Bedris karriär förenade familjen Bedirhani med Syrien och Istanbul. Memoarforskning korrigerar också hans ofta upprepade dödsår.

Svartvitt fotografi över tegeltak mot Heraklions hamn, med segelbåtar, stenfästning och böjd vågbrytare
Heraklions hamn, Giuseppe Gerola, omkring 1900–02. Plats för familjens tidigare exil; det senare fotot visar varken Bedri eller familjens ankomst. Giuseppe Gerola · Heraklion municipal archive, via Wikimedia Commons · Public domain.

Familj och exil

Ahmed Bedri var son till Bedir Khan Beg. Henning citerar hans personalakt: Cizre och 1264 AH, motsvarande 1847–48. Kardam nämner honom också bland de fem söner som anlände till Heraklion i oktober 1847. Någon exakt födelsedag kan inte härledas. Kardams arkivforskning beskriver övervakning, konfiskerad egendom och sena utbetalningar på Kreta. [1] [2]

Karriär i förvaltningen

Bedri började tjänstgöra 1871. Han rekryterade frivilliga inför kriget 1877–78 men överlät befälet till en annan officer. Poster omfattade Quneitra 1880, Safed 1881–82 och högre distriktsämbeten i Hawran, Hama och Tripoli. År 1900 följde statsrådet i Istanbul. Winter förankrar detta i familjens lokala syriska band: anställningar, hushåll och jordägande. [1] [3]

Svärsonens perspektiv

Mehmed Salih gifte sig med Samiye 1890 och levde ekonomiskt beroende i Bedris hushåll. Memoarerna klagar över stoppade utbildningsplaner och korruption. Henning beaktar denna position och skillnaden mellan Bedris stöd för Abdülhamid II och Salihs oppositionssympatier. Anklagelser måste förbli tydligt tillskrivna berättaren. [4]

Rhodos och död i İzmir

Efter mordet på Rıdvan pascha förlorade Bedri sitt ämbete 1906 och förvisades till Rhodos. Han hörde inte till släktingarna som ställdes inför rätta i Tripoli i Libyen. Efter 1908 återvände han med lön men utan nytt ämbete. Hennings memoarstudie anger uttryckligen döden i İzmir hösten 1914 och Salihs ansvar för begravningen. Det korrigerar det obelagda året 1911 och den påstådda begravningen i Konstantinopel. [1] [4]

Källor och vidare läsning

  1. Barbara Henning, Narratives of the History of the Ottoman-Kurdish Bedirhani Family (2018), pp. 185–195: personnel file BOA DH.SAİD 2.448, offices, patronage and exile.
  2. Ahmet Kardam, “Emir Bedir Khan: Exile Years,” Études kurdes: original Ottoman archival research and the 1847 household list.
  3. Stefan Winter, “The Other Nahḍah: the Bedirxans, the Millis and the Tribal Roots of Kurdish Nationalism in Syria,” Oriente Moderno 86/3 (2006), pp. 461–474, especially p. 465.
  4. Barbara Henning, “Die Erinnerungen Meḥmed Sāliḥ Bedirḫāns,” pp. 381–413, especially pp. 392–396, 405–407: memoir analysis; p. 394 explicitly dates Bedri’s death to autumn 1914 in İzmir.
  5. Giuseppe Gerola, Heraklion harbour, circa 1900–02; public-domain photograph sourced to the Heraklion municipal archive.