Emiratet Bahdinan: Amêdî, Qubahan och osmanskt styre

Bahdinan var ett kurdiskt emirat med centrum i Amêdî. Dess historia förenar ärftligt styre, religiösa grupper, handskrifter och osmansk centralisering.

Amêdîs hus och minaret på en brant klippplatå ovanför en grön bergsdal — Amêdî, emiratets historiska huvudstad; Duhokamn, 13 september 2006. Fri från upphovsrätt. Bilden visar den moderna staden. Duhokamn · Public domain.

Huvudstad över dalen

Bahdinan, även Badinan eller Behdinan, var ett kurdiskt furstendöme med centrum i Amêdî eller Amadiya. Staden ligger på en klippplatå över Subnadalen. Muslimska kurder, judar och kristna från flera samfund levde här och i omgivningen. Samlevnaden byggde på lokala överenskommelser, med ojämlika rättigheter och periodvisa konflikter. [1]

Ursprung och dynasti

Den tidiga kronologin är osäker. Birgit Ammann finner säkrare belägg i Sharafnama från tidigt 1400-tal. Familjens anspråk på abbasidisk härkomst ingår i dess släkttraditioner; studien fastställer inte härkomsten som bevisad. [1]

Hur styret fungerade

Ammanns analys av Evliya Çelebis berättelse från 1600-talet beskriver distriktsledare erkända av emiren, lokala utnämningar och en stående styrka skild från stammarnas krigsuppbåd. Det visar stor autonomi i ett bestämt osmanskt sammanhang. Släktingar och stamkoalitioner kunde konkurrera om tronföljden; den gick inte automatiskt till äldste sonen. [1]

Qubahan, böcker och donationer

Hersh Kemal Rekanî och Farhad Mohemmed Ahmad undersöker handskrifter och dokument från Sultan Hussein Walis 1500-talsstyre. De behandlar böcker som religiösa donationer, härskarsigill och namnen al-Sultaniyya och al-Husayniyya. En handskrift färdig 1542 nämner Sultaniyyaskolan i Qubhan. [3] Författarna ifrågasätter grundandet 1334 eftersom avgörande belägg saknas. Äldre handskrifter från närbelägna Rubari skiljs från dokument som nämner själva skolan. Exemplen följer lärare, elever, kopiering och översättning, däribland en astronomisk text från 1700-talet och flerspråkigt ordförråd. Arabiska, persiska, turkiska och kurdiska ingick i handskriftskulturen. [3]

Sorans invasion och centralisering

Sorans Muhammad Pascha expanderade in i Bahdinan i början av 1830-talet. Amir Hassanpour daterar Aqras och Amadiyas erövring och avsättningen av Ismail Pascha och Muhammad Said Pascha till 1832. Ismail återkom efter osmanskt ingripande mot Soran. Utvidgad direktförvaltning ledde till Bahdinans fall 1842, efter erövring, återkomst och nya ingripanden. [2]

Namn och språk

Haig och Öpengin beskriver badini eller behdini som sydöstlig kurmanji med varieteter i Duhok, Hakkari, södra Van och delar av Urmia. De betonar intern variation och studerar Şemzînan som exempel. Språkgeografin är större än huvudstaden eller en fast gräns för det tidigare emiratet. [4]