Klash förknippas med Hawraman, Halabja och Marivan. Verkstadsreportage, skoforskning och hantverkares röster förklarar konstruktion, föränderliga verktyg och kurdisk klädsel.

Vit vävd sko kring en träläst på en skomakares arbetsbänk i Erbil med verktyg intill
Kurdiskt skomakeri i Erbil, Levi Meir Clancy, 22 juni 2021. Hantverkaren identifieras inte som någon av de intervjuade personerna. CC0. Levi Meir Clancy · Erbil · 22 June 2021 · Wikimedia Commons · CC0.

Vad är klash?

Klash är traditionella kurdiska skor knutna till Hawraman och närliggande orter. Othmans reportage från 2016 beskriver bomullsöverdelar och sulor bundna med remmar av kohud, tillverkade hemma och i marknadsverkstäder. [1] Hama Nuri beskriver även ullöverdelar. [2] Exemplen visar materialvariation snarare än ett recept för varje par.

Överdelar och regionala metoder

Nikouei och kollegors givehstudie från 2017 bygger på fältarbete bland tillverkare i flera iranska provinser. I väster bearbetas bomull runt färdiga sulor; en annan metod låter en tredje arbetare sammanfoga separat gjorda delar. Studien beskriver nätmönster och dekorativt siden. [3] Alla regionala givehvarianter är inte identiska med hawramisk klash.

Jwan Yaseen Mohammad och verktyg

SEEDs utställning For Every Woman på Erbils citadell i november–december 2022 presenterar Jwan Yaseen Mohammad. Hon gör överdelar för hand och med stickmaskiner. Arbetet innebär ekonomisk självständighet, kundförtroende och en önskan att utvidga verksamheten. [4] Den namngivna kvinnan ger hantverket mänsklig historia och visar föränderliga verktyg.

Nuri: lärande och beställningar

I Goran Sabah Ghafours reportage från augusti 2021 säger Nuri att han lärde sig av sin far och arbetat i tjugo år. Han får utlandsbeställningar. En kund hämtar ett vitblått par till sin dräkt efter tre veckor. Nuri rekommenderar att byta skorna mellan fötterna för jämnt slitage. [2] Leveranstid är ingen fast tillverkningstid för alla par.

Två skilda erkännanden

World Crafts Council listar Marivan som världshantverksstad för klashtillverkning. [5] UNESCOs inskrivning 2021 gäller däremot kulturlandskapet Hawraman/Uramanat i Iran: terrassbyar, jordbruk och säsongsförflyttningar. [6] Olika organ ger olika titlar. Landskapets inskrivning är ingen separat UNESCO-inskrivning av skohantverket och daterar inte uppfinningen.

Årstider och ursprungsberättelser

Othman beskriver främst vår- och sommarskor; vintern kan skada tyget. [1] Skötsel beror på material och tillverkare. Givehstudien medger osäkerhet kring hantverkets utveckling. [3] Exakt förhistorisk ålder, fast produktionsvecka och legendarisk uppfinnare kräver starkare belägg.

Källor och vidare läsning

  1. Sartip Othman, Handcrafted Kurdish shoes sell in Hawraman and beyond, Rudaw, 11 July 2016; workshop report.
  2. Goran Sabah Ghafour, Kurdish shoes: Cool in summer, warm in winter, Kurdistan24, 14 August 2021; Hama Nuri interview.
  3. Zahra Nikouei et al., Giveh Handicraft in Iran: An Anthropological Study Approach, International Journal of Applied Arts Studies 2/1 (2017), pp.47–54; methods and findings on pp.48–49.
  4. SEED Foundation, For Every Woman, 2022 exhibition; Jwan Yaseen Mohammad profile.
  5. World Crafts Council International, Asia Pacific Craft Cities; Marivan entry.
  6. UNESCO World Heritage Committee, Decision 44 COM 8B.36, Cultural Landscape of Hawraman/Uramanat, 2021.