Hans parlaments- och ministerbana måste läsas tillsammans med forskningen om hans roll i folkmordet 1915.

Svartvitt porträtt av Feyzi Bey med fez, mörk kavaj, hög krage och böjd mustasch
Odaterat parlamentsporträtt, TBMM-album I, s. 23, via Wikimedia Commons. Okänd fotograf; fri bild. TBMM parliamentary portrait, via Wikimedia Commons · Public domain.

Parlament och inriktning

TBMM-albumet anger Diyarbakır, 1878 och föräldrarna Arif och Emine. Efter faderns död kom Feyzi in genom fyllnadsval 1909. Hans kurdiska bakgrund bevisar inget nationellt befrielseprogram. Enligt Doğan bad han vid Hêvî-kongressen 1913 studenterna att prioritera studier och motsatte sig en självständig kurdisk inriktning. Üngör placerar honom hos Kommittén för enhet och framsteg. [1] [2] [3] [4]

Forskningen om 1915

Üngör identifierar Feyzi som viktig medarbetare till guvernör Mehmed Reshid i organiseringen av folkmordet i Diyarbakır. Han nämner honom i undersökningskommittén och beskriver rekryteringen av kusinen Bekir Sıdkı. Det personliga deltagandet får inte döljas i allmänna formuleringar om olika kurdiska beteenden. Kusin, guvernör och ledamot är samtidigt skilda personer; ansvaret ska inte göras kollektivt etniskt. [4]

Malta och Ankara

Feyzi greps 1919 efter anklagelser kring förföljelsen, fördes via Egypten till Malta och flydde 1921. I januari 1922 deltog han i Ankaraförsamlingen och blev minister för offentliga arbeten. Utebliven rättegång på Malta är ingen rättslig frikännande dom. Chesteravtalet nämner honom som turkisk regeringsföreträdare gentemot ett privat företag. Det belägger planer och villkor, inga fullständigt byggda banor. [3] [5] [6]

Republikanska ämbeten

Parlamentet anger perioderna 14 augusti–27 oktober 1923 och 22 november 1924–3 mars 1925, inte en sammanhängande ministertid. Parlamentsbanan slutade 1927. Uludağ dokumenterar kontakter med Fethi Okyars fria republikanska parti 1930 och dödsfallet i Istanbul den 17 februari 1933. Senare utestängning suddar inte ut hans tidigare deltagande i regeringen. [5] [7]

Källor och vidare läsning

  1. Turkish Grand National Assembly, TBMM Albümü 1920–2010, volume I (2010), p. 23; primary parliamentary biographical record and portrait, including education, family, Ottoman terms and detention.
  2. Kenan Olgun, “Osmanlı Meclis-i Mebusanı’nda Ara Seçimler (1908–1912 Dönemi)”, Atatürk Araştırma Merkezi Dergisi 28/82 (2012); Diyarbakır by-election and reference to the Chamber’s record.
  3. Yalçın Doğan, “Feyzi Bey (Pirinççioğlu) (1878–1933)”, Atatürk Ansiklopedisi (2024); education, Hêvî congress intervention, detention, escape and election as minister.
  4. Uğur Ümit Üngör, “Property and Family: Mobilisation for Violence during the Armenian Genocide”, Tijdschrift voor Sociale en Economische Geschiedenis 10/4 (2013), pp. 97–120, especially pp. 103–105; original historical research on Feyzi, Reshid’s committee and Bekir Sıdkı.
  5. Mekki Uludağ, “Diyarbakır Milletvekili Pirinççizade Feyzi Bey’in Yaşamı ve Faaliyetleri”, Mukaddime 13/2 (2022), pp. 315–339; parliamentary chronology, Malta, 1930 contacts and death. Its favourable assessment is distinguished from the genocide research.
  6. Papers Relating to the Foreign Relations of the United States, 1923, volume II, document 1007: Ottoman–American Development Company to the Secretary of State, 25 July 1923, with translated agreements; primary text naming Feyzi and setting out proposed railway and mining conditions.
  7. Turkish Grand National Assembly, second-term parliamentary activities, Feyzi Bey (Pirinççioğlu), p. 251; separate ministerial periods, committees and proposals.
  8. Pirinççizade Feyzi Bey, unknown photographer, Wikimedia Commons; public-domain parliamentary portrait, sourced to TBMM Albümü, volume I, p. 23.