Översikt
Lördagen den 1 mars 2026 inledde USA och Israel ett omfattande militärt fälttåg mot Iran, dödade högste ledaren Ali Khamenei och utlöste ett fullskaligt regionalt krig. Fyra dagar in befinner sig det kurdiska folket i konfliktens absoluta centrum. Iranska drönare slår till mot kurdiska oppositionsbaser i norra Irak. CIA beväpnar kurdiska styrkor inne i Iran för att utlösa ett folkligt uppror. President Trump har personligen ringt både irakiskkurdiska ledare och KDPI:s ordförande. Och tiotusentals kurdiska stridande – i Irak, i Rojhilats berg och i nordöstra Syrien – avgör om detta är ögonblicket som de har väntat på i generationer eller ännu ett svek som håller på att ta form.
Innehåll
– USA:s och Israels angrepp och Khameneis död
– Iran angriper kurdiska baser i norra Irak
– CIA:s plan att beväpna kurdiska styrkor
– Trump ringer kurdiska ledare direkt
– Den kurdiska koalitionen och markoperationen
– Klämda mellan Washington och Teheran
En varning: Historien om sveken mot kurderna
– När började USA:s och Israels krig mot Iran?
– Varför är kurdiska styrkor så viktiga för detta krig?
– Vad är den kurdiska koalition som bildades före kriget?
– Kan kriget till slut leda till kurdisk självständighet i Iran?
Kriget som bedömare länge hade varnat för har kommit. USA:s och Israels militära fälttåg mot Iran – nu inne på sin fjärde dag – har satt hela Mellanöstern i brand. Men för det kurdiska folket är detta mer än ännu en regional konflikt att betrakta från sidan. Det kurdiska folket befinner sig inne i kriget: som måltavlor, som möjliga markstyrkor och som ett folk som åter uppmanas att riskera allt i en kamp som andra har inlett. Nedan följer hela bilden av vad som händer och vad det betyder för kurder i hela regionen.
Hur kriget började
USA:s och Israels angrepp och Khameneis död
På morgonen lördagen den 1 mars 2026 inledde USA och Israel ett massivt, samordnat militärt angrepp mot Iran. Över 50 000 amerikanska soldater, 200 flygplan, två hangarfartyg och strategiska bombflygplan deltog i det inledande fälttåget. Bland de första målen fanns den iranska ledningens anläggning i Teheran, där högste ledaren Ali Khamenei dödades. Hans hustru dog av sina skador följande dag. Israel och USA angrep samtidigt kärnteknisk infrastruktur, IRGC:s ledningscentraler, robotanläggningar, marinbaser och radio- och tv-anläggningar i hela landet.
Iran slog tillbaka omedelbart och hårt. IRGC avfyrade ballistiska robotar och drönare mot amerikanska baser i Qatar, Kuwait, Bahrain och Förenade arabemiraten, angrep USA:s ambassad i Kuwait och hotade att blockera all oljetankertrafik genom Hormuzsundet. Iran riktade också angrepp mot brittiska Royal Air Forces bas i Akrotiri på Cypern. På onsdagen den 4 mars uppgår antalet döda i Iran till över 1 045, och konflikten visar inga tecken på att mattas av – samtidigt som president Trump offentligt har sagt att kriget kommer att pågå i fyra till fem veckor.
Den kurdiska dimensionen
Iran angriper kurdiska baser i norra Irak
Redan innan kriget formellt bröt ut agerade Iran mot kurderna. IRGC började angripa baser för iranskkurdiska oppositionsgrupper i Kurdistanregionen i Irak så tidigt som den 28 februari. Söndagen den 1 mars rapporterade en högt uppsatt kurdisk företrädare att högkvarteren för fyra iranskkurdiska partier mellan Erbil och Duhok hade träffats av iranska drönare under en enda kväll. På onsdagen slog drönare till mot en vapendepå vid Kurdistans frihetspartis bas i Dekala och skadade två stridande. Även militärbasen Harir nära Erbils internationella flygplats – där amerikanska styrkor och koalitionsstyrkor finns – träffades. Sulaymaniyah, PUK:s starka fäste, utsattes för angrepp på tisdagskvällen.
Iran har länge anklagat Kurdistanregionen för att hysa militanta grupper som landet ser som hot mot Islamiska republiken. Men omfattningen och snabbheten i dessa angrepp sedan krigets början utgör en dramatisk upptrappning. Irakiska miliser med band till Teheran har också utvidgat sin lista över mål, från amerikanska baser nära Erbil till direkta angrepp mot iranskkurdiska oppositionsgruppers högkvarter. För civila samhällen i Kurdistanregionen, som länge har varit stolta över regionens stabilitet, är detta en djupt oroande utveckling.
CIA:s plan att beväpna kurdiska styrkor
På onsdagen rapporterade CNN att CIA aktivt har arbetat med att beväpna iranskkurdiska styrkor med det uttryckliga målet att utlösa ett folkligt uppror inne i Iran. Trumpadministrationen har fört direkta samtal med flera kurdiska oppositionsgrupper och irakiskkurdiska ledare om militärt stöd. Enligt ITV News sträcker sig förberedelserna längre tillbaka än det pågående kriget – under det senaste året har vapen smugglats in i västra Iran och beväpnat tusentals kurdiska frivilliga inne i landet. Amerikanska och israeliska angrepp längs gränsen mellan Iran och Irak uppges medvetet ha riktats mot IRGC:s gränsställningar för att bana väg för en kurdisk markinmarsch i västra Iran.
Högt uppsatta kurdiska källor uppgav för CNN att iranskkurdiska oppositionsstyrkor väntas inleda en markoperation inne i västra Iran inom några dagar. ”Vi tror att vi har en stor chans nu”, sade en högt uppsatt iranskkurdisk företrädare till kanalen. Operationen skulle vara beroende av amerikanskt och israeliskt flygunderstöd – men källor understryker att ett formellt godkännande av stödet ännu inte har bekräftats. Alla vapen eller styrkor som förs från Irak till Iran skulle också kräva Kurdistans regionala regerings samarbete, vilket försätter Erbil i ett utomordentligt känsligt politiskt läge.
Trump ringer kurdiska ledare direkt
Den diplomatiska intensiteten kring kurderna har nått den absoluta toppen. På söndagen, dagen efter att bombfälttåget började, ringde president Trump både Masoud Barzani från KDP och Bafel Talabani från PUK – de två främsta politiska ledarna i irakiska Kurdistan – för att diskutera kriget och undersöka hur kurder och amerikaner skulle kunna samarbeta under dess fortsatta förlopp. Två amerikanska tjänstemän och en källa med insyn i samtalen bekräftade detta för Axios och beskrev samtalen som ”känsliga”.
På tisdagen ringde Trump också personligen Mustafa Hijri, ordförande för Iranska Kurdistans demokratiska parti (KDPI) – en av de äldsta och största iranskkurdiska oppositionsrörelserna och en grupp som IRGC angrep med drönare samma vecka. Samtalen markerar en tidigare oöverträffad nivå av direkt amerikanskt engagemang med den kurdiska politiska ledningen och har väckt stark entusiasm bland kurder i hela regionen. Netanyahu uppges ha spelat en nyckelroll i att driva Trump mot ett engagemang med kurderna genom att intensivt ha talat för dem under möten i Vita huset.
Den kurdiska koalitionen och markoperationen
Tidpunkten för det som utspelar sig är ingen tillfällighet. Bara sex dagar innan kriget började tillkännagav fem stora iranskkurdiska oppositionspartier – PDKI, PAK, PJAK, Organisationen för iranska Kurdistans kamp och Komala – att de bildat Koalitionen av politiska krafter i iranska Kurdistan, en enad front mot Islamiska republiken. Koalitionen står nu på randen till militärt agerande. Uppskattningsvis tio miljoner kurder bor i Iran. Tusentals har genomgått utbildning i bergen under många år. Frågan om dessa styrkor sätter sig i rörelse – och om de får det amerikanska och israeliska flygunderstöd de begär – kan bli de kommande dagarnas mest betydelsefulla beslut.
Det irakiskkurdiska dilemmat
Klämda mellan Washington och Teheran
Medan iranskkurdiska oppositionsgrupper lutar åt handling befinner sig den irakiskkurdiska ledningen i en plågsam situation. Kurdistanregionen har en lång gräns mot Iran, djupa ekonomiska band till Teheran och angrips redan av iranska drönare. Bafel Talabani från PUK – vars bas i Sulaymaniyah angreps – hade ändå ett telefonsamtal med Irans utrikesminister Abbas Araghchi och uppmanade offentligt till en fredlig lösning. En högt uppsatt KRG-företrädare sade till CNN att Washingtons hållning varit oklar och inkonsekvent: ”Ena dagen säger Trump att vi ska störta regimen, nästa dag säger han något annat. Politiken är inte tydlig.”
KRG:s strategiska dilemma är allvarligt. Att tillåta USA-beväpnade kurdiska styrkor att använda irakiska Kurdistan som utgångspunkt för en markoperation inne i Iran skulle nästan säkert framkalla massiv iransk vedergällning mot regionen. Men att vägra samarbeta med Washington riskerar att stöta bort den supermakt som i över två årtionden har varit den främsta garanten för kurdiskt självstyre i Irak. Det finns ingen enkel väg, och Kurdistanregionens civilbefolkning – som redan lever under inkommande drönarbeskjutning – kommer att bära följderna oavsett vilket val som görs.
En varning: Historien om sveken mot kurderna
Många inom Trumpadministrationen medger privat vad kurdiska ledare har lärt sig genom bitter erfarenhet: USA har gång på gång uppvaktat kurderna i ett ögonblick av behov och sedan dragit in stödet när målen uppnåtts. Kurdiska styrkor var avgörande för besegrandet av ISIS i Irak och Syrien – och övergavs sedan när Turkiet invände mot fortsatt amerikanskt stöd till dem. Kurderna utlovades mycket efter invasionen av Irak 2003 och fick betydligt mindre. Bedömare vid Chatham House har redan varnat för att CIA:s plan att beväpna styrkorna tycks vara en ”efterhandskonstruktion” som inte ingått i seriös strategisk planering för krigets slutskede och riskerar att utlösa en inre konflikt i Iran utan en sammanhängande plan för vad som följer.
Det kurdiska folket förtjänar mer än att vara ett redskap som andra sätter in i ett krig kurderna inte startat och sedan kastar åt sidan när det passar Washington eller Jerusalem. Om detta ögonblick – med Khamenei död, IRGC försvagat och tio miljoner kurder inne i Iran redo att agera – utgör en verklig vändpunkt för kurdiskt självbestämmande i Rojhilat eller ännu ett kapitel av uppoffring utan belöning är en fråga som kommer att prägla de kommande veckorna.
Framåtblick
De närmaste dagarna blir avgörande. Om iranskkurdiska styrkor inleder en markoperation i västra Iran – beväpnade av CIA och understödda av amerikanskt och israeliskt flyg – blir det den mest betydelsefulla kurdiska militära insatsen sedan ISIS besegrades och möjligen den mest betydelsefulla på en generation. Att den kurdiska koalitionen bildades bara dagar före krigets början tyder på att detta hade förutsetts och förberetts. Men riskerna är enorma: iransk vedergällning mot Iraks Kurdistanregion skulle kunna bli förödande, de kurdiska frivilligas lojalitet och förmåga inne i Iran har inte prövats i stor skala och USA:s historia av långsiktigt stöd till kurderna är, rent ut sagt, dålig. Det kurdiska folket ser på, väntar och fattar beslut. Det gör världen också.
Vanliga frågor
När började USA:s och Israels krig mot Iran?
USA och Israel inledde ett massivt samordnat militärt angrepp mot Iran lördagen den 1 mars 2026. Fälttåget dödade högste ledaren Ali Khamenei och riktades mot kärntekniska anläggningar, IRGC:s militära infrastruktur och ledningscentraler i hela landet. Den 4 mars är kriget inne på sin fjärde dag, och president Trump uppskattar att det kommer att pågå i fyra till fem veckor.
Varför är kurdiska styrkor så viktiga för detta krig?
Kurdiska styrkor erbjuder något som amerikanskt och israeliskt flyg inte kan ge – soldater på marken inne i Iran. Med uppskattningsvis tio miljoner kurder i Iran och tusentals utbildade stridande längs gränsen mellan Irak och Iran utgör de en möjlig styrka för ett inre uppror. CIA uppges beväpna dem just för att utlösa en folklig revolt mot Islamiska republiken inifrån, och en markoperation i västra Iran väntas vara nära förestående.
Är Erbil och Iraks Kurdistanregion i fara?
Ja. Iran har redan angripit militärbasen Harir nära Erbil, träffat Sulaymaniyah och riktat drönarangrepp mot kurdiska oppositionspartiers baser i hela regionen sedan konflikten började. Irakiska miliser med band till Teheran har också utvidgat sina angrepp till att omfatta iranskkurdiska oppositionella högkvarter inne i Kurdistanregionen. Situationen är akut farlig för både civila och militär personal.
Vad är den kurdiska koalition som bildades strax före kriget?
Sex dagar innan kriget började tillkännagav fem stora iranskkurdiska oppositionspartier – PDKI, PAK, PJAK, Organisationen för iranska Kurdistans kamp och Komala – att de bildat Koalitionen av politiska krafter i iranska Kurdistan. Dess uttalade mål är att störta Islamiska republiken och upprätta kurdiskt självbestämmande i Iran. Koalitionens bildande framstår nu som en direkt förberedelse för den pågående konflikten.
Kan kriget till slut leda till kurdisk självständighet i Iran?
Det är frågan på varje kurds läppar. Förutsättningarna – Khamenei död, IRGC försvagat, en enad kurdisk koalition och amerikanskt stöd – är mer gynnsamma än någon gång i mannaminne. Men bedömare varnar för att USA:s stöd är oförutsägbart, att Iran har kraftigt befäst sina kurdiska regioner och att kurderna har övergivits av Washington tidigare. Möjligheten är verklig. Om den tas till vara – och om den består – återstår att se.