Från 23 februari till 6 september 1988 genomförde irakiska statliga styrkor Anfals åtta operationer mot kurdiska landsbygdssamhällen. Vittnesmål, myndighetsarkiv, rättsmedicinska undersökningar och en senare dom dokumenterar historien.

Rader av kistor täckta av Kurdistans flaggor, blommor i förgrunden och ett minnestorn bakom
Åminnelse vid Anfalmonumentet i Chamchamal, Aras Nuri, 14 april 2016. Bilden visar senare hågkomst, inte operationerna 1988. © Aras Nuri / ئاراس نوری · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons.

Bakgrund och order

Anfal utvecklades ur tidigare byförstörelse och tvångsförflyttningar. Bortförandet av Barzanimän och pojkar 1983 var en föregångare. Ali Hassan al-Majid fick omfattande befogenheter den 29 mars 1987. Armé, säkerhetstjänster och regeringslojala kurdiska miliser hade olika uppgifter. Direktiv SF/4008 den 20 juni 1987 tillät obegränsad eldgivning i förbjudna områden och beordrade avrättning av fångar mellan 15 och 70 år efter förhör. Politiken riktades mot civilt liv. [1] [2]

Operationer och fångenskap

Första operationen drabbade Jafati 23 februari–19 mars; andra Qara Dagh 22 mars–1 april; tredje Germian 7–20 april; fjärde Lilla Zab 3–8 maj. Femte till sjunde drabbade Shaqlawa och Rawanduz 15 maj–26 augusti; sista Badinan 25 augusti–6 september. Topzawa, Dibs och Nugra Salman ingick i förvarssystemet. Separation, försvinnanden, arkebuseringar och svåra umbäranden följde inte samma ordning överallt. [1] [12] [13]

Halabja och dödstalen

Irakiska kemiska vapen dödade tusentals i Halabja den 16 mars 1988. Human Rights Watch nämner senapsgas och sarin och skiljer anfallet från de åtta formella operationerna. OPCW uppmärksammar livslånga skador och trauma. HRW uppskattade minst 50 000 och möjligen 100 000 döda i Anfal; regionpresidenten angav fler än 182 000 den 14 april 2026. Uppgifterna måste tillskrivas sina källor. Rapporten 1993 beskriver cirka 2 000 förstörda byar för 1987–1989, inte alla tidigare förföljelser. [5] [6] [7] [10]

Bevis, dom och familjer

Utredningen förenade omkring 350 ingående intervjuer, erövrade dokument och rättsmedicin. I Koreme undersöktes 26 män och pojkar dödade med närskott. Rättegången började 2006; Anfaldomen är daterad 24 juni 2007 och dömde al-Majid och andra för folkmord och relaterade brott. HRW kritiserade också brister i förfarandet. År 2026 krävde regionpresidenten ersättning, återförande av kvarlevor och familjestöd. Sökandet efter försvunna anhöriga tillhör historien tillsammans med minnesdagen 14 april. [3] [4] [7] [8] [9] [10]

Källor och vidare läsning

  1. Human Rights Watch / Middle East Watch, Genocide in Iraq: The Anfal Campaign Against the Kurds (1993); full report, original petition and operational chapters.
  2. Human Rights Watch, Genocide in Iraq, chapter 2, “Prelude to Anfal”; reproduced orders including directive SF/4008, 20 June 1987.
  3. Human Rights Watch, Genocide in Iraq, “A Note on Methodology”; witness interviews, documentary provenance and forensic investigation at Koreme and Birjinni.
  4. Human Rights Watch, Genocide in Iraq, chapter 13, “The Vanishing Trail”; family searches, official correspondence and enforced disappearance.
  5. Human Rights Watch, Genocide in Iraq, chapter 3, especially “The March 16 Chemical Attack on Halabja”; military context, chemical evidence and distinction from the formal Anfal operations.
  6. Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons, Director-General Fernando Arias, Halabja commemoration statement, 16 March 2025.
  7. Human Rights Watch, “Q & A: The Anfal Trial”, 22 June 2007; estimate, defendants, legal elements and procedural history.
  8. Iraqi High Tribunal, Second Criminal Court, Anfal judgment, case 1/C Second/2006, 24 June 2007; English translation hosted by WorldCourts, especially judgment heading and conviction/sentencing decisions.
  9. Human Rights Watch, “Iraq: Anfal Proceedings Raise Concerns”, 24 March 2007; open letter on notice of charges and defence witnesses.
  10. Kurdistan Region Presidency, Nechirvan Barzani’s Anfal commemoration message, 14 April 2026; official casualty figure, compensation, remains and family support.
  11. Aras Nuri (ئاراس نوری), Anfal monument in Chamchamal, 14 April 2016, Wikimedia Commons; CC BY-SA 4.0.
  12. Human Rights Watch, Genocide in Iraq, chapter 8, “The Camps”; Topzawa, Tikrit, Dibs and Nugra Salman.
  13. Human Rights Watch, Genocide in Iraq, chapter 9, “The Firing Squads”; testimony of execution survivors.