Hazaraspiderna, även Fazluyadynastin och Stora Lorestans atabeger, styrde ett skiftande område i sydvästra Iran. Sätet var Idhaj, förbundet med dagens Izeh. Historien förenar kurdiskt dynastiskt ursprung, Zagrossamhällen och relationer till salghurider, mongoler, muzaffarider och timurider. Flera regeringstider är osäkra.

Gröna fält, träd och vattenfåror på Susan-slätten vid Izeh mellan klippiga berg
Susan-slätten vid Izeh,23 maj 2010. Modern regional vy kring huvudstaden, inget bevarat dynastipalats. Ehsanraki; CC BY-SA 3.0. © Ehsanraki · Wikimedia Commons · CC BY-SA 3.0.

Namn, område och titel

Bosworth beskriver en dynasti av kurdiskt ursprung i sydvästra Zagros, främst Lorestan och angränsande Fars. Atabeg var här dynastisk titel; familjemedlemmar var inte faktiska prinsuppfostrare. [1] Stora Lorestan var medeltida politisk och geografisk beteckning. Lurer, kurder och andra samhällen bodde där; Lilla Lorestans atabeger var en annan släkt. [2]

Abu Tahirs uppgång

Spuler placerar självständig makt omkring 550 AH/1155. Abu Tahir stödde salghuriden Sonqor mot Shabankaraledare, fick Kuhgiluya och utvidgade makten till Lorestan. [2] Tjänst hos en starkare härskare skapade utrymme för lokalt furstendöme. Äldre migrations- och härkomstberättelser behöver undersökas för sig vid sidan av denna politiska följd.

Hazarasp och succession

Grundarens son Malik Hazarasp framträder som härskare från 600 AH/1203–1204; Bosworth knyter dynastinamnet till honom. [1] Spuler anger alternativa slut 1229 och 1252–1253 och osäkerhet om Imad al-Din och Nusrat al-Din före Takla. [2] En exakt obestridd regentlista döljer källäget. Släktskap och varje datums belägg spelar roll.

Afrasiab och mongolerna

Överlevnaden förenade samarbete och konflikt. Browne placerar Afrasiabs försök mot Isfahan mellan Arghuns död 1291 och Gaykhatus kröning. [3] Kurtuluş beskriver ambitioner och avrättning under Ghazan 1296. [4] En lokal härskare försökte utnyttja imperial succession. Samförstånd kunde brytas och leda till ingripande och förändringar inom familjen.

Ahmad och inkomster

Afrasiabs bror Nusrat al-Din Ahmad samarbetade mer med ilkhanerna. Kurtuluş anger regelbunden tribut och gåvor samt tredelning av inkomster mellan religiösa institutioner, armé och härskarhushåll med tjänare. [4] Det är en återgiven fördelning, ingen bevarad revision. Den ger konkret grund för patronage, förvaltning och lokal makt som erkände en starkare överhet.

Det timuridiska slutet

Spuler registrerar Pir Ahmads bortförande till Samarkand 1395–1396 och senare återkomster och familjestrider. Shah Husayn dödades 1424 av släktingen Ghiyath al-Din; Shah Rukh fördrev därefter denne och avslutade familjeväldet. [2] Dödsfall och timuridiskt ingripande var skilda händelser. Inre rivalitet och yttre makt avslutade en lång historia av förhandlad och beroende auktoritet.

Källor och vidare läsning

  1. C. Edmund Bosworth, Hazaraspids, Encyclopaedia Iranica XII/1 (2003), p. 93; origins, titles and Hazarasp.
  2. Bertold Spuler, Atabakan-e Lorestan, Encyclopaedia Iranica II/8 (1987), pp. 896–898; Greater Lorestan, chronology and Timurid end.
  3. E. G. Browne, A History of Persian Literature under Tartar Dominion (Cambridge, 1920), p. 37; Afrasiab’s 1291 revolt, digitised by Columbia University Libraries.
  4. Rıza Kurtuluş, Lur-ı Büzürg, TDV İslâm Ansiklopedisi 27 (2003), pp. 225–226; Afrasiab, Ahmad, tribute and revenue distribution.
  5. Ehsanraki, Susan90, Susan plain near Izeh, 23 May 2010; own photograph, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons.