Asad al-Din Shirkuh ledde Nur al-Dins egyptiska fälttåg 1164, 1167 och 1168–1169. Saladins farbror blev fatimidisk vesir kort före sin död i mars 1169.

Stenvalvet vid Bab al-Futuh i Kairo med besökare, bilar och en minaret bakom porten
Bab al-Futuh i Kairo, fotograferad den 2 november 2019. Den medeltida stadsporten visar miljön för Shirkuhs verksamhet i Egypten. Djehouty, 2 November 2019 · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0.

En kurdisk familj i zengidisk tjänst

Asad al-Din Shirkuh ibn Shadi var bror till Najm al-Din Ayyub och farbror till Saladin. Humphreys följer deras kurdiska familj från Dvinområdet via tjänst hos Bihruz i Tikrit till zengiderna. Detta fastställer inget exakt födelsedatum för Shirkuh. [1] Han blev en viktig befälhavare under Nur al-Din Mahmud. Kılıç framhåller hans roll i förhandlingarna och intagandet av Damaskus 1154. [2]

1164: återinsätta Shawar och bekämpa honom

Egyptens avsatte vesir Shawar bad Nur al-Din om hjälp mot Dirgham. Shirkuh återinsatte honom 1164, men förbundet bröts när Shawar krävde hans avfärd. Shawar fick då stöd av Amalrik I av Jerusalem. Shirkuh belägrades i Bilbeis; en överenskommelse ledde slutligen till att både syriska och frankiska styrkor lämnade landet. [2] En återkommande kamp om Egypten började, snarare än en varaktig erövring.

1167: al-Babayn och Alexandria

Shirkuh återvände 1167 med Saladin bland sina officerare. Ibn Khallikan beskriver slaget vid al-Babayn nära Ushmunayn och Saladins försvar av Alexandria mot Shawars styrkor. Shirkuh opererade i Övre Egypten och förhandlade sedan om tillbakadragande i Bilbeis. Saladin anslöt under eskort, och hären återvände till Syrien. [3] Fälttågets övergripande ledning och den belägrade stadens försvar var skilda uppgifter.

1168–1169: tredje ingripandet och vesiratet

Efter frankernas intagande av Bilbeis och dödandet av invånare sökte Egypten åter Shirkuhs hjälp. Ibn Khallikan förlägger återkomsten till december 1168. Shawar dödades i den följande maktkampen; krönikören beskriver rivalernas handlingar som förebyggande komplotter och tolkar därmed ansvaret. [3] Kılıç daterar utnämningen till vesir under fatimidkalifen al-Adid till 18 januari 1169. [2] Kalifatet bestod till 1171: att bli dess vesir var inte att avskaffa det. [4]

Död i Kairo och Saladins efterträdande

Shirkuh dog i Kairo i mars 1169 efter omkring två månader som vesir. Ibn Khallikan ger olika dagsdatum och en berättelse om dödlig sjukdom tillskriven Baha al-Din ibn Shaddad; det är ingen modern medicinsk diagnos. Saladin efterträdde honom. Shirkuh begravdes först i Kairo och flyttades senare till Medina. [3] Han banade väg för Saladin men styrde inte det senare ayyubidiska riket.

Homsgrenen och religiösa stiftelser

Sonen Nasir al-Din Muhammad bar titeln al-Malik al-Qahir. Ibn Khallikan beskriver hur familjen förlorade Homs och hur Saladin senare återgav staden till Muhammad. Muhammads son, också Asad al-Din Shirkuh, tillhörde nästa generation härskare i Homs. [3] Kılıç nämner även madrasor i Aleppo och Damaskus, andra religiösa stiftelser i Damaskus och Asadiyyas fortsatta betydelse som Shirkuhs militära hushåll. [2]

Källor och vidare läsning

  1. R. Stephen Humphreys, “Ayyubids,” Encyclopaedia Iranica III/2 (1987), pp. 164–167: Kurdish family origins and Zengid service.
  2. Mustafa Kılıç, “Şîrkûh el-Mansûr,” TDV İslâm Ansiklopedisi 39 (2010), pp. 203–204.
  3. Ibn Khallikan, Biographical Dictionary, translated by Mac Guckin de Slane, vol. I (1843), “Shirkuh ibn Shadi,” pp. 626–629; public-domain primary text.
  4. William of Tyre selections, Fordham Medieval Sourcebook, “Revolution in Egypt,” with editorial chronology and correction of the account of al-Adid’s death.
  5. Djehouty, Bab al-Futuh, Cairo, 2 November 2019; own photograph, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0.