsen öppen
Lausanne 1923 saknade motsvarande autonomiplan. Artikel 3 använde 1921 års fransk-turkiska avtal för Syrien; Irakgränsen skulle förhandlas inom nio månader och annars hänskjutas till rådet. Artiklarna 38–39 innehöll allmänna skydd för invånare eller medborgare, 40–41 särskilda institutioner och utbildning för icke-muslimska minoriteter. [6] Ingen autonomi betyder inte frånvaro av alla skydd.
Ett senare Mosulbeslut
Den 17 december 1925 läste den brittiske premiärministern föregående dags beslut: Bryssellinjen, villkor om brittiskt ansvar för Irak och begärda administrativa åtgärder för rekommenderade kurdiska garantier. [7] Lausanne hade inte avgjort Mosul. Gränsbeslut och genomförda skydd är olika frågor; begärda garantier bevisar inte fullständig tillämpning.
Betydelsen för kurdisk historia
Sykes–Picot hör till kurdiska anspråk i möte med imperiala uppgörelser och konkurrerande statsprojekt. Radpey undersöker den större processen av självbestämmande och statslöshet. [8] Textjämförelsen synliggör yttre makt tillsammans med kurdiska val, äldre gränser och senare förhandlingar.
Källor och vidare läsning
- Yale Law School, Avalon Project, “The Sykes-Picot Agreement: 1916”: reproduced agreement terms, control areas, influence, international administration and economic clauses.
- French Diplomatic Archives, Syria and Lebanon thematic series 1SL/1V/2323–2356: historical introduction on Sykes–Picot, military administrations and San Remo.
- Keith McLachlan, “Boundaries i. With the Ottoman Empire”, Encyclopaedia Iranica: the older Ottoman–Iranian frontier and later delimitation.
- Treaty of Sèvres, British Treaty Series No. 11 (1920), printed p. 21, Articles 62–64; original Foreign Office scan.
- UK Parliament, Hansard, “Treaty of Sevres”, 18 February 1983: Douglas Hurd’s statement that the treaty never entered into force.
- Treaty of Lausanne, Part I, Articles 3 and 38–41; English text published by Türkiye’s Ministry of Foreign Affairs.
- UK Parliament, Hansard, “Iraq and Mosul, New Treaty”, 17 December 1925: text of the preceding day’s League Council decision and Kurdish local guarantees.
- Loqman Radpey, “Kurdistan on the Sèvres Centenary”, Nationalities Papers 50/5 (2022): Kurdish self-determination and the changing post-Ottoman settlement.