Söndag 22 februari 2026
Välkommen till den första utgåvan av Kurdiska söndagsnyheter. Varje söndagsmorgon ger vi dig en omfattande fördjupning på 3 000 ord om den geopolitiska, kulturella och humanitära utveckling som påverkar det kurdiska folket i Mellanöstern och den globala diasporan.
Den gångna veckan har varit en av de mest omvälvande på senare tid. Från den internationella toppdiplomatins korridorer vid säkerhetskonferensen i München till gräsrötternas firande av Internationella modersmålsdagen, håller den kurdiska ”nationella frågan” på att omdefinieras. Vi bevittnar en övergång från väpnad autonomi till en komplex integration i centraliserade stater med mycket på spel, samtidigt som en enorm humanitär kris utspelar sig i kartans ”bortglömda” hörn.
1. ”Modersmålet” som politisk frontlinje
I går, den 21 februari, uppmärksammades Internationella modersmålsdagen. För världens 35 miljoner kurder var detta både en dag för kulturarvet och en dag av politiskt trots.
I Turkiet (Bakur):
Parlamentsledamöter från det prokurdiska Folkens jämlikhets- och demokratiparti (DEM-partiet) samlades i Diyarbakır för att sända ett skarpt budskap till Ankara. För första gången på flera år skiftade retoriken från ”kulturellt erkännande” till ett formellt krav på grundlagsskydd.
Stigmat ”okänt språk”: DEM-ledamöter skickade officiella brev till det turkiska utbildningsministeriet och UNESCO och uppmärksammade att kurdiska fortfarande klassificeras som ett ”okänt språk” i parlamentets protokoll.
Dialektskydd: Särskilt fokus lades på zazaki och kurmancî – dialekter som aktivister varnar riskerar ”språkligt utdöende” utan institutionellt stöd i skolorna.
I diasporan:
Organisationen Kurdiska diasporakonfederationen (KDC), som arbetar från knutpunkter i Tyskland, Sverige och Storbritannien, utfärdade ett uttalande om ”nationellt ansvar”. Den hävdade att modersmålet är ”den yttersta garanten för nationell överlevnad” för kurder i exil. KDC lovade att mobilisera resurser för att säkerställa att kurdiska förblir hemmets främsta språk, även när diasporans tredje generation integreras i europeiska samhällen.
I irakiska Kurdistan (KRI):
President Masoud Barzani och premiärminister Masrour Barzani använde dagen till att ställa KRI:s modell för ”pluralistisk samexistens” mot det förtryck som finns på andra håll. De betonade att KRI är en ”mångfaldens vagga” där syriska, turkmenska och armeniska lärs ut vid sidan av kurdiska. Kritiker inom regionen påpekade dock att ”standardiseringen” av dialekterna soranî och kurmancî förblir en intern debattfråga även i KRI.
2. Rojava: ”integrationsavtalet” och statens skugga
Veckans i särklass viktigaste utveckling är det allt snabbare genomförandet av integrationsavtalet från den 30 januari mellan de kurdiskledda Syriens demokratiska styrkor (SDF) och den nya övergångsregeringen i Damaskus under Ahmed al-Sharaa.
Flygplatsens återkomst:
I går tog Syriens civila luftfartsmyndighet officiellt över förvaltningen av Qamishlis internationella flygplats. Detta är ett stort symboliskt och strategiskt slag mot den halvautonomi som regionen hade i mer än ett årtionde.
Under statens paraply: Tekniska delegationer från Damaskus anlände denna vecka för att granska flygplatsens infrastruktur, med planer på att återuppta internationella flygningar under ”statlig suveränitet”.
Säkerhetsstyrkornas utplaceringar: Styrkor från Syriens inrikesministerium har inlett gemensamma patruller med lokala kurdiska Asayish (inre säkerhet) i Hasakah och Qamishli. FN har beskrivit utplaceringarna som ”framsteg mot stabilitet”, men lokala kurdiska familjer känner fortfarande djup misstro mot de statliga säkerhetsapparaternas återkomst.
Medborgarskapsdekretet:
En ”ljuspunkt” för befolkningen denna vecka var handläggningen enligt presidentdekretet från den 16 januari. Tusentals kurder som berövades sitt syriska medborgarskap för årtionden sedan (grupperna Ajanib och Maktoumeen) får äntligen medborgarskapshandlingar. För många är detta ett livsförändrande ögonblick som möjliggör resor, ägande av egendom och röstande, men priset är den ”revolutionära autonomi” som de har kämpat för att bygga sedan 2012.
3. Den humanitära krisen: belägringen av Kobane
Medan statliga samhällstjänster återvänder till Qamishli har staden Kobane (Ain al-Arab) blivit ett ”svart hål” av humanitär försummelse.
En 32 dagar lång blockad:
Staden är fortfarande utsatt för en kvävande belägring av regeringsanknutna stammiliser och fraktioner ur ”interimsregeringen”.
Vattenförgiftning: När elförsörjningen har begränsats till bara två timmar om dagen har stadens vattensystem kollapsat. Över 550 förgiftningsfall har rapporterats när invånarna söker sig till förorenade brunnar.
FN-besöket: En delegation från FN:s OCHA kom till slut in i staden denna vecka. Dess rapport var skakande: ”Nödvändiga läkemedel mot hjärtsjukdomar och diabetes saknas helt. Sjukhusen drivs med generatorer utan bränsle.”
Politisk gisslantagning: Det kurdiska nationella rådet (ENKS) kallade belägringen ”kollektiv bestraffning” och antydde att Damaskus använder Kobane som ett förhandlingskort för att tvinga fram ytterligare eftergifter från SDF:s ledning i de pågående grundlagssamtalen.
4. Irakiska Kurdistan: ”presidentpokern” i Bagdad
I Erbil och Bagdad har den politiska ”kylan” mellan KDP och PUK nått en farlig spänningsnivå och blockerat bildandet av den federala regeringen.
Kampen om presidentposten:
Nizar Amedi mot Fuad Hussein: PUK står fast vid Nizar Amedi, medan KDP driver på för Fuad Hussein. Trots rapporter om ”positiv stämning” vid möten den 11 och 18 februari bekräftade en tillförlitlig KDP-källa i morse att ingen slutlig överenskommelse har nåtts.
Det ”militära brottet”: Spänningarna kokade över i det irakiska parlamentet denna vecka när KDP:s vice talman Farhad al-Atrushi ledde ett uttåg ur kammaren i protest med anledning av utnämningen av arméns stabschef. Kurderna hävdar att utestängningen från den högsta militära ledningen är ett ”brott mot det nationella partnerskap” som upprättades efter 2003.
5. Den ”stora överföringen”: ISIS-fångar och USA:s uttåg
USA:s militära närvaro i regionen befinner sig i sin sista ”uppröjningsfas”, vilket leder till en av de största fångöverföringarna i modern historia.
Operation Inherent Resolve (sista akten):
7 000 frihetsberövade: Denna vecka bekräftade USA att landet håller på att överföra totalt 7 000 ISIS-misstänkta från syriska fängelser till Irak.
Det ”rättsliga svarta hålet”: Människorättsgrupper, däribland Human Rights Watch, har slagit larm. De varnar för att syriska och icke-syriska misstänkta överlämnas till ett irakiskt rättssystem som är ökänt för summariska avrättningar och tortyr.
Överlämnandet av Al-Shaddadi: USA:s CENTCOM slutförde sitt tillbakadragande från Al-Shaddadibasen den 15 februari. Den syriska armén tog omedelbart kontrollen, vilket markerade slutet på USA:s ”marksköld” som hade skyddat de kurdiska kärnområdena i åratal.
6. Iran: en ”blodig vinter”
Nätverket för mänskliga rättigheter i Kurdistan (KHRN) publicerade denna vecka en förödande rapport om förtrycket i Rojhilat (iranska Kurdistan).
Antalet döda: KHRN har nu verifierat 240 kurdiska dödsfall i protesterna sedan januari 2026.
Huvudet som måltavla: Vittnesmål från familjer visar ett mönster av ”dödande skott” mot huvud och hals från IRGC-förband.
Ekonomisk lösensumma: Som en skrämmande detalj konstaterar rapporten att säkerhetsorgan i vissa städer kräver ”betydande penningsummor” av familjer bara för att lämna ut deras anhörigas kroppar för begravning.
Avslutning: kartan förändras
Region | Läge | Viktigaste utsikter |
Rojava | Integreras | Övergång från SDF till den syriska staten; medborgarskapsrättigheter beviljas. |
KRI | Låst läge | Rivaliteten mellan KDP och PUK blockerar bildandet av Iraks federala regering. |
Turkiet | Förhandlar | DEM-partiet driver kravet på kurdiska språket i den nya grundlagen. |
Iran | Förtryckt | 240+ verifierade dödsfall; tillstånd av ”tyst krig” i kurdiska städer. |
Kurdiska söndagsnyheter återkommer nästa vecka. När vi går in i februaris sista vecka riktas alla blickar mot belägringen av Kobane och möjligheten till ett ”genombrott i presidentfrågan” i Bagdad.