Avestiska, medelpersiska och medeltida texter bevarar olika versioner av hjältesagan.

Persisk handskrift med rustad Garshasp framför en randig tiger bredvid en mörk häst, omgiven av verskolumner
Garshasp framför en tiger, Garshasp-nama, Tabriz 1354, Topkapı H. 674. Medeltida illustration, inte slutstriden mot Dahag. Fri från upphovsrätt. Unknown artist, Tabriz, 1354 · Topkapı H. 674 · Wikimedia Commons · Public domain.

Hjälte och religiöst ansvar

Garshasp heter Keresaspa i Avesta; berättelserna förändras mellan olika texter. [1] Yasna 9 anger Thrita som far och Urvakhshaya som bror. Den unge klubbäraren dödar en behornad drake. När han lagar mat på dess rygg rör sig djuret, välter kitteln och skrämmer honom. Den korta passagen innehåller inte alla senare stridsdetaljer. [2] I Pahlavi-berättelsen som West översätter försvarar själen sina hjältedåd, men Ohrmazd förebrår honom för släckt eld. Zoroaster medlar; denna version avbryts utan fullständigt berättad lösning. [3]

Sömn och sista uppgift

Kapitel 29.7–9 i indiska Bundahishn kallar honom Sam och beskriver sår under sömnen, dvala och tiotusen skyddsandar. Han ska döda Dahag när denne undkommer Fariduns fångenskap på Damavand. [4] Andra texter varierar antalet väktare samt uppvaknande eller uppståndelse. De bör inte slås samman till en helt enhetlig biografi. [1]

Medeltidens epos

Asadi Tusi fullbordade Garshasp-nama 1066. De Blois betonar skillnaderna mot äldre religiösa berättelser. Hjälten tjänar först Zahhak, erkänner senare Faridun och dör till sist. Nariman är här hans adopterade brorson; andra släkttavlor skiljer sig. [5] Bilden från Tabriz 1354 visar en tigerstrid inom denna episka tradition. Den är ingen historisk krigarporträttbild. [6]

Källor och vidare läsning

  1. Prods Oktor Skjærvø, Karsasp, Encyclopaedia Iranica, 2011, updated 2016; textual variants, names, sleep, guardians and final task.
  2. Yasna 9.9–11, translated by L. H. Mills, The Zend-Avesta III, Sacred Books of the East 31 (1887), pp. 233–234: Thrita’s sons and the dragon episode.
  3. E. W. West, Pahlavi Texts II, Sacred Books of the East 18 (1882), Appendix I, Legends Relating to Keresasp, especially pp. 373–381; translated Pahlavi Rivayat narrative and its unfinished ending.
  4. Indian Bundahishn, West’s translation (1880), Chapter 29.7–9, reproduced by CAIS: Sam’s lethargy, protective spirits and Dahag’s future defeat.
  5. François de Blois, Garsasp-nama, Encyclopaedia Iranica, 2000, updated 2013; completion in 1066, plot, source relationships and differing genealogies.
  6. Unknown artist, Garshasp confronting a tiger, Garshasp-nama manuscript, Tabriz, 1354, Topkapı Palace Library H. 674; public-domain reproduction, Wikimedia Commons.