Kurdiska och turkiska militära nätverk, tilldelade inkomster och försörjning bar upp armén; källorna visar både segrar och begränsningar.

Medeltida miniatyr med rustade soldater, resta fanor och en krönt figur i en skildring av Hattin
Hattin i Estoire d’Eracles, okänd konstnär, omkring 1440–1445. Public domain. Bilden visar senare minne, inte samtida observation av slaget. [7] Image: anonymous medieval artist / Wikimedia Commons · Public domain.

En dynastis styrkor

Ayyubiderna var en dynasti av kurdiskt ursprung, men trupperna hade skiftande bakgrund. Humphreys beskriver kurdiska enskilda soldater och stamförband vid sidan av turkiska trupper. Härskarfamiljen tillhörde en etablerad militär elit; regionala furstar hade egna resurser och intressen. [1] Mobilisering byggde därför på relationer mellan sultan, furstar och befäl.

Pengar och utrustning

Keleş undersöker zengidiska och fatimidiska institutionella arv samt register över personal, vapen och betalningar. [2] Genom iqta tilldelades en emir inkomster för att underhålla soldater; vissa fick kontanter. Vapenförråd, stall och armémarknad följde fälttågen. [6] Finansiering och försörjning förklarar också militär förmåga.

Egypten och Syrien

Saladin följde sin farbror Shirkuh till Egypten och blev vesir 1169. Det fatimidiska kalifatet upphörde 1171. Efter Nur al-Dins död 1174 utvidgade han sin makt i Syrien. [6] Motståndarna omfattade även muslimer; alla operationer var inte ett sammanhängande religionskrig.

Hattin 1187

Den 4 juli besegrades kungariket Jerusalems armé och kung Guy tillfångatogs. Berättelser beskriver marschen från Saffuriya, vattenbrist, hetta, rök och störande anfall. [3] Texternas tid och perspektiv skiljer sig; alla är inte ögonvittnesskildringar och ger inga säkra truppantal.

Jerusalems kapitulation

Libellus beskriver belägringen och kapitulationen den 2 oktober 1187: belägringsmaskiner, undergrävning och förhandling om lösen. Betalningsförmögna kunde lämna; fattiga fruktade sitt öde. [4] Kapitulation innebar inte ovillkorlig frihet för alla. Fientligt religiöst språk uttrycker författarens hållning.

Segerns gränser

Acre föll i juli 1191. Vapenvilan i september 1192 lämnade Jerusalem hos Saladin och en frankisk närvaro längs kusten. [5] Hattin avslutade inte konflikten; diplomati och uthållighet hade också betydelse.

Senare arméer

Al-Kamil överlät Jerusalem till frankerna genom avtal 1229. Ludvig IX tillfångatogs i april 1250, efter februaristriderna vid Mansura. [6] Mamlukernas styre i Egypten avslutade inte alla grenar: Hama bestod in på 1300-talet, Hasankeyf till 1462. [1]

Källor och vidare läsning

  1. R. Stephen Humphreys, Ayyubids, Encyclopaedia Iranica III/2 (1987): dynasty, regional rule and Kurdish military participation.
  2. Mahmut Recep Keleş, Eyyûbîlerde Askerî Teşkilât, Ortaçağ Araştırmaları Dergisi 5/1 (2022), pp. 20–28: institutional inheritance and army administration.
  3. The Battle of Hattin (1187): Four Accounts, De Re Militari: translated medieval narratives and letters of differing dates.
  4. Libellus de expugnatione Terrae Sanctae per Saladinum, Jerusalem in 1187; James A. Brundage translation, Fordham Internet Medieval Sourcebook.
  5. Ramazan Şeşen, Selâhaddîn-i Eyyûbî, TDV İslâm Ansiklopedisi (2009): Acre and the Third Crusade settlement.
  6. Ramazan Şeşen, Eyyûbîler, TDV İslâm Ansiklopedisi (1995), political and military history: revenue, equipment and later campaigns.
  7. Anonymous, Hattin miniature, Estoire d’Eracles, c. 1440–1445; Wikimedia Commons, public domain.