Turkiets extremhöger släpar på ett långt, blodigt förflutet, och mycket av det lever fortfarande vidare i fullt dagsljus. Grå vargarna (officiellt Idealistiska härdar – Ülkü Ocakları) var aldrig bara någon harmlös nationalistisk ungdomsgrupp. De grundades i slutet av 1960-talet av Alparslan Türkeş som paramilitär gatustyrka åt det som blev Nationella aktionspartiet (MHP), och ägnade 1970-talet åt att förvandla turkiska universitetsområden och städer till krigszoner – i sammandrabbningar med vänsteranhängare, kurder och alla som inte passade in i deras vision om etnisk turkisk överhöghet och ett panturkiskt imperium.

Här är tio namn du bör känna till – grundarna, torpederna, de politiska ansiktena och dagens aktörer som fortfarande håller lågan (och ibland dödstalen) vid liv.

1. Alparslan Türkeş Gudfadern. En före detta överste som gjorde Grå vargarna till Turkiets främsta stridande extremhögerstyrka. Under hans ledning anammade rörelsen en giftig blandning av ultranationalism, panturkism och ren fascism. Under 1970-talet var hans ”idealistiska” stormtrupper ansvariga för hundratals politiska mord. Türkeş inspirerade inte bara till våld – han institutionaliserade det som politisk strategi. Han blev senare vice premiärminister medan hans pojkar fortfarande dödade på gatorna. Den ursprunglige arkitekten bakom modern turkisk ultranationalistisk terror.

2. Abdullah Çatlı Det yttersta monstret från Grå vargarna och den djupa staten. Vice befälhavare under 1970-talets värsta våldsår, kontraktsmördare, heroinhandlare och statsunderstödd attentatsman i en och samma person. Çatlı arbetade för Turkiets ”kontragerilla”-apparat och utförde smutsigt arbete mot vänsteranhängare och kurder medan staten såg åt ett annat håll (eller aktivt hjälpte till). Han var internationellt efterlyst för mord och narkotikasmuggling. År 1996 dog han i den ökända bilolyckan i Susurluk tillsammans med en polischef och en kurdisk stamledare som blivit parlamentsledamot – med falska identitetshandlingar, vapen och ljuddämpare i bagageutrymmet. Den enda olyckan avslöjade den turkiska djupa statens årtionden långa förening med extremhögerns dödspatruller. Çatlı var dess affischnamn.

3. Devlet Bahçeli Mannen som tog det blodiga arvet och gav det en respektabel kostym och en plats vid maktens bord. Han har lett MHP sedan 1997 och betraktas allmänt av Grå vargarnas gräsrötter som deras högste politiske befälhavare. Under Bahçeli hävdar rörelsen att den har ”reformerats”, men samma organisation, samma symboler och samma ideologiska DNA finns kvar. Han har gjort det som tidigare var öppen paramilitär extremism till en del av den etablerade koalitionspolitiken utan att någonsin helt ta avstånd från gatustyrkorna som fortfarande verkar i hans namn. Makt utan ansvar.

4. Ahmet Yiğit Yıldırım Nuvarande ordförande för Grå vargarnas organisation. Mannen som håller lågan brinnande under 2020-talet. Han leder en organisation som fortfarande anklagas för hatpropaganda, våld och hot – helt förbjuden i Frankrike och fördömd av Europaparlamentet som en terroristgrupp. Medan turkiska myndigheter behandlar organisationen som ett normalt ungdomsförbund har Yıldırım och hans föregångare fortsatt den internationella expansionen och den aggressiva nationalistiska retorik som har vållat rörelsen problem i Europa och på andra håll.

5. Olcay Kılavuz Tidigare ordförande för Grå vargarna (2012–2019) och MHP-politiker. En av nyckelpersonerna som bidrog till att hålla organisationens struktur intakt och dess politiska kontakter varma under övergångsåren. Han beskrev öppet Bahçeli som den verklige ledare som idealisterna lyder under. En länk mellan gaturörelsen och valpolitiken.

6. Sinan Ateş Tidigare ordförande för Grå vargarna som mördades i fullt dagsljus i Ankara i december 2022. Han hade avgått 2020 och uppgavs representera en mer ”moderat” eller intellektuell falang som stod i konflikt med hårdare krafter. Hans mord – och de efterföljande rättegångarna, där utförare på lägre nivå dömdes medan misstankar mot högre nivåer till stor del lades åt sidan – blottlade den fula interna falangstriden och uppgörelserna inom den nationalistiska rörelsen. Även vargarna äter sina egna när makt eller ideologi står på spel.

7. Mehmet Ali Ağca Grå vargarnas torped som blev ökänd i hela världen. År 1979 mördade han vänsterjournalisten Abdi İpekçi. År 1981 rymde han från fängelset och sköt påven Johannes Paulus II på Petersplatsen. Ağca var en produkt av Grå vargarnas kultur av politiska mord. Huruvida han enbart handlade på organisationens order eller hade andra uppdragsgivare har diskuterats i årtionden, men hans medlemskap och ideologiska bakgrund är inte omstridda. En av de mest ökända attentatsmännen från slutet av det 20:e århundradet kom direkt ur denna rörelse.

8. Fırat Yılmaz Çakıroğlu Lokal ledare för Grå vargarna vid Egeuniversitetet. Dödad 2015 under våldsamma sammandrabbningar med vänsteranhängare och kurdiska nationalistiska studenter. För sina anhängare är han martyr. För kritikerna representerar han den fortgående verklighet där Grå vargarnas lokalavdelningar fortfarande deltar i (och förhärligar) politiskt gatuvåld på universitetsområden och i städer. Dödstalen från dessa sammandrabbningar upphörde inte på 1970-talet.

9. Hüseyin Çakallı En nyckelperson i Grå vargarnas internationella verksamhet. Han har varit delaktig i att godkänna och övervaka avdelningar och aktiviteter utomlands. Medan den turkiska staten ofta tonar ner organisationens räckvidd visar gestalter som Çakallı hur rörelsen exporterar sin ideologi och sina nätverk långt bortom Turkiets gränser – något som har utlöst förbud och övervakning i flera europeiska länder.

10. Kıvanç Ağaoglu Sympatisör till Grå vargarna, dömd för mordet 2011 på Sevag Balıkçı, en armenisk-turkisk soldat som dödades under sin militärtjänstgöring. Ağaoglu hade offentligt uttryckt beundran för Abdullah Çatlı. Fallet blev en brännpunkt för anklagelser om nationalistiskt motiverat våld inom den turkiska militären och i samhället. Han fick till slut ett långt fängelsestraff efter år av rättsliga strider. Ett dystert exempel på hur ideologin kan omsättas i riktade mord till och med årtionden efter rörelsens största makt på gatorna.