Çiriş: den kurdiska vilda afodillväxten som plockas vid snögränsen
Çiriş är en vild ätlig växt i familjen afodillväxter som växer i Kurdistans höga berg och tränger upp ur jorden nära den vikande snögränsen varje vår. Kurdiska växtplockare samlar den på hög höjd under den korta perioden mellan mars och maj när skotten är späda och mjälla. Den får sjuda med linser, bulgur och lök till en tjock, närande soppa — ett av årets första färska födoämnen efter den långa kurdiska bergsvintern. Çiriş smakar som en korsning mellan salladslök och purjolök men behåller sin smak genom tillagningen på ett sätt som odlade lökväxter inte gör. Den är en av de många vilda växter som kurdiska bergssamhällen har samlat, identifierat och använt i århundraden — kunskap som är osynlig i internationellt matskrivande och hotas när landsbygdens invånare flyttar till städerna.
Viktiga punkter
• En vild ätlig växt i familjen afodillväxter, plockad på hög höjd nära snögränsen varje vår
• Får sjuda med linser, bulgur och lök till en tjock soppa — ett av de första färska födoämnena efter vintern
• Har antimikrobiella medicinska egenskaper — kurdiska bergssamhällen har använt den medicinskt i generationer
• Ingår i en bredare kurdisk tradition av att samla vilda växter, som också omfattar örterna till jajî, de vilda bladen till kelane och ekmannan till gezo
Snabbfakta
Kurdiskt namn: Çiriş (även gulik, girder, vild purjolök)
Typ: Vild bergsväxt som plockas — ingrediens i vårsoppa
Säsong: Mars–maj, plockas nära snögränser på hög höjd
Rätt: Çirişsoppa — får sjuda med linser, bulgur, lök och tomatpuré
Status: Kurdisk kunskap om insamling av vilda växter i bergen — hotad när samhällen urbaniseras
Ursprung: vårens första grönska
I de kurdiska bergen kan vintern vara i fem månader. Snön täcker de höga betesmarkerna från november till april. De lagrade livsmedlen — savar, torak, nanê tîrî (knaprigt lagringsbröd), torkat kött, konserverade ostar — hjälper familjerna att klara sig. Men i slutet av mars börjar förråden sina, och kroppen längtar efter färsk grön mat. Çiriş är svaret. Den är en av de första vilda växter som tränger upp ur jorden nära den vikande snögränsen, med bleka skott som visar sig när bergstopparna fortfarande är vita. Kurdiska kvinnor och barn klättrar upp för att samla den och vet exakt var den växer — kunskap om bestämda sluttningar och mikroklimat som förts vidare genom generationer.
Çiriş hör till samma kurdiska insamlingstradition som ger de vilda örterna till jajîost, pîchak till kelanebröd, ekmannan till gezo och de vilda skräppabladen till avelik dolma. Kurdiska bergssamhällen har bevarat en encyklopedisk kunskap om vilda ätliga växter i århundraden. Detta är ingen slumpmässig plockning — det är en systematisk förståelse av höjd, årstid, jordmån och arter som utgör en ekologisk kunskapsmassa lika avancerad som vilken formell botanisk inventering som helst.
Så tillagas çirişsoppa
De färska çirişskotten rensas, sköljs och finhackas. Lök får fräsa försiktigt i olja. Bulgur tillsätts och rörs om tills den börjar mjukna. Tomatpuré, salt och peppar tillsätts. Den hackade çirişen läggs i tillsammans med linser och flera koppar hett vatten. Grytan får sjuda på låg värme tills linserna och bulgurn är kokta och çirişen har avgett sin smak till buljongen — en grön, lökskarp, djupt smakrik ton som odlad purjolök och salladslök inte kan återskapa. Soppan serveras med lite ringlad yoghurt och äts med kurdiskt tunnbröd. Den är enkel, färsk och omisskännligt säsongsbunden — en smak som markerar vinterns övergång till vår i den kurdiska kalendern.
Kurdisk kunskap, osynlig dokumentation
Çiriş är ingen rätt som någon gör anspråk på som sitt nationella arv. Den är för anspråkslös, för lokal, för knuten till särskilda förhållanden i bergen för det. Det som går förlorat är det kunskapssystem den representerar. Kurdisk kunskap om insamling av vilda växter — att veta vilka vilda växter som är ätliga, när de visar sig, var de växer, hur de ska tillagas och vilka medicinska egenskaper de har — är en form av ekologisk vetenskap som bevarats muntligt i århundraden. Den står inte i läroböcker. Den bärs i minnet hos far- och mormödrar som lärde sig den av sina far- och mormödrar.
När turkiska matbloggar skriver om çiriş kallar de den ”çiriş otu” och beskriver den som en vild växt från ”östra Turkiet”. De kurdiska växtplockare som samlade den i århundraden innan Turkiet fanns nämns inte. Den ekologiska kunskapen — vilken sluttning, vilken höjd, vilken vecka i vilken månad — är kurdisk kunskap. Växten växer på kurdiska berg. Soppan tillagas i kurdiska kök. Att den också växer i områden som nu administreras av den turkiska staten gör den inte till turkisk mat. Det gör den till kurdisk mat på mark som Turkiet kontrollerar.
Vanliga frågor
Vad är çiriş?
En vild ätlig växt i familjen afodillväxter som plockas på hög höjd nära snögränsen i de kurdiska bergen varje vår. Den smakar som en korsning mellan salladslök och purjolök och används i en tjock soppa med linser, bulgur och lök.
När finns çiriş att få?
Bara mellan mars och maj, när skotten tränger fram nära den vikande snögränsen. Den kan inte odlas eller lagras färsk — den måste plockas vild i bergen under denna korta vårperiod.
Avslutning
Çirişsoppa är våren som kommer i en skål. Den är smaken av smältande snö, av gröna skott som bryter fram genom frusen jord, av de kurdiska bergen som vaknar efter fem månaders vinter. Kunskapen om var den finns, när den ska plockas och hur den ska tillagas är kurdisk ekologisk kunskap — förvaltad av kurdiska kvinnor, buren i kurdiskt minne, utövad på kurdisk mark. Liksom gezo, liksom örterna i jajî, liksom de vilda bladen i kelane representerar çiriş en relation mellan ett folk och ett bergslandskap som ingen statsgräns kan definiera. Soppan är kurdisk. Bergen är kurdiska. Våren tillhör dem som klättrade upp till den.
Referenser och vidare läsning
Turkey’s For Life — Ätliga vilda växter: Çiriş Otu (beskriver smak och tillagning, 2016)
Kurdish-History.com — Kelane: det kurdiska vårtunnbrödet (samma insamlingstradition)
Kurdish-History.com — Gezo: den kurdiska bergsmannan (vildinsamlat sötningsmedel)
Kurdish-History.com — Jajî: kurdisk bergsost (kunskap om vilda örter)