Det föreslagna Kayushuset måste skiljas från Madigs berättelse, sasaniska kungamonument och senare historiska tolkningar.

Sasanisk klipprelief med tre stående figurer, en ring med band mellan två och en fallen figur nedanför
Relief från sent 300-tal i Taq-e Bostan; Philippe Chavin, 2006. Tolkningar gäller sasaniska kungar, gudar och en besegrad romare; inget identifierat Kayusporträtt. Philippe Chavin / Wikimedia Commons · CC BY 2.5.

Osäker kronologi

Ett Kayushus placeras ibland nära Kermanshah under 226–380 e.Kr. Den kronologin kräver belägg för härskare, tronföljd och territorium. Källorna här behandlar relaterade sasaniska berättelser och monument; de fastställer inte en fullständig dynastiföljd under detta namn.

Madig i Karnamag

Kapitel 5 berättar om Ardashirs strid mot Madig, kallad kurdernas kung i Sanjanas översättning från 1896. Ardashir besegras först, får hjälp av herdar och återkommer med ett nattligt överraskningsanfall. Kungen och hans familj sänds till Pars. Texten ger en motståndare och berättelse, inte en Kayuslista eller kronologi 226–380. [1]

Text och namn

Carlo Giovanni Cereti beskriver medelpersisk text, sen redaktion och äldre material. Den självständiga handskrift som identifieras i hans studie kopierades i Gujarat 1322. Avskrift, tillkomst och berättelsens tid är olika frågor. [2] D. T. Potts förbinder i sitt sammandrag tidiga användningar av kurd med herdegrupper; sammanhanget är viktigt. [3]

Arkeologi och relief

Moradi och Keall diskuterar eldtemplet Gach Dawar och sasanisk maktkonsolidering. De betraktar Madigberättelsen som huvudsakligen apokryf men väger in den i regionens arkeologiska fråga. [4] Iranica analyserar Taq-e Bostan genom Ardashir II, Shapur II, gudomliga figurer och romaren Julianus. Olika tolkningar gör inte monumentet till en identifierad Kayusgenealogi. [5]

Källor och vidare läsning

  1. Karnamag i Ardashir i Babagan, chapter 5, translated by Darab Dastur Peshotan Sanjana, 1896; Avesta Zoroastrian Archives.
  2. Carlo Giovanni Cereti, Kar-Namag i Ardasir i Pabagan, Encyclopaedia Iranica, 2011, updated 2013: manuscript, redaction and literary character.
  3. D. T. Potts, Late Antiquity, in Nomadism in Iran, Oxford University Press, 2014: published abstract on early usage of kurd.
  4. Yousef Moradi and Edward J. Keall, The Sasanian Fire Temple of Gach Dawar in Western Iran: New Evidence, Iran 58/1 (2020), pp. 27–40; online 2019: published passage on Ardashir and Madig.
  5. Encyclopaedia Iranica, Sasanian Rock Reliefs: discussion of the late-fourth-century investiture/victory scene at Taq-e Bostan.