10 april 2026
HERRE. MIN. GUD.
Titta på den här fullständiga clownen i skärmbilden.
Den kanadensiske ’journalisten’ Mark Slapinski (verifierad blå bock, för självklart har han det) lägger upp en uppmärksamhetsfiskande selfie och gnäller som en förälskad tonåring:
’Jag ska vara ÄRLIG. Jag älskar människorna i Türkiye. Men älskar människorna i Türkiye mig också?’
Den turkiska statliga propagandakanalen Türkiye Haber Ajansı (THA) kastar sig genast in som en betald eskort och sprider hans citat över hela internet, tillsammans med hans glansiga porträtt (blonda hårtoppar och allt, för ingenting signalerar ’seriös journalist’ som blekta toppar 2026). Och vilka är hans modiga, skarpa ståndpunkter som Turkiet älskar så mycket?
’Jag har verkligen svårt att förstå det här.’
’Hur sätter bombningar av Iran amerikanska skattebetalare i första rummet?’
’Är inte det här bara att slösa bort skattepengar och driva upp bensin- och matpriserna?’
Översättning: Medan världen försöker hindra Iran från att utlösa en fullskalig kärnvapenapokalyps klamrar sig detta lönnlövsviftande geni fast vid sin Tim Hortons-mugg och gråter över matpriserna.
Men vänta, det blir mycket värre.
Det här är samme Mark Slapinski som i åratal har öppet fjäskat för den turkiska regimen medan den begår faktiska folkmord, etniskt rensar minoriteter och finansierar jihadistgäng i Syrien, Libyen och på andra håll.
Turkiet förnekar det armeniska folkmordet (1,5 miljoner kristna slaktade — ’har aldrig hänt’, säger Ankara). Turkiet bombar kurder i norra Syrien och kallar dem ’terrorister’ medan dess egna proxymiliser hugger huvuden av människor framför kameran. Turkiet översvämmar Europa med IS-stridande och spelar sedan chockat när västvärlden märker det. Turkiet fängslar journalister, riggar val och gör åter Hagia Sofia till moské som om året vore 1453 igen.
Och vad gör vår modige kanadensiske sanningssägare?
Han skriver romantiserade kärleksbrev till det turkiska folket medan den turkiska regeringen använder hans citat som ammunition. Han ’kritiserar’ inte ’utrikespolitiken’. Han går ärenden åt en regim som förtrycker kurder, aleviter, yazidier, greker, assyrier och alla andra som inte är tillräckligt sunnitiska eller tillräckligt turkiska.
Han stöder folkmordsförnekandet. Han stöder tillslagen mot minoriteter. Han stöder de jihadistiska ombud som Turkiet beväpnar, tränar och släpper lösa när det vill stycka upp Syrien eller hota Grekland.
Hela tiden låtsas han vara en enkel kanadensare som bara ställer ’svåra frågor’ om amerikanska skattepengar.
Senaste nytt, Mark: att bomba Iran handlar inte om din matkasse, din fullständiga nöt. Vissa av oss försöker hindra en teokratisk dödskult från att få kärnvapen. Du är för upptagen med att undra om Erdoğans fanklubb till slut ska ge dig det där verifierade turkiska Twittergensvar som du har tiggt om.
Den turkiska propagandamaskinen nöjde sig inte med att citera dig, Mark. Den adopterade dig. Den såg en nyttig västerländsk idiot som hellre gnäller om bensinpriser än fördömer faktisk etnisk rensning, och utnyttjade det.
Grattis, kompis. Du är ingen journalist.
Du är en folkmordscosplayare med bättre hårgelé.
Och det värsta? Du kommer förmodligen att läsa det här, ta en skärmbild och gråta inför dina följare: ’Se hur elakt väst är mot mig när jag modigt försvarar det turkiska folket!!!’
Vi ser dig, Mark.
Vi ser de blekta hårtopparna. Vi ser den blå bocken. Vi ser hur turkiska statsmedier behandlar dig som sin favorit bland tama journalister.
Och vi ser precis vems stövlar du slickar medan minoriteter utplånas.
Türkiye älskar dig, Mark.
Resten av den civiliserade världen tycker att du är en skam.
