Under Osmanska rikets sista årtionden, när det kurdiska folket började utveckla det politiska medvetande som till sist skulle samlas till en nationell rörelse, tog en liten grupp utbildade kurdiska män i imperiets städer på sig det svåra arbetet att bygga institutioner där detta medvetande kunde få uttryck. De grundade tidskrifter, bildade föreningar, satt i parlamentet och skrev manifest, det oglamorösa men nödvändiga kulturella och politiska organisationsarbete som föregår varje nationellt uppvaknande. Aziz Feyzi Pirinççizâde var en av dessa män.

Han föddes i Diyarbakır 1878 i en framstående kurdisk familj som länge hade tillhört stadens kommersiella och intellektuella elit och blev en av den sena osmanska tidens ledande kurdiska politiska gestalter. Han satt i det osmanska parlamentet. Han var en av grundarna till kurdiska kulturorganisationer som var bland de första att uttrycka kurdisk identitet i institutionell form. Han levde genom imperiets sammanbrott, det armeniska folkmordet, det turkiska självständighetskriget och republikens grundande och dog 1933 efter att ha sett det politiska utrymmet för kurdiska uttryck stängas lika definitivt som något annat utrymme i modern kurdisk historia.

Hans berättelse är en generations berättelse: kurdiska intellektuella som under imperiets sista år trodde att de politiska förutsättningarna för kurdiska kulturella och politiska uttryck äntligen höll på att öppnas och som fick se tron krossas av den särskilda form den turkiska nationalismen tog när den kom till makten.

Innehåll

1. Del 1: Diyarbakır och den kurdiska stadseliten

2. Del 2: Det kurdiska kulturella uppvaknandet i Istanbul

3. Del 3: Parlamentsledamot

4. Del 4: Krig och det armeniska folkmordet

5. Del 5: Republiken och dess följder

6. Del 6: Eftermäle

7. Kronologi

8. Källor

9. Vanliga frågor

Del 1: Diyarbakır och den kurdiska stadseliten

Diyarbakır, den stora muromgärdade staden vid Tigris, byggd av svart basalt och känd som det kurdiska kulturlivets inofficiella huvudstad i Osmanska riket, var den värld där Aziz Feyzi Pirinççizâde föddes 1878. Familjen Pirinççizâde tillhörde stadens etablerade kommersiella elit. Namnet kom från den rishandel som hade skapat familjens förmögenhet. De hade den ställning sådana familjer intog i osmanska provinsstäder: inflytelserika i lokala angelägenheter, knutna både till den osmanska förvaltningsvärlden och till regionens kurdiska stam- och religiösa nätverk och utbildade i såväl den klassiska islamiska traditionen som de nya strömningarna i osmanskt reformtänkande.

Diyarbakırs kurdiska identitet var omisskännlig och bars utan skam. Staden hade varit centrum för kurdiskt litterärt och kulturellt liv sedan medeltiden, Melayê Cizîrîs stad och hem för den bredare traditionen av klassisk kurdisk poesi. I denna miljö växte Aziz Feyzi upp med en tydlig känsla av sin kurdiska identitet och medvetenhet om det litterära och kulturella arv som identiteten innebar. Hans senare bana som kurdisk politisk aktivist hade sina rötter i denna uppväxt.

Del 2: Det kurdiska kulturella uppvaknandet i Istanbul

Ungturkarnas revolution 1908, som återinförde den osmanska författningen och kortvarigt skapade en politisk öppning för alla imperiets folkgrupper, utlöste ett uppsving för kurdisk kulturell och politisk organisering. I Istanbul bildade kurdiska intellektuella de kurdiska studenternas hoppförening (Kürt Talebe Hevi Cemiyeti) och andra organisationer inriktade på kurdisk kulturell utveckling. Antalet kurdiskspråkiga publikationer ökade. Föreningar för det kurdiska folkets ’uppgång’ och ’framsteg’ bildades.

Aziz Feyzi Pirinççizâde var en av de Diyarbakırkurder som aktivt tog vara på öppningen. Han var medlem i Kürd Teavün ve Terakki Cemiyeti, den kurdiska föreningen för ömsesidig hjälp och framsteg, en av författningstidens främsta kurdiska kulturorganisationer. Organisationerna verkade inom osmanismens ram: de förespråkade kurdiska kulturella rättigheter som ett uttryck för osmansk enhet snarare än som en utmaning mot den och hävdade att ett verkligt konstitutionellt imperium måste ge utrymme för alla sina folks kulturella identiteter.

Del 3: Parlamentsledamot

Aziz Feyzi Pirinççizâde satt i det osmanska parlamentet och företrädde Diyarbakır i det sena imperiets representativa institutioner. Parlamentsbanan placerade honom i centrum för det osmanska politiska livet under en tid av enastående oro: Balkankrigen, de politiska striderna mellan CUP och dess motståndare och den växande spänningen mellan turkisk nationalism och den multietniska osmanism som kurdiska intellektuella i allmänhet föredrog. I parlamentet var han en av de kurdiska röster som argumenterade för en konstitutionell ram som verkligen respekterade imperiets mångfald.

Del 4: Krig och det armeniska folkmordet

Första världskriget och det armeniska folkmordet 1915–1916 ställde kurdiska politiska gestalter från Diyarbakır inför en av den moderna historiens mest moraliskt katastrofala situationer. Diyarbakırprovinsen hörde till de regioner där folkmordet genomfördes med särskild grymhet, under provinsguvernören Mehmed Reshids ledning. Diyarbakırs armeniska gemenskap, en betydande och kulturellt livskraftig befolkning som i århundraden hade levt vid den kurdiska befolkningens sida, förstördes till stor del. Kurdiska gestalter i regionen intog olika hållningar till händelserna: vissa deltog i våldet, andra var åskådare och några gav, med stor personlig risk, armenier skydd och hjälp.

Folkmordet var en moralisk katastrof men också en politisk sådan för kurdiska intellektuella som förespråkat en multietnisk osmanism där armenier, kurder, turkar och andra skulle leva tillsammans inom en konstitutionell ram. Förstörelsen av den armeniska gemenskapen visade med fruktansvärd tydlighet vad CUP:s turkiska nationalism faktiskt var beredd att göra när den uppfattade en minoritetsgrupp som ett politiskt hot.

Del 5: Republiken och dess följder

Den turkiska republikens grundande 1923 och det följande förtrycket av kurdiskt kulturellt och politiskt liv förstörde den värld där Aziz Feyzi Pirinççizâde hade byggt sin bana. De kurdiska kulturorganisationer han hade hjälpt till att bygga förbjöds. Det kurdiska språket förtrycktes i det offentliga livet. Sheikh Said-upproret 1925 och dess brutala undertryckande visade republikens beslutsamhet att förstöra all kurdisk politisk organisering. Diyarbakır, staden som hade varit det kurdiska kulturlivets centrum, utsattes för ett långvarigt program för kulturell utplåning.

Pirinççizâde dog 1933 mitt under denna tid av förtryck. Han hade fått se den politiska öppningen från 1908 stängas lika definitivt som den hade öppnats och det konstitutionella löftet om kurdiska kulturella rättigheter ersättas av ett nationalistiskt program som fullständigt förnekade dessa rättigheter.

Del 6: Eftermäle

Aziz Feyzi Pirinççizâde tillhör den generation kurdiska politiska pionjärer som utförde den kurdiska nationella rörelsens grundläggande arbete under Osmanska rikets sista år. De lyckades inte i omedelbar politisk mening. Det kurdiska kulturella självstyre de sökte uppnåddes varken under deras livstid eller under generationerna därefter. Men de skapade förebilderna, byggde organisationerna, formulerade argumenten och skapade det intellektuella ramverk som senare generationer kurdiska aktivister skulle bygga vidare på. I Diyarbakır, staden som formade honom, hör minnet av honom till den tradition av kurdiskt politiskt medvetande som staden alltid har förkroppsligat.

Aziz Feyzi Pirinççizâdes kronologi

1878 – Föds i Diyarbakır i familjen Pirinççizâde, känd för handel och intellektuell verksamhet.

1908 – Ungturkarnas revolution; kurdiska kulturorganisationer blir fler; aktiv i kurdiskt politiskt liv i Istanbul och Diyarbakır.

1908–1918 – Sitter i det osmanska parlamentet som företrädare för Diyarbakır.

1915–1916 – Det armeniska folkmordet; förstörelsen av Diyarbakırs armeniska gemenskap.

1923 – Den turkiska republiken grundas; det kurdiska kulturförtrycket börjar.

1925 – Sheikh Said-upproret slås ned; det kurdiska politiska livet i Turkiet förstörs i praktiken.

1933 – Dör i Diyarbakır.

Källor

1. Jwaideh, Wadie. Verket The Kurdish National Movement. Syracuse University Press, 2006.

2. McDowall, David. Verket A Modern History of the Kurds. I.B. Tauris, 1996.

3. Olson, Robert. Verket The Emergence of Kurdish Nationalism. University of Texas Press, 1989.

4. Zürcher, Erik Jan. Verket Turkey: A Modern History. I.B. Tauris, 2004.

5. Wikipedias skribenter. Artikeln Aziz Feyzi Pirinççizâde. https://en.wikipedia.org/wiki/Aziz_Feyzi_Pirin%C3%A7%C3%A7iz%C3%A2de

Vanliga frågor

Vem var Aziz Feyzi Pirinççizâde?

Aziz Feyzi Pirinççizâde (1878–1933) var en kurdisk intellektuell och politiker från Diyarbakır som satt i det osmanska parlamentet och var en ledande gestalt i den sena osmanska tidens kurdiska kulturorganisationer. Han representerar den generation kurdiska politiska pionjärer som utförde den nationella rörelsens grundläggande institutionsarbete under imperiets sista årtionden.

Vilken roll spelade Diyarbakır i kurdisk kulturhistoria?

Diyarbakır har i århundraden varit centrum för kurdiskt kulturellt och intellektuellt liv i Anatolien. Staden har frambringat några av den klassiska kurdiska litteraturens största gestalter och varit en samlingspunkt för kurdiskt politiskt medvetande från den sena osmanska tiden och framåt. För kurdiska intellektuella som Aziz Feyzi var Diyarbakır mer än en ursprungsort: det var en identitet, en förbindelse med den kurdiska kulturens och historiens djupaste rötter.

Hur såg det kurdiska politiska landskapet ut efter ungturkarnas revolution?

Återinförandet av den osmanska författningen 1908 skapade en kort politisk öppning för kurdisk kulturell och politisk organisering. Kurdiska föreningar, tidskrifter och politiska organisationer blev fler i Istanbul och i hela imperiet. Kurdiska intellektuella argumenterade för kulturella rättigheter inom en osmanistisk ram. Öppningen stängdes gradvis när CUP befäste sitt turkiska nationalistiska program och släcktes helt genom den turkiska republikens systematiska förtryck av kurdiskt kulturellt och politiskt liv efter 1923.