Inledning
Saladin dog i Damaskus 1193, men den kurdiska dynasti han grundat skulle kämpa vidare i ytterligare sextio år. Den senare ayyubidiska perioden definierades av tre existentiella hot: korsfararnas invasioner av Egypten, de khwarezmiska legosoldathorder som fördrivits av mongolernas expansion och slutligen mongolerna själva. De ayyubidiska sultaner som efterträdde Saladin försvarade Egypten mot det femte och sjunde korståget, vann ett av korstågshistoriens mest förödande slag vid La Forbie och ledde övergången från kurdiska ayyubider till turkiska mamluker — ett skifte som skulle omforma den islamiska världen.
Berättelsen slutar vid Mayyafariqin — samma stad som hade varit den kurdiska marwaniddynastins huvudstad två århundraden tidigare. År 1260 belägrade och förstörde mongoliska styrkor det sista ayyubidiska fästet där, massakrerade dess försvarare och satte punkt för kurdiskt dynastiskt styre i regionen.
Innehåll
Det femte korståget och försvaret av Egypten (1218–1221)
Det sjunde korståget och slaget vid Mansurah (1249–1250)
Mamlukernas maktövertagande och slutet för det kurdiska Egypten
Belägringen av Mayyafariqin: ayyubidernas sista motstånd (1259–1260)
Viktiga händelser och tidslinje
Det femte korståget och försvaret av Egypten (1218–1221)
Det femte korståget (1217–1221) riktades direkt mot Egypten, eftersom man insåg att ayyubidernas kärnland var nyckeln till muslimsk makt i Levanten. År 1218 belägrade en korsfararflotta hamnstaden Damietta vid Nilens mynning. Efter en lång belägring föll Damietta i november 1219 — ett allvarligt slag mot ayyubidernas prestige och ett direkt hot mot Kairo.
Den ayyubidiske sultanen al-Kamil, Saladins brorson, svarade med strategiskt tålamod. När korsfararna marscherade söderut mot Kairo sommaren 1221 använde al-Kamil sin kunskap om Nilens översvämningsmönster med förödande effekt. Han öppnade kanalerna och vallarna och fångade korsfarararmén på vattensjuk mark nära Mansurah. Avskurna från försörjning och reträtt tvingades korsfararna ge upp. I utbyte mot Damietta fick hela korsfarararmén dra sig tillbaka. Det femte korståget hade slutat i en fullständig ayyubidisk seger utan ett avgörande fältslag — vunnen genom geografi, ingenjörskonst och tålamod.
Slaget vid La Forbie (1244)
Slaget vid La Forbie (även känt som Harbiya) den 17–18 oktober 1244 var ett av de mest katastrofala nederlagen i korstågens historia. En ayyubidisk armé allierad med khwarezmiska legosoldater — fördrivna centralasiatiska krigare som drevs västerut av mongolernas invasioner — mötte en förenad styrka av korsfarare och upproriska ayyubidiska furstar från Damaskus och Homs nära Gaza.
Resultatet var förödande för korsfararna. Över 1 000 riddare dödades och den allierade korsfarar-ayyubidiska armén förstördes i praktiken. Nederlaget krossade det som återstod av latinarnas militära makt i det heliga landet och utlöste det sjunde korståget. För den ayyubidiske sultanen al-Salih Ayyub var La Forbie en omvälvande seger: den lät honom återta Damaskus 1245 och konsolidera ayyubidisk makt i Egypten och Syrien.
Det sjunde korståget och slaget vid Mansurah (1249–1250)
Det sjunde korståget, lett av Frankrikes kung Ludvig IX, var den sista stora korsfararinvasionen av Egypten. I juni 1249 landsteg Ludvig vid Damietta med omkring 15 000 soldater och 36 fartyg. Den ayyubidiska garnisonen drog sig tillbaka utan strid och Damietta föll nästan utan motstånd — en förödmjukelse som orsakade panik i hela Egypten.
Slaget vid Mansurah (8–11 februari 1250) var vändpunkten. Korsfararnas förtrupp, ledd av Robert av Artois, stormade oförsiktigt in på Mansurahs gator och förintades i våldsamma gatustrider. Den ayyubidiske befälhavaren Baybars al-Bunduqdari — en mamlukofficer som senare skulle bli sultan — spelade en avgörande roll i försvaret. Korsfarararmén skars sedan av, omringades och tvingades till slut ge upp. Ludvig IX själv tillfångatogs — den ende franske kung som någonsin tagits till fånga under ett korståg.
Mamlukernas maktövertagande och slutet för det kurdiska Egypten
Segern vid Mansurah vanns till stor del av mamluksoldater — turkiska slavkrigare som hade blivit ryggraden i den ayyubidiska militären. Den ayyubidiske sultanen al-Salih Ayyub hade dött under fälttåget och hans mamlukbefälhavare tog makten. År 1250 mördade mamlukerna den siste ayyubidiske sultanen med verklig makt i Egypten, Turanshah, och grundade sin egen dynasti. Övergången från kurdiskt ayyubidiskt till turkiskt mamlukiskt styre i Egypten var fullbordad.
Ayyubiddynastin hade byggt den militära maskin som räddade Egypten från korsfararna, men denna maskin — dess mamlukregementen — förstörde till slut dynastin som hade skapat den. Det kurdiska styret över Egypten, som hade börjat med Saladin 1171, slutade 1250 efter nästan åttio år.
Belägringen av Mayyafariqin: ayyubidernas sista motstånd (1259–1260)
Medan mamlukerna tog Egypten fortsatte ayyubidiska furstar att styra delar av det tidigare riket i Syrien och Jazira. Det sista betydande ayyubidiska fästet var Mayyafariqin — den gamla marwanidiska huvudstaden, dagens Silvan — som hölls av den ayyubidiske fursten al-Kamil Muhammad.
År 1259, efter mongolernas förstörelse av Bagdad och det abbasidiska kalifatet, belägrade en mongolisk armé Mayyafariqin. Al-Kamil Muhammad vägrade ge upp och försvarade staden i månader. Belägringen var brutal och långvarig. När staden slutligen föll 1260 massakrerade mongolerna garnisonen och dödade al-Kamil Muhammad. Det sista ayyubidiska fästet hade fallit — i samma kurdiska kärnland där marwaniderna en gång hade byggt ett kungarike.
Arv
De senare ayyubidiska krigen visar att dynastin som Saladin grundade var mer än en enda mans bedrift. Hans efterträdare försvarade Egypten mot två stora korståg, vann förödande segrar vid La Forbie och Mansurah och upprätthöll ayyubidisk makt i sextio år efter hans död. Det ayyubidiska militära systemet — kurdiska befälhavare som ledde multietniska arméer av kurdiska, turkiska och arabiska soldater — var det trettonde århundradets effektivaste islamiska stridsmakt.
Ayyubidernas slut vid Mayyafariqin 1260 avslutade ett kapitel som hade börjat med Saladins uppgång i Egypten ett århundrade tidigare. Historiens största kurdiskt styrda stat var borta, ersatt av turkiska mamluker i Egypten och mongoliska vasaller i Jazira. Men ayyubidernas arv levde vidare: de hade visat att kurdisk militär och politisk begåvning kunde bygga riken, försvara dem mot tidens största makter och lämna ett bestående avtryck i Främre Orientens historia.
Viktiga händelser och tidslinje
1218–1219 — Det femte korståget belägrar och intar Damietta
1221 — Den ayyubidiske sultanen al-Kamil använder Nilens översvämningar som strategi för att fånga och besegra det femte korståget nära Mansurah
17–18 oktober 1244 — Slaget vid La Forbie: en ayyubidisk-khwarezmisk armé förintar den förenade styrkan av korsfarare och ayyubidiska rebeller nära Gaza
Juni 1249 — Ludvig IX av Frankrike intar Damietta; det sjunde korståget börjar
8–11 februari 1250 — Ayyubidiska mamlukstyrkor förintar korsfararnas förtrupp vid slaget vid Mansurah och fångar den franska armén
1250 — Mamlukofficerare mördar sultan Turanshah; det kurdiska ayyubidiska styret i Egypten upphör; mamlukdynastin börjar
1259–1260 — Mongolerna belägrar och förstör Mayyafariqin; den siste ayyubidiske fursten al-Kamil Muhammad dödas; ayyubiddynastins slut
Vanliga frågor
Vad var slaget vid La Forbie?
Slaget vid La Forbie (17–18 oktober 1244) var ett förödande nederlag för korsfararna nära Gaza. En ayyubidisk armé allierad med khwarezmiska legosoldater förintade en förenad rebellstyrka av korsfarare och muslimer, dödade över 1 000 riddare och krossade latinarnas återstående militära makt i det heliga landet.
Hur slutade ayyubiddynastin?
Ayyubiddynastin slutade i två steg. I Egypten tog mamlukofficerare makten 1250 efter att ha mördat den siste ayyubidiske sultanen med verklig makt. I Jazira belägrades och förstördes det sista ayyubidiska fästet vid Mayyafariqin av mongolerna 1259–1260.
Vad hände vid belägringen av Mayyafariqin?
År 1259–1260 belägrade mongoliska styrkor det sista ayyubidiska fästet vid Mayyafariqin (dagens Silvan) i sydöstra Turkiet. Den ayyubidiske fursten al-Kamil Muhammad försvarade staden i månader innan den föll. Han dödades och garnisonen massakrerades. Det var det sista kapitlet i ayyubidernas historia.
Referenser och vidare läsning
World History Encyclopedia — Det sjunde korståget, 2018
Wikipedia — Slaget vid Mansurah (1250), slaget vid Forbie, belägringen av Mayyafariqin
WarHistory.org — om Mansurah
Encyclopaedia Britannica — Ayyubiddynastin