Innehåll
Den kemiska apokalypsen i Balisan och Sheikh Wasan (1987)
Konfliktens ekon: de senaste drönarangreppen (2026)
Inledning
Den 15 april är ett gripande datum i den kurdiska historiens annaler, präglat av både djup tragedi och en orubblig anda av motståndskraft. Medan världen ofta fokuserar på mer välkända konflikter har det kurdiska folket uthärdat en utdragen kamp för självbestämmande och överlevnad och ofta blivit offer för geopolitiska intriger och brutalt förtryck. Dagen är en skarp påminnelse om de uppoffringar som gjorts och de fortsatta utmaningar som kurder möter i hela Mellanöstern, från de förödande kemiska angreppen i slutet av det 20:e århundradet till dagens ihållande hot.
Den kemiska apokalypsen i Balisan och Sheikh Wasan (1987)
Ett av den moderna kurdiska historiens mörkaste kapitel utspelade sig den 15 och 16 april 1987, när den irakiska regimen under Saddam Hussein genomförde ett fruktansvärt angrepp med kemiska vapen mot byarna Balisan och Sheikh Wasan i irakiska Kurdistan [1]. Handlingen markerade en dyster milstolpe: det var det första dokumenterade tillfället då en suverän stat använde kemiska vapen mot sin egen civilbefolkning. Angreppet, som inträffade omkring 11 månader före den mer välkända Halabjamassakern, var en skrämmande föregångare till Anfalkampanjen, en folkmordsoperation mot kurderna.
Överlevandes ögonvittnesskildringar ger en fasansfull bild av händelserna. När irakiska luftfarkoster, däribland fjorton helikoptrar och sex flygplan, sänkte sig över dalarna släppte de kemiska bomber i solnedgångens ljus, just när byborna återvände hem för att äta kvällsmat. Dr Zyrian Abdul Younes, sjukvårdare hos de kurdiska peshmergastridande, såg den tjocka vita röken rulla ner genom dalen och kände genast igen den som kemisk gas [1].
Verkan på den intet ont anande befolkningen var omedelbar och katastrofal. Byborna drabbades av en rad plågsamma symtom, däribland svidande ögon, kräkningar, andningssvårigheter och svår blåsbildning på huden. Aisha Taha Mustafa, en av invånarna, berättade: ”Människor dog överallt.” Många sökte skydd i bergsgrottor, men gasens förrädiska natur innebar att även de som till en början undkom direkt exponering led svårt. Några vägrade tro det värsta och återvände hem, ett beslut som tragiskt kostade många livet när symtomen förvärrades under natten [1].
Efterdyningarna var lika brutala. När irakiska styrkor så småningom gick in i byarna förstörde de allt i sin väg. Balisan och Sheikh Wasan skonades dock från ytterligare konventionella angrepp på grund av den kvarvarande kemiska föroreningen, som till och med soldaterna fruktade. Överlevande fördes till sjukhus för att sedan nekas vård och fängslas. Mohammed Rasul Qadir, en tidigare lärare som satt fängslad i Erbil, bevittnade hur offren för det kemiska angreppet anlände. Han beskrev en scen av ofattbart lidande, med barn som grät efter sina föräldrar, många förblindade och oförmögna att tala på grund av brännskador i halsen. Qadir berättade att han bar kropparna efter 57 avlidna bybor från Balisan som dog i fängelset [1]. De manliga överlevande fördes senare bort och sågs aldrig igen, medan kvinnor och barn släpptes, varav ytterligare nio dog under sin första dag i frihet [1].
Dr Zyrian uppskattade att sammanlagt 203 människor dog i de inledande gasangreppen mot Sheikh Wasan och Balisan i april 1987. Långtidseffekterna plågar fortfarande de överlevande, som lider av kroniska luftvägs- och hudproblem, ljuskänsliga ögon och djupa psykiska trauman [1].
Konfliktens ekon: de senaste drönarangreppen (2026)
Årtionden efter de kemiska angreppen möter det kurdiska folket den 15 april 2026 fortfarande konflikter och yttre aggression. De senaste nyhetsrapporterna tyder på en ökning av drönarangrepp mot iransk-kurdiska grupper i Irak. Den 14 april 2026 gensköts och sköts två sprängämneslastade drönare ner över Erbilprovinsen i Iraks halvautonoma Kurdistanregion [2].
Ytterligare rapporter den 15 april 2026 bekräftade ett drönarangrepp mot en iransk-kurdisk grupp i Iraks norra Kurdistanregion, där en kvinna dödades och tre andra skadades [3]. Angreppet riktades särskilt mot Komalapartiet, en iransk-kurdisk grupp [4]. Incidenterna ingår i ett större mönster, där Iran uppges ha angripit den kurdiska regionen i norra Irak över 400 gånger under sin konflikt med USA och Israel [5].
Dessa aktuella händelser understryker det osäkra säkerhetsläget i irakiska Kurdistan, där olika kurdiska fraktioner, däribland de som motsätter sig den iranska regimen, ofta hamnar mitt i regionala maktkamper. Användningen av drönare i angreppen representerar en modern utveckling av krigföringen, men de kurdiska samhällenas grundläggande sårbarhet för yttre aggression förblir densamma.
Ett arv av motståndskraft
Händelserna den 15 april, med nästan fyra årtiondens mellanrum, vittnar starkt om det kurdiska folkets ihållande kamp. Från avsiktliga angrepp med kemiska vapen till dagens drönarangrepp har kurdiska samhällen mött obeveklig förföljelse och våld. Mitt i dessa tragedier har ändå en djup känsla av motståndskraft vuxit fram. Kurdistan Memory Programme arbetar till exempel aktivt med att dokumentera och bevara den kurdiska berättelsen, så att sådana grymheter aldrig glöms bort och framtida generationer förstår de uppoffringar som gjorts [1].
Organisationer och ledare fortsätter att verka för internationellt erkännande av tidigare folkmord, som Anfalkampanjen, och kräver ersättning till offren [6]. Det politiska landskapet i irakiska Kurdistan är komplext men strävar efter större autonomi och stabilitet i en instabil region. Olika kurdiska politiska och väpnade gruppers fortsatta närvaro och verksamhet trots svårt förtryck visar den ihållande önskan om självbestämmande och skydd för den kulturella identiteten.
Avslutning
Den 15 april sammanfattar i sitt historiska och samtida sammanhang de mångfacetterade utmaningar som det kurdiska folket står inför. De kemiska angreppen 1987 utgör ett fruktansvärt kapitel av statligt understött våld, medan drönarangreppen 2026 visar de fortsatta yttre hoten. Trots dessa motgångar består den kurdiska andan av motstånd och motståndskraft. Kampen för fred, erkännande och självbestämmande fortsätter, och varje år tillför nya lager till en rik men ofta tragisk historia. Det är nödvändigt att världssamfundet erkänner denna kamp och stöder det kurdiska folket i dess strävan efter en trygg och blomstrande framtid.
Referenser
1] Kurdistan Memory Programme. (u.å.). Kemisk apokalyps i Balisandalen. Hämtad från https://kurdistanmemoryprogramme.com/chemical-apocalypse-in-balisan-valley/
2] Xinhua. (2026, 15 april). 2 drönare nedskjutna över norra Irak. Hämtad från https://english.news.cn/20260415/cf2f5b5625b446bf87cbead32cfced55/c.html
3] BSS News. (2026, 15 april). Drönarangrepp träffar iranska kurder, en dödad: grupp i exil. Hämtad från https://www.bssnews.net/international/377886
4] Voice7News. (u.å.). Drönarangrepp i irakiska Kurdistan dödar kvinna och riktas mot iransk-kurdisk grupp. Hämtad från https://www.voice7news.tv/world/news/30057
5] Business Insider. (2026, april). Se Irans arsenal av attackdrönare och robotar. Hämtad från https://www.businessinsider.com/arsenal-of-drones-and-missiles-iran-used-to-attack-iraq-2026-4
6] Hawar News. (u.å.). På Anfalårsdagen betonar irakiska och kurdiska ledare behovet av internationellt erkännande och ersättning till offren. Hämtad från https://hawarnews.com/en/on-anfal-anniversary-iraqi-kurdish-leaders-stress-need-for-international-recognition-victim-compensation