Hvare-khshaeta är den strålande solen som åkallas i Avesta. Solens Yasht och Khwarshed Niyayesh förbinder uppgången med skapelsens blomstring, religiös rening och motstånd mot förstörande makter. Bestämda avsnitt belyser också förhållandet till Mithra över tid.

Solens hela skiva i falska färger med ljusa aktiva områden och ett stort bågformat utbrott till vänster
Solen observerad av NASA/SDO 30 mars 2010. Modern ultraviolett komposit i falska färger som visar himlakroppen. Allmän egendom. NASA/SDO · Wikimedia Commons · Public domain.

Namn och texter

Hvare-khshaeta översätts som den lysande eller strålande solen. Yashten upprepar också odödlighet och snabba hästar som egenskaper. [1] Khwarshed finns i den längre bönens titel i Khorda Avesta. Olika transkriptioner ger olika stavningar; text och avsnittsnummer underlättar jämförelse med beläggen.

Solens Yasht

Yasht 6.1 beskriver himmelska yazatas som samlar härlighet och fördelar den över jorden för god skapelses tillväxt.2 förbinder soluppgång med rening av jord, rinnande vatten, brunnar, hav och stillastående vatten.3 föreställer sig daevas förstörelse av de sju regionerna om solen inte steg. [1] Reningen hör till religiös kosmologi; avsnittet ger ingen praktisk metod för säkert dricksvatten.

Skydd och handling

Avsnitt 4 förbinder dyrkan med motstånd mot mörker, rövare, trolldom och dold död samt med Ahura Mazda, Amesha Spentas och den bedjandes själ.5–6 tillför Mithra, månens och solens relation, dryckesoffer, haoma, baresma, heligt tal och handling. [1] Hymnen förenar kosmisk ordning med rituellt ansvar.

Den längre litanian

Khwarshed Niyayesh börjar med Ormazd och ånger.3 bejakar goda tankar, ord och handlingar;5 hedrar Mithra och solen var för sig. Anvisningar skiljer recitationer för Hawan, Rapithwin och Uzerin.11–16 upprepar huvudföljden i Yasht 6. [2] Strukturen visar hur en kort hymn ingår i en större bön med inledande förpliktelser.

Mithra och solen

Schmidt förklarar närhet och åtskillnad i Avesta: Yasht 10.13 låter Mithra stiga över bergen före soluppgång. Han nämner också den senare kopplingen mellan Mihr och solen i pahlavitexter. [3] Litanian behåller separata åkallelser. [2] Senare identifikationer behöver undersökas i sitt eget historiska sammanhang.

Kalender och region

Siroza 2.11 innehåller en tillägnan till Khwarshed, den odödliga solen med snabba hästar. [4] Tillsammans med Yasht och Niyayesh ger den tre konkreta textställen för solfromhet. Kopplingar till en viss kurdisk eller yazidisk sed kräver belägg om gemenskapens egna texter, ritualer och överföring. Gemensamt intresse för solen visar inte ensamt obruten kontinuitet.

Källor och vidare läsning

  1. Sun Yasht, Yasht 6, sections 0–7, translated by James Darmesteter, Sacred Books of the East, American edition (1898); Avesta.org.
  2. Khwarshed Niyayesh, sections 0–19, translated by M. N. Dhalla (1908), Avestan text based on Geldner (1896), digital edition Joseph H. Peterson (2002); Avesta.org.
  3. Hanns-Peter Schmidt, Mithra i. Mitra in Old Indian and Mithra in Old Iranian, Encyclopaedia Iranica (2006; updated 2018); Avestan distinction and later solar association.
  4. Siroza 2, section 11, Khwarshed, translated by James Darmesteter, Sacred Books of the East, American edition (1898); Avesta.org.
  5. NASA/SDO, multiwavelength extreme-ultraviolet full-disc solar image, 30 March 2010; public domain, Wikimedia Commons.