Inledning
Qasr-e Shirin (persiska: قصر شیرین, ”Shirins palats”; kurdiska: Qesrî Şîrîn) är en stad med kurdisk befolkning i provinsen Kermanshah i västra Iran, nära gränsen till Irak. Den är centralort i distriktet Qasr-e Shirin och utsedd till frihandelszon, men är mest känd för två saker: de sasanidiska ruiner som gav den dess namn och den nästan fullständiga förstörelsen under Iran–Irakkriget.
Staden är uppkallad efter Shirin, den sasanidiske kungen Khosrow II:s kristna hustru, och enligt traditionen byggde kungen ett palats åt henne här. Dessa lager — gammalt iranskt arv, en berömd kärlekshistoria, en kurdisk gränsbefolkning och en modern historia av krig och återuppbyggnad — gör Qasr-e Shirin till en av de mer gripande platserna i Irans kurdiska landskap.
Fakta i korthet
Namn: Qasr-e Shirin (”Shirins palats”)
Kurdiskt namn: Qesrî Şîrîn (قەسری شیرین)
Läge: Provinsen Kermanshah, västra Iran, nära gränsen till Irak
Status: Centralort i distriktet Qasr-e Shirin; frihandelszon
Folkmängd: Omkring 18 473 (folkräkningen 2016)
Befolkning: Övervägande kurdisk
Uppkallad efter: Shirin, den sasanidiske kungen Khosrow II:s kristna hustru (han regerade 590–628)
Viktiga monument: Khosrowpalatset (Imarat-e Khosrow) och eldtemplet Chahar Qapi
Kulturarvsstatus: Khosrowpalatset upptaget på nationell lista 1931; anläggningen finns på Unescos tentativa lista
Modern historia: Till stor del förstörd under Iran–Irakkriget (1980–88) och därefter återuppbyggd
Innehåll
Sasanidiskt arv: palats och eldtempel
En gränsstad och fördraget i Zuhab
Krig, förstörelse och återuppbyggnad
Dess betydelse för kurdisk historia
Var ligger Qasr-e Shirin?
Qasr-e Shirin ligger längst västerut i provinsen Kermanshah, i det varma låglandet nära Irans gräns mot Irak, inte långt från gränsövergången Khosravi. Staden ligger längs den historiska vägen mellan den iranska högplatån och Mesopotamien — vägen mot Bagdad — som har format dess öde i tvåtusen år.
Staden ligger lägre än större delen av provinsen och har ett påtagligt varmt klimat. Befolkningen är övervägande kurdisk och ingår i det breda bälte av kurdisk bosättning som löper längs Irans västra kant.
Namnet och legenden om Shirin
Stadens namn betyder ”Shirins palats”. Shirin var den kristna hustrun till den sasanidiske ”kungarnas kung” Khosrow II, för iranier känd som Khosrow Parviz, som regerade från 590 till 628. Historisk och litterär tradition tillskriver honom byggandet av staden och ett stort palats här.
Enligt folkliga berättelser var Shirin en prinsessa med anknytning till Armeniens kungahus som förälskade sig i Khosrow och slog sig ned i området. Deras kärlekshistoria — och den besläktade berättelsen om Shirin och stenhuggaren Farhad — blev ett av de mest hyllade ämnena i persisk och kurdisk litteratur, förevigat i Nizami Ganjavis episka poesi. Därför kallas den större Kermanshahregionen ibland ”de eviga älskandes land”.
Sasanidiskt arv: palats och eldtempel
Strax nordost om den moderna staden ligger Qasr-e Shirins historiska anläggning, en grupp sensasanidiska och tidigislamiska ruiner. Dess mittpunkt är Khosrowpalatset (Imarat-e Khosrow), ett vidsträckt komplex av plattformar och hallar som tillskrivs Khosrow II och registrerades på Irans nationella kulturarvslista 1931. Endast stengrunder, terrasser och fragment av hallar och kolonnader finns kvar.
I närheten står Chahar Qapi (”fyra portar”), ett sasanidiskt eldtempel byggt som en stor kvadratisk kupolsal med ungefär 25 meter långa sidor. Som chahartaq — den klassiska zoroastriska eldtempelformen med fyra valvbågar — skyddade det en gång en helig låga; i dag är kupolen borta och endast de stora valvbågarna finns kvar. Anläggningen omfattar också stentornet Ban Qal’eh och resterna av en karavanseraj från safavidisk tid, som påminner om en stad som en gång hade mer än tjugo sådana rastplatser.
En gränsstad och fördraget i Zuhab
I århundraden var Qasr-e Shirin en liten ort längs en stor skiljelinje mellan imperier. År 1639 undertecknade Osmanska riket och Safavidriket fördraget i Zuhab — även känt som fördraget i Qasr-e Shirin — som avslutade mer än ett århundrade av krig och drog en gräns genom det kurdiska kärnlandet. Med vissa ändringar skiljer denna linje fortfarande Iran från Irak och lämnade Qasr-e Shirin permanent vid gränsen.
Rollen som gränsort förde med sig återkommande konflikter. Under första världskriget blev staden en omstridd gränspost som osmanska och tyska styrkor på ena sidan och brittiska och ryska trupper på den andra stred om.
Krig, förstörelse och återuppbyggnad
Qasr-e Shirins moderna historia domineras av Iran–Irakkriget. Som en av de första städerna i vägen för den irakiska invasionen i september 1980 intogs den och förstördes nästan helt; rapporter beskriver hur irakiska styrkor jämnade det som återstod med marken när de drog sig tillbaka. Iranska styrkor återtog området när krigslyckan vände, men staden låg kvar i ruiner.
De gamla monumenten skonades inte: eldtemplet Chahar Qapi och palatsruinerna skadades ytterligare av striderna. Efter kriget återuppbyggde invånarna Qasr-e Shirin i stort sett från grunden, och det är den återuppbyggda staden — och de delvis restaurerade ruinerna — som besökare ser i dag.
Dess betydelse för kurdisk historia
I Qasr-e Shirin möts flera kurdiska teman. Det är en stad med kurdisk majoritet som ligger nästan exakt vid den historiska gräns — Zuhablinjen — som delade Kurdistan mellan imperier och fortfarande delar det mellan stater. Den bär på det djupa iranska och sasanidiska arv som ingår i kurdiskt kulturellt minne. Och förstörelsen och återuppbyggnaden under Iran–Irakkriget gör den till en stark symbol för kurdisk motståndskraft längs en gräns som sällan har känt varaktig fred.
Tidslinje
590–628 e.Kr. — Khosrow II:s regeringstid; han tillskrivs byggandet av palatset och staden åt Shirin
7:e århundradet — Orten grundas; de sasanidiska monumenten dateras till denna period i rikets slutskede
1639 — Fördraget i Zuhab (Qasr-e Shirin) fastställer gränsen mellan Osmanska riket och Safavidriket genom Kurdistan
1914–18 — Qasr-e Shirin är en omstridd gränsstad under första världskriget
1931 — Khosrowpalatset registreras på Irans nationella kulturarvslista
1980 — Intas och förstörs till stor del i början av Iran–Irakkriget
1980- och 90-talen — Återuppbyggs av invånarna efter kriget
1997/2007 — Den historiska anläggningen läggs till på Unescos tentativa världsarvslista
Debatter och osäker historia
Flera detaljer om Qasr-e Shirin är osäkra. Att palatset och stadens grundande tillskrivs Khosrow II bygger på en blandning av historisk och litterär tradition, och Shirin som gestalt är lika mycket omgiven av legender som dokumenterad historia. Vissa skildringar placerar henne i ett armeniskt kungligt sammanhang, andra beskriver henne mer vagt.
Även stadens tillväxt skildras motsägelsefullt: källor noterar att den förblev en liten stad till ”1270”, men skiljer sig åt om detta avser den islamiska kalendern (AH) eller den allmänna tideräkningen (e.Kr.). Liksom i mycket av regionens forntida historia är huvuddragen säkra medan de exakta datumen inte är det.
Relaterade platser och ämnen
Andra relaterade ämnen är staden Kermanshah, de sasanidiska relieferna vid Taq-e Bostan, Nizami Ganjavis kärlekshistoria om Khosrow och Shirin samt de vidare kurdiska regionerna i västra Iran.
Vanliga frågor
Vad är Qasr-e Shirin?
Det är en stad med kurdisk befolkning i provinsen Kermanshah i västra Iran, uppkallad efter den sasanidiska drottningen Shirin och känd för sina sasanidiska ruiner och sin förstörelse under Iran–Irakkriget.
Vad betyder namnet Qasr-e Shirin?
Det betyder ”Shirins palats”, efter Shirin, den sasanidiske kungen Khosrow II:s kristna hustru, som ett palats sägs ha byggts åt här.
Är Qasr-e Shirin en kurdisk stad?
Ja. Befolkningen är övervägande kurdisk, och staden ligger i det kurdiska bältet i västra Iran längs gränsen till Irak.
Vad hände med Qasr-e Shirin under Iran–Irakkriget?
Den var en av de första städer som intogs av irakiska styrkor 1980 och förstördes nästan fullständigt; den återuppbyggdes av invånarna efter krigsslutet.
Vad kan man se i Qasr-e Shirin i dag?
De främsta sevärdheterna är de sasanidiska ruinerna av Khosrowpalatset och eldtemplet Chahar Qapi, som ingår i en historisk anläggning på Unescos tentativa lista.
Källor och vidare läsning
Wikipedia — artikeln ”Qasr-e Shirin”
Wikipedia — artikeln ”Khosrow Palace”
Unescos världsarvscentrum — Qasr-e Shirins historiska anläggning (tentativa listan)
Mehr News Agency — Qasr-e Shirin, en mötesplats för civilisationer