Inledning
Bland Kungabokens stora kämpar är Tus en av de mest framträdande och bristfälliga: en mäktig hjälte och befälhavare i Iran, en kungason och bärare av rikets heligaste fana, men också en hjälte vars högmod, överilning och grälsjuka skapade tragedi och strid för det egna folket. Han var son till den olycksdrabbade kungen Nowzar, och liksom fadern en gestalt där hög ställning förenades med allvarliga fel.
Som en av Irans främsta befälhavare genom de långa krigen mot Turan och ärftlig bärare av Kavianifanan, Derafsh-e Kaveyani, hade Tus en av de mest hedrade platserna bland hjältarna. Men berättelsen skuggas av katastroferna som hans eget högmod och överilning orsakade, framför allt Foruds tragedi och den bittra fejden bland Irans kämpar. Han är eposets stora studie av den modige men bristfällige krigaren, den mäktige hjälten som fördärvas av egna fel.
Tus tillhör de iranska folkens gemensamma episka arv, en tradition som kurderna delar med perserna och andra i den iranska världen, och är en av Kungabokens mest levande och mänskliga kämpar, varken hjälte eller skurk utan en stor krigare märkt av allvarliga brister. Att känna honom är att känna eposets klarsynta förståelse av att tapperhet och dygd inte alltid följs åt och att även de mäktigaste hjältar kan skapa förödelse genom högmod. Berättelsen är en av de mest lärorika i Kungabokens hela stora cykel.
Innehåll
Befälhavare i det stora kriget
Debatter och missuppfattningar
Vem var Tus?
Tus, även stavat Tous, är en av de stora iranska kämparna i Kungaboken, son till den pishdadiske kungen Nowzar och en ledande befälhavare över Irans härar under Kay Kavus och Kay Khosrow. Han var ärftlig bärare av Kavianifanan, Irans heliga baner, och en av rikets främsta kämpar. Men han var också stolt, överilad och grälsjuk, och bristerna orsakade svåra katastrofer, framför allt Foruds tragedi och bitter inbördes strid bland Irans hjältar. Han är ihågkommen som en av eposets mest framstående men mest bristfälliga krigare.
Kung Nowzars son
Tus var son till Nowzar, den pishdadiske kungen vars oroliga regering slutade i nederlag och död genom turanierna, och tillhörde alltså den kungliga pishdadiska ätten, ytterst härstammande från gamla stora kungar. Efter Nowzars fall blev dock varken Tus eller brodern Gostaham kung, eftersom Irans stormän ansåg att de saknade farr, den gudomliga glans som utmärker den rättmätige härskaren, och tronen gick i stället till andra släktlinjer. Tus blev därmed kämpe och befälhavare i stället för kung, överhuvud för Nowzars ätt i dess roll som en stor iransk krigarfamilj.
Där ärvde Tus något av både faderns karaktär och ställning. Liksom Nowzar var han en gestalt av hög börd och verklig förmåga men märkt av allvarliga brister, en modig och duglig krigare vars högmod och överilning gång på gång skapade problem. Parallellen mellan den bristfällige fadern och sonen är en tråd som eposet väver genom Nowzars ätt, en släkt med både stor ära och stora fel. Men där Nowzars brister fällde ett rike skulle Tus skapa tragedi och strid bland hjältarna under en lång tapper bana som alltid skuggades av temperamentets brister.
Viktiga punkter
Tus var en stor iransk kämpe, son till kung Nowzar.
Han var ärftlig bärare av den heliga Kavianifanan.
Han var en ledande iransk befälhavare i krigen mot Turan.
Han var modig men stolt, överilad och grälsjuk.
Överilningen orsakade Foruds tragedi och en fejd bland hjältarna.
Han försvann i snön vid Kay Khosrows sista uppstigning.
Snabbfakta
Namn: Tus (även Tous)
Källa: Shahnameh, den persiska Kungaboken
Far: Nowzar, den pishdadiske kungen
Bror: Gostaham, också en iransk hjälte
Baner: Ärftlig bärare av Kavianifanan
Roll: Ledande befälhavare och kämpe för Iran
Kungar han tjänade: Kay Kavus och Kay Khosrow
Karaktär: Modig men stolt, överilad och grälsjuk
Känd för: Foruds tragedi; fejden med Gudarz ätt
Öde: Försvann i snön vid Kay Khosrows uppstigning
Bärare av Kavianifanan
Ett av de främsta tecknen på Tus höga ställning var rollen som ärftlig bärare av Derafsh-e Kaveyani, den heliga Kavianifanan som var Irans kungliga baner, född ur smeden Kawas förkläde och sinnebilden för legitim iransk suveränitet. Att bära detta heligaste baner var en stor ära som utmärkte Tus och ätten bland Irans främsta kämpar, anförtrodda själva symbolen för rikets legitimitet och glans.
Äran speglade Nowzars ätts höga ställning bland Irans krigarfamiljer. Som Kavianifanans bärare och kungason hade Tus en ytterst prestigefylld ställning, en ledande gestalt i kungarnas råd och på slagfältet. Baneret samlade härens mod och var tecknet på den rättmätiga saken, och genom bärandet stod Tus i själva hjärtat av Irans krigsinsats. Men kontrasten mellan ämbetets värdighet och karaktärens brister är en av berättelsens ironier, eftersom bäraren av legitimitetens heliga fana själv präglades av högmod och överilning och gång på gång skapade problem för saken han tjänade.
Foruds tragedi
Den svåraste katastrofen orsakad av Tus överilning var Foruds tragedi. När idealkungen Kay Khosrow sände härarna mot Turan i det stora hämndkriget för Siyavash, gav han befälhavaren Tus en tydlig order: undvik Foruds borg. Forud var Siyavashs son med en annan mor och därmed Kay Khosrows egen halvbror, en ung man av kungligt blod som levde vid gränserna.
Men Tus trotsade i högmod och egensinne kungens order och närmade sig Foruds borg. När den unge Forud kände igen släktingarna, kom ut och erbjöd sig att ansluta till hämndhären angrep Tus honom i stället för att välkomna honom. I striden som följde dödade Forud Tus egen son Zarasp och andra innan han själv övermannades och dödades, en onödig död för en av Siyavashs egna söner genom just den här som sänts att hämnas fadern. Foruds tragedi, helt orsakad av Tus olydnad och överilning, är en av krigets sorgligaste episoder, en katastrof som kostade en oskyldig prins och Tus egen son livet och tydligast visar förödelsen som befälhavarens högmod kunde skapa.
Fejden med Gudarz ätt
Tus grälsjuka högmod drog honom också in i en bitter fejd med Irans andra stora krigarätt, ätten efter Gudarz. Stridens djupaste orsak var tronföljdsfrågan. När den åldrade Kay Kavus skulle välja arvinge motsatte sig Tus anspråket från Kay Khosrow, Siyavashs son, eftersom modern var turansk, dotter till Irans ärkefiende, och kröningen kunde föra turanskt blod till Irans tron.
Tus föredrog en annan pretendent, och motståndet mot Kay Khosrow ställde honom mot Gudarz ätt som troget stödde den rättmätige arvingen. En inbördes strid om tronföljden bröt ut mellan ätterna där berömda krigare föll på båda sidor. Till sist löste gamle kung Kay Kavus tvisten genom att ställa de rivaliserande pretendenterna inför ett prov som Kay Khosrow vann och därmed säkrade sin rätt till tronen. Tus tvingades underkasta sig den rättmätige kungen, men episoden visade åter högmodet och beredskapen att sätta eget omdöme mot rätt ordning och föra Irans hjältar till randen av förödande inbördeskrig. Att legitimitetens fanbärare så nära kunde kasta Iran in i inbördes strid är en av eposets skarpaste ironier.
Befälhavare i det stora kriget
Trots alla brister förblev Tus en av Irans främsta befälhavare och kämpar genom de långa krigen mot Turan, en mäktig krigare vars tapperhet tjänade riket väl när den inte stördes av överilning. Under Kay Kavus och Kay Khosrow ledde han stora härar och stred i de stora fälttågen, och trots problemen som temperamentet skapade anförtroddes han gång på gång högt befäl, ett mått på verklig förmåga och ställningen som en av tidens ledande hjältar.
Banan visar därmed en komplex bild, varken enbart heroisk eller enbart katastrofal. Tus var en modig och duglig befälhavare som kunde leda härar, vinna slag och tjäna Iran under kungarnas regeringar men också källa till upprepade problem där högmod och överilning gav tragedi och strid. Liksom flera hjältar i generationen mötte han slutet vid tidsålderns slut: när idealkungen Kay Khosrow avsade sig tronen och steg upp i bergen hörde Tus till kämparna som följde honom och omkom i snön på höjderna, försvann från världen som sin kung. Så gick en av Irans mest framstående och mest bristfälliga kämpar bort.
Symbolik och betydelse
Tus förkroppsligar eposets klarsynta förståelse av att tapperhet och dygd inte alltid följs åt. Han är den stora studien av den modige men bristfällige krigaren, den mäktige hjälten av hög börd och högt ämbete vars högmod, överilning och grälsjuka ständigt ger förödelse. I honom visar eposet att även bäraren av legitimitetens heliga fana, även en kungason och ledande kämpe för riket, kan ha allvarliga fel och genom dem skapa tragedi och strid bland det egna folket.
Berättelsen bär en moralisk genklang genom hela Kungaboken: de svåraste farorna kommer ofta både från yttre fiender och från bristerna hos dem därinne, de storas högmod och egensinne. Foruds tragedi och fejden med Gudarz ätt springer båda ur Tus karaktärsbrister och ger båda Iran onödigt lidande. Där är Tus en varnande gestalt, en varning för skadan som högmod och olydnad kan göra även i en modig och duglig mans händer. Att begrunda Tus är att begrunda eposets ärliga och osentimentala hjältevision där Irans kämpar är komplexa och felbara män snarare än felfria föredömen, kapabla till både stor tapperhet och allvarliga fel.
Tus och kurderna
Tus tillhör de iranska folkens gemensamma episka arv, traditionen kring Kungaboken som kurderna delar med perserna och andra iranska folk. Som ett iranskt folk med djupa rötter i denna kulturvärld är kurderna arvtagare till dess stora cykel av kungar och hjältar, däribland kämparna i Nowzars ätt som Tus tillhör. Gestalten är del av det gemensamma sagoarvet i hela den iranska världen.
Det är rättvisande att säga att Tus, liksom Kungabokens andra hjältar, är del av denna vidare iranska tradition snarare än en specifikt kurdisk gestalt; han är en kämpe i de iranska folkens gemensamma sagoförflutna. Men berättelsens moraliska lärdomar, högmodets och överilningens faror, skadan de storas brister kan göra och den komplexa sanningen att tapperhet och dygd inte alltid sammanfaller, är universella och har fått genklang i hela den iranska kulturvärlden, även bland kurderna som länge värderat det stora eposet högt. I Tus ger det gemensamma arvet ett levande och lärorikt porträtt av den bristfällige hjälten, ett porträtt som tillhör alla folk som värnat Kungaboken.
Debatter och missuppfattningar
Var Tus hjälte eller skurk? Ingetdera riktigt; han är en av eposets mest intressanta gestalter just för att han är både modig och allvarligt bristfällig. Tus var en verklig kämpe och befälhavare för Iran, kungason och helig fanbärare som tappert stred för landet. Men han var också stolt, överilad och grälsjuk och orsakade verklig tragedi, framför allt döden för Forud. Han förstås bäst som en komplex och felbar människa, en modig krigare med allvarliga fel, snarare än som hjälte eller skurk, i enlighet med eposets ärliga vision av kämparna.
Hade Tus rätt att tvivla på Kay Khosrow för den turanska moderns skull? Eposet framställer inte motståndet sympatiskt. Tus invändning att modern till Kay Khosrow var turansk hade rötter i misstänksamhet och den egna preferensen för en annan pretendent och ställde honom mot den rättmätige arvingen och den trogna ätten efter Gudarz, vilket nästan kastade Iran i inbördeskrig. Kay Khosrow blev idealkungen, Siyavashs store hämnare, så Tus tvivel var både splittrande och felaktiga. Episoden framställs som ännu ett exempel på egensinnigt högmod snarare än sunt omdöme.
Är berättelsen om Tus historia? Nej; Tus tillhör Kungabokens sagocykler snarare än dokumenterad historia, även om namnet är gammalt och Nowzars ätt som han tillhör är del av den gamla iranska hjältetraditionen. Han är en gestalt från eposets hjältetid, och berättelsen är rik på moralisk betydelse men tillhör sagans snarare än faktas värld. Den bör uppskattas för sin kraftfulla och ärliga utforskning av den bristfällige hjälten snarare än som en skildring av verkliga händelser.
Relaterade ämnen
Nowzar: den olycksdrabbade kungen, Tus far
Kay Khosrow: idealkungen som Tus motsatte sig och sedan tjänade
Kay Kavus: kungen som löste tronföljdstvisten
Gudarz: den rivaliserande ättens patriark i fejden
Rostam: den store kämpen som stred vid Tus sida
Siyavash: den mördade prinsen, far till Forud och Kay Khosrow
Derafsh-e Kaveyani: den heliga Kavianifanan som Tus bar
Kungaboken: kungarnas episka bok där Tus förekommer
Vanliga frågor
Vem var Tus i Kungaboken?
Tus var en av Kungabokens stora iranska kämpar, son till den pishdadiske kungen Nowzar och en ledande befälhavare för Iran under Kay Kavus och Kay Khosrow. Han var ärftlig bärare av den heliga Kavianifanan och en av rikets främsta kämpar men också stolt, överilad och grälsjuk, och bristerna gav Foruds tragedi och bitter fejd bland Irans hjältar.
Vem var Tus far?
Tus var son till Nowzar, den pishdadiske kungen vars oroliga regering slutade i nederlag och död genom turanierna. Tus var därmed av den kungliga pishdadiska ätten, men efter Nowzars fall blev varken han eller brodern Gostaham kung eftersom stormännen ansåg att de saknade farr, den rättmätiga suveränitetens gudomliga glans. Tus blev i stället kämpe och befälhavare, överhuvud för Nowzars ätt som krigarfamilj.
Vad var Foruds tragedi?
När Kay Khosrow sände hären mot Turan beordrade han befälhavaren Tus att undvika borgen där Forud, hans egen halvbror och Siyavashs son, bodde. Men Tus trotsade i högmod ordern och angrep Forud när ynglingen kom ut för att hälsa släktingarna. I striden dödade Forud Tus son Zarasp innan han själv dödades, en onödig död för en oskyldig prins helt orsakad av Tus överilning och olydnad.
Varför fejdade Tus med Gudarz ätt?
Fejden gällde främst tronföljden. Tus motsatte sig Kay Khosrows anspråk på tronen, invände att modern var turansk och fruktade fiendens blod på Irans tron och föredrog en annan pretendent. Det ställde honom mot Gudarz ätt som troget stödde den rättmätige arvingen, och en inbördes strid bröt ut där krigare föll på båda sidor tills gamle kung Kay Kavus löste tvisten genom ett prov som Kay Khosrow vann.
Vad bar Tus som Kavianifanans bärare?
Tus var ärftlig bärare av Derafsh-e Kaveyani, den heliga Kavianifanan som var Irans kungliga baner, född ur smeden Kawas förkläde och symbolen för legitim iransk suveränitet. Att bära detta heligaste baner var en stor ära som utmärkte Tus och ätten bland Irans främsta kämpar, anförtrodda själva symbolen för rikets legitimitet.
Hur dog Tus?
Tus mötte slutet vid hjältetidens slut. När idealkungen Kay Khosrow avsade sig tronen och steg upp i bergen för att försvinna från världen hörde Tus till följet av kämpar. Enligt traditionen omkom flera av hjältarna, däribland Tus, i en stor snöstorm på bergshöjderna och försvann från världen som sin kung, oförmögna att överleva uppstigningen som förde kungen bortom den.
Referenser och vidare läsning
Gostaham (Tus bror) – Wikipedia
Forud och tragedin vid borgen – Kungaboken (Fitzwilliam Museum)