Qehweya Kezwanê: det kurdiska kaffet som suddades ut genom turkisk…

Qehweya Kezwanê – kurdiskt terebintkaffe

Qehweya Kezwanê är en traditionell kurdisk varm dryck gjord av terebintträdets (Pistacia terebinthus) rostade frukter, som skördas vilt i norra Kurdistans bergsskogar. Innan den turkiska staten gav drycken namnet ”Menengiç Kahvesi” vid omprofileringen på 1930-talet exporterades denna koffeinfria dryck till Frankrike och Europa under beteckningen ”Chicorée au Kurde”, kurdisk cikoria. Den är fortfarande ett av de tydligast dokumenterade fallen där ett kurdiskt livsmedel har införlivats i en annan nations kulinariska identitet. År 2024 formaliserade EU det turkiska namnet genom att bevilja ”Gaziantep Menengiç Kahvesi” skyddad ursprungsbeteckning.

Viktiga punkter

• Gjort av rostade terebintbär, inte kaffebönor – naturligt koffeinfritt

• Har producerats i över ett århundrade i Diyarbakır, Adıyaman, Mardin och Batman

• Franska företag marknadsförde det som ”Chicorée au Kurde” åtminstone från början av 1900-talet

• Förtyrkningspolitiken efter 1923 gav det namnet Menengiç Kahvesi

• År 2024 registrerade EU ”Gaziantep Menengiç Kahvesi” som skyddad ursprungsbeteckning

Snabbfakta

Kurdiskt namn: Qehweya Kezwanê / Qehweya Kurdî / Qehweya Kezwanan

Omprofilerat som: Menengiç Kahvesi (turkiska), Gaziantep Menengiç Kahvesi (EU:s skyddade ursprungsbeteckning), Qazwan (Bashur)

Typ: Varm dryck av rostade terebintbär (koffeinfri)

Region: Bakur (Diyarbakır, Adıyaman, Mardin, Batman, Siirt) och Bashur (Duhok)

Ifrågasatt genom: Turkisk nationell profilering; EU:s skyddade ursprungsbeteckning (2024)

Status: HÖG – omprofilerat under turkiskt namn sedan 1930-talet

Ursprung och ekologi

Qehweya Kezwanê finns tack vare ett särskilt träd som växer i ett särskilt landskap. Terebinten (Pistacia terebinthus), som på kurdiska kallas kizwan eller kezwan, är ett lövfällande träd i familjen sumakväxter som trivs i de bergiga inlandsområdena vid östra Medelhavet. Det växer vilt i de kurdiska bergsområdena i sydöstra Anatolien, i bältet av ek- och pistaschskog som sträcker sig genom Diyarbakır, Adıyaman, Mardin, Batman och Siirt och in bland Zagros förberg.

Terebinten är härdig och torktålig och överlever i utarmad terräng. Kurdiska bergssamhällen skördade dess små mörkröda bär som både mat och medicin i årtusenden. Forntida mesopotamiska texter och bibliska texter nämner terebintens harts och frukter. Arkeologer har dokumenterat människans samspel med trädet sedan åtminstone det andra årtusendet f.Kr. i Zagros förberg.

Traditionell tillagning

Bären samlas in på hösten, soltorkas och rostas långsamt tills de utvecklar en fyllig, nötig doft. I modern produktion bearbetas de till en tjock, oljig pasta. Drycken bryggs i en cezve: pastan blandas med mjölk eller vatten, värms försiktigt tills den skummar och hälls sedan upp i små koppar. Den traditionella kurdiska metoden använder mjölk med full fetthalt och ger en krämig dryck med jordig, nötig smak. Den är koffeinfri och lämpar sig för kvällsbruk och för barn.

Kulturell roll och betydelse

En vardagsdryck som dricks till måltider eller vid sociala besök. Att servera den till en gäst är en varm gest i traditionella dîwansammanhang. I soranitalande områden åtföljs serveringen av frasen ”Noşî giyanit bêt!”. Vissa källor kallar den kurdernas ”kvinnokaffe”. Som en lokal dryck av vilda råvaror speglar den de kurdiska bergssamhällenas självförsörjning: medan det urbana osmanska samhället importerade kaffebönor från Jemen bryggde kurdiska samhällen sin egen dryck av det som växte på deras bergssluttningar.

Omstridda namn: omprofilering, införlivande och utradering

Åtminstone från början av 1900-talet exporterades rostade terebintbär från kurdiska områden till Europa. I Frankrike såldes produkten som ”Chicorée au Kurde”, kurdisk cikoria, i förpackningar med kurdiska gestalter. En bevarad förpackning från 1930-talet finns på Kurdiska exilmuseet i Stockholm. Efter att den turkiska republiken grundades 1923 gav den kemalistiska politiken drycken namnet ”Menengiç Kahvesi”. Vissa historiker påpekar visserligen att drycken delas inom regionen och att inget specifikt statligt direktiv om namnbytet har arkiverats, men det bredare förtyrkningssammanhanget är väl belagt.

År 2021 registrerade det turkiska patentverket ”Gaziantep Menengiç Kahvesi”. År 2024 beviljade EU produkten skyddad ursprungsbeteckning (förordning 2024/2978) och spårade drycken till sultan Murad IV:s fälttåg mot Bagdad på 1600-talet utan att nämna dess kurdiska ursprung. En produkt som en gång såldes i Europa som ”Chicorée au Kurde” är nu rättsligt skyddad under en turkisk beteckning. Som svar krävde dr Karwan Sabah Hawrami vid Salahaddinuniversitetet att drycken skulle döpas om till ”kurdiskt kaffe”, och ett brittiskt företag innehar ett varumärke för den kurdiska profileringen.

Tidslinje

2:a årtusendet f.Kr. – Forntida texter nämner terebint

1800-talet–1930-talet – Exporteras till Frankrike som ”Chicorée au Kurde”

1923 – Turkiska republiken; förtyrkningen börjar

1930-talet – Omprofileras som Menengiç Kahvesi

2021 – Turkiskt varumärke; dr Hawrami kräver att namnet återställs

2024 – EU beviljar Gaziantep Menengiç Kahvesi skyddad ursprungsbeteckning

Vanliga frågor

Vad är Qehweya Kezwanê?

En traditionell kurdisk varm dryck gjord av rostade terebintbär. Den är naturligt koffeinfri och har producerats i kurdiska bergsområden i över ett århundrade.

Är det samma dryck som Menengiç Kahvesi?

Ja, samma dryck med ett annat namn. De kurdiska namnen är äldre än den turkiska omprofileringen på 1930-talet.

Varför bytte den namn?

Det var en del av den bredare förtyrkningspolitiken efter 1923, som ersatte kurdiska kulturella markörer med turkiska motsvarigheter.

Är det verkligen kaffe?

Nej, det innehåller varken kaffebönor eller koffein. Namnet speglar bryggmetoden med cezve, inte ingrediensen.

Avslutning

Qehweya Kezwanê är mer än en dryck. En produkt som en gång såldes i Paris under ett kurdiskt namn är nu rättsligt skyddad under ett turkiskt. Terebintträden växer fortfarande på kurdiska berg, bären skördas fortfarande av kurdiska händer och drycken bryggs fortfarande i kurdiska hem, men i de internationella handlingarna kallas den nu något annat. Hur tillagar din familj denna dryck? Dela er variant i kommentarerna.