Adela Khanum, död 1924, utövade betydande makt i Halabja. Hennes historia förenar elitfamiljens band, stadsstyre och förhandlingar vid övergången från osmanskt styre till brittisk ockupation.

Betande häst vid en låg mur i Halabja med byggnader och snötäckta berg längre bort
Halabja, Ahmedraad, 5 februari 2017. Det senare landskapet ger geografiskt sammanhang, inte en bild av staden under Adelas liv. © Ahmedraad · 5 February 2017 · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0.

Familj och makt före änkeståndet

Martin van Bruinessen placerar Adela i Ardalanvisirernas familj med band till Sine/Sanandaj och en far som var ämbetsman i Teheran. Maken Osman Pasha var osmanskt utsedd qa’immaqam i Shahrizur. Hon utövade enligt honom makt redan under makens liv och behöll den efter hans död 1909 fram till 1924. Han noterar också den senare brittiska utmärkelsen Khan Bahadur. [1]

Jafs gränsmiljö

Jaf var ett förbund på båda sidor av den osmansk-iranska gränsen. Hamzeh’ee skiljer Moradi i södra irakiska Kurdistan från Javanrudi i Iran och beskriver säsongsvandring och tillträdeskonflikter. [5] Adelas hushåll ingick i denna större miljö. Ledarfamilj, stadsbor och varje Jaf-grupp är inte samma utbytbara aktör.

Styrelse och byggprojekt

Dena Ruth Sutphin följer Adelas ökade makt när maken var borta. Med E. B. Soane som underlag behandlas basar, fängelse och domstol under hennes ledning. [2] Handel, frihetsberövande och rättskipning är konkreta maktmedel. De belägger aktivt styre, men en beundrande besökares omdöme kan ifrågasättas. De mäter inte lika upplevd rättvisa för alla invånare.

Hjälpen under krisen 1919

Review of the Civil Administration of Mesopotamia förlägger hjälpen till Sheikh Mahmuds uppror. Rapporten beskriver försvagat gendarmeri 25 maj, Mahmuds mäns intåg nästa dag och den politiske tjänstemannens reträtt med personal mot Khanaqin. Adelas stöd framhävs. [4] Det är en bestämd efterkrigshändelse återgiven av en förvaltning med egna intressen, inget bevis på alla senare räddningsberättelser.

Bells novemberbrev 1921

Gertrude Bells långa brev till fadern i Newcastle anger avskedsbesök i Halabja 14 november och möte i Sulaymaniyah den 15:e. Bell säger att Adela ville ha förmedling hos major Goldsmith i privata frågor men att hon avböjde. [3] Det visar strävan efter kontakter och inflytande. Motivet tolkar en deltagare i brittiskt styre, inte Adela själv.

Förhandling, ställning och symbolens gränser

Sutphin tolkar förhandlingarna som bevarande av makt genom skiftande nätverk, utan att anta ett enda nationellt självständighetsprogram. [2] Van Bruinessen varnar för att läsa enstaka elitkvinnors ledarskap som allmän jämställdhet. [1] Adelas handlingskraft hör ihop med familjeställning och ojämlika institutioner.

Källor och vidare läsning

  1. Martin van Bruinessen, From Adela Khanum to Leyla Zana, in Shahrzad Mojab (ed.), Women of a Non-State Nation: The Kurds (2001), pp. 95–112; author-text pp. 1–4 and discussion of elite women.
  2. Dena Ruth Sutphin, Kurdish Networks of Negotiation in the Twentieth Century, Florida State University MA thesis (2020), chapter 3, pp. 81–91; Adela and gendered networks.
  3. Gertrude Bell Archive, Newcastle University, GB/1/1/2/1/17/36, letter to Sir Hugh Bell, 9–25 November 1921; passages on 14–15 November.
  4. Mesopotamia: Review of the Civil Administration (1920), printed p. 65; British official account of the Halabja crisis and Adela’s assistance.
  5. M. Reza Fariborz Hamzeh’ee, Jaf (Jāf), Encyclopaedia Iranica XIV/4 (2008), pp. 346–347, updated 2012; confederation, branches and frontier movement.