Mele Perîşan (född Mohammad Abulqasim, cirka 1356–1431) var en kurdisk poet som skrev på dialekten gorani och den tidigaste goranipoet vars verk finns bevarade i handskrift. Hans främsta verk, Parishan-nama, betraktas som den äldsta bevarade texten på gorani, ett av kurdernas historiska litteraturspråk. Han är en grundgestalt i kurdisk litteraturhistoria och står vid själva början av goranis skrifttradition.
Innehållsförteckning
Hurufism och religiöst sammanhang
Arv och plats i kurdisk litteratur
Liv och ursprung
Nästan ingenting är säkert känt om Mele Perîşans liv. Utifrån interna belägg i hans poesi anses det rimligt att han föddes i eller nära Dinavar — en stad i Kermanshahområdet i västra Iran med en lång kurdisk kulturhistoria — och att han tillhörde stammen Ghiasvand. Ingen av dessa uppgifter är säkert dokumenterad; de är vetenskapliga slutsatser snarare än fastställda fakta.
Hans levnadsår anges till ungefär 1356 till 1431, ett liv på omkring sjuttiofem år som sträckte sig över den sena ilkhanidiska perioden och det oroliga århundrade som följde. Han tycks ha tillbringat större delen av livet i Dinavarområdet. Hans poesi visar att han behärskade arabiska, persiska och turkiska flytande vid sidan av kurdiska — en bred språklig förmåga som var typisk för bildade litteratörer i den medeltida islamiska östern.
Hurufism och religiöst sammanhang
Mele Perîşan var shiamuslim och, betydelsefullt nog, anhängare av hurufismen — en esoterisk rörelse som uppstod i Iran under det fjortonde århundradet och ansåg att bokstäverna i de arabiska och persiska alfabeten rymde gudomliga mysterier. Hurufismen spreds bland sufiskt präglade gemenskaper i den kurdiska och persisktalande världen och formade djupt hans poetiska teman och ordförråd. Hans beundran för Rabia från Basra, den sufiska mystikern från det åttonde århundradet som är berömd för sin teologi om gudomlig kärlek, märks också i hans vers.
Parishan-nama
Parishan-nama — ”De bedrövades bok” eller ”De skingrades bok” — är Mele Perîşans främsta verk och hans historiskt viktigaste. Forskare betraktar det som den äldsta bevarade handskriften på den kurdiska dialekten gorani, vilket gör det till ett banbrytande dokument i den kurdiska skriftens historia. Dialekten gorani, även kallad hawrami, var det dominerande litterära uttrycksmedlet för sydlig kurdisk poesi och religiösa texter i århundraden innan kurmanji och sorani fick större genomslag.
Dikten är genomsyrad av hurufistiska idéer och utforskar bokstävernas mystiska betydelse och det gudomliga som döljer sig i språket. Handskrifter av Parishan-nama bevaras i bibliotek i Iran och Tyskland och är därmed tillgängliga för moderna forskare. Den förblir en primärkälla för studiet av tidig gorani och för hurufismens historia i Kurdistan.
Andra verk
Utöver Parishan-nama skrev Mele Perîşan också dryckesvisor på kurdiska — livliga verser i folklig stil som har fått stor spridning i muntlig och skriftlig tradition bland kurder och iranier. Dessa skiljer sig i ton från den allvarliga mystiken i hans huvudverk och antyder en poet som var bekväm både med den klassiska traditionens heliga och dess vanvördiga uttryck.
Arv och plats i kurdisk litteratur
Mele Perîşan står vid själva början av goranis skrivna litteratur. De poeter som följde honom inom goranitraditionen — däribland Yusuf Yaska (1592–1636) och Mistefa Bêsaranî (1642–1701) — byggde vidare på en litterär form som han var bland de första att sätta på papper. Hans Parishan-nama är ett av de äldsta fönstren in i den kurdiska skriftliga världen.
Hans betydelse är särskilt historisk snarare än allmänt kanonisk — han läses inte i stor utsträckning i dag utanför vetenskapliga och litterära kretsar, men att hans verk har överlevt i handskrift innebär att den skrivna historien om kurdisk goranilitteratur börjar med honom. För kurdisk litteraturhistoria är Parishan-nama vad den säger sig vara: det äldsta vi har.
Vanliga frågor
Varför är Mele Perîşan viktig?
Han är viktig eftersom hans Parishan-nama betraktas som den äldsta bevarade handskriften på den kurdiska dialekten gorani. Han är därmed den tidigaste goranipoet vars verk vi faktiskt kan läsa och står vid själva början av denna litterära tradition.
När levde Mele Perîşan?
Han tros ha levt från omkring 1356 till 1431, en period på ungefär sjuttiofem år. Han tycks ha levt större delen av sitt liv i Dinavarområdet i västra Iran, även om detaljerna i hans biografi är osäkra.
Vad var hurufismen?
Hurufismen var en esoterisk religiös rörelse som grundades i Iran under det fjortonde århundradet av Fazlallah Astarabadi. Den hävdade att bokstäverna i de arabiska och persiska alfabeten innehåller dolda gudomliga sanningar och påverkade flera sufiskt inriktade poeter och tänkare i den kurdiska och persiska världen, däribland Mele Perîşan.
Referenser
D.N. MacKenzie, ”Kurdiskans ursprung”, Transactions of the Philological Society, 1961 — grundläggande studie av gorani som kurdisk litterär form.
Encyclopædia Iranica, uppslagsordet ”Gorani”.
B. Chaman Ara och C. Amiri, ”Gurani: bruksspråk eller kurdiskt litterärt idiom?” Kurdistans universitet, Sanandaj — diskuterar Parishan-nama som den äldsta bevarade goranihandskriften.
Wikipedia, ”Mele Perîşan”, med hänvisning till Zarabozo och andra källor om hans biografi och verk.