Inledning

Händelserna som utspelar sig i Rojava, västra Kurdistan, är följder av många andra konflikter som pågår i hela Mellanöstern.

I detta inlägg delar jag min analys och mina perspektiv på situationen och utforskar både vad som har hänt och vad som kan vänta framöver.

Det är viktigt att komma ihåg att när USA och Israel är inblandade finns det ofta en mycket större sammansvärjning bakom kulisserna som påverkar dessa händelser.

Vad är det som händer?

I början av januari 2026 eskalerade spänningarna mellan Syriens övergångsregering (ledd av president Ahmed al-Sharaa, som störtade Bashar al-Assad i slutet av 2024) och de kurdiskledda Syriska demokratiska styrkorna (SDF) till öppen konflikt. Regeringsstyrkor inledde en offensiv den 13 januari och erövrade snabbt viktiga områden i nordöst, däribland orter i provinserna Aleppo, Raqqa och Deir ez-Zor samt stora olje- och gasfält och Tabqadammen. Detta drev tiotusentals människor på flykt och ledde till dussintals dödsfall.

En vapenvila som USA hade förmedlat tillkännagavs den 18 januari. SDF gick med på att dess medlemmar skulle införlivas individuellt i den syriska armén och att överlämna civila institutioner, gränsövergångar, energiresurser och läger för IS-fångar till Damaskus – vilket i praktiken avslutade mer än ett årtionde av kurdiskt semisjälvstyre i nordöst. Al-Sharaa kallade det en ”seger för alla syrier”, medan SDF-ledare betonade försvaret av sina rättigheter.

Den 19 januari anklagar båda sidor varandra för överträdelser. Sammandrabbningar rapporteras kring IS-fängelser i Raqqa och Hasakah, vilket har lett till att vissa fångar har rymt och till fortsatta skärmytslingar. USA fortsätter angreppen mot IS och manar till återhållsamhet, mitt i bredare regionala spänningar, bland annat med Israel om Golanhöjderna, samt oroligheter mellan folkgrupper. Läget fortsätter att förändras och samtal pågår i Damaskus.

Varför händer detta nu?

Iran! Det är svaret på varför detta sker just nu.

Denna så kallade offensiv i Rojava härrör från en överenskommelse mellan USA, Israel och Turkiet om att frige omkring 10 000 IS-fångar. Planen är att använda dessa personer i en kampanj mot Iran, om än indirekt.

Den nuvarande regimen i Syrien är långt ifrån fredlig; dess historia är faktiskt raka motsatsen. Den är förknippad med sunniextremistiska grupper, vilket gör den till en strategisk kraft för att motverka de shiamiliser som leds av Iran.

Man kan se hur de irakiska shiamiliserna, som har finansierats av Iran från början, mobiliserar och samlar styrkor längs gränsen. Denna konflikt står i begrepp att sprida sig till den irakiska shiastaten. För att effektivt försvaga Iran måste USA först undergräva dess allierade. Denna strategi har redan tillämpats i Palestina, Libanon, Jemen och Syrien. Nästa mål verkar vara shiamiliserna i Irak.

Tyvärr behandlar Israel och USA ofta kurderna som en förhandlingsbricka som de använder gång på gång. De har använt kurderna i Syrien som en förhandlingsbricka för att kunna använda den sunnitiska milisen i Syrien till att hjälpa till att besegra shiamilisen i Irak.

Vad händer härnäst?

Framtiden förblir oviss eftersom vi saknar insyn i de överenskommelser som förhandlas fram bakom kulisserna. Hittills ser situationen dyster ut för den kurdiska regionen i Syrien. Vi kan bara hoppas att det inte slutar med ett fullständigt svek, även om tecknen hittills är oroande.