Inledning
Meme Alan (”Mem av Alanklanen”) är det uråldriga muntliga epos som ligger bakom den berömda kurdiska kärleksberättelsen Mem u Zin. I århundraden innan den någonsin skrevs ned sjöngs och reciterades denna berättelse om två olycksdrabbade älskande av dengbej, Kurdistans kringvandrande barder, i oräkneliga versioner i de kurdiska områdena.
När poeten Ehmede Xani skapade sitt litterära mästerverk Mem u Zin 1692 omformade han denna äldre folkliga kärleksberättelse. Meme Alan är trädets levande, muntliga rot: rikare på magi och äventyr, friare i berättandet och avgörande för att förstå hur kurdisk epik verkligen fungerade.
Innehåll
Hur Meme Alan skiljer sig från Mem u Zin
Meme Alan i dagens dengbejtradition
Diskussioner och missuppfattningar
Vad är Meme Alan?
Meme Alan är ett kurdiskt muntligt folkepos som framförs av dengbej i en blandning av talad prosa och sjungen poesi. I centrum står den dödsdömda kärleken mellan Mem, arvtagare till ”Staden i väster”, och Zin, dotter till guvernören i Jazira Botan. Kring denna kärna vävde framförarna underverk, resor och modiga bedrifter, så att två versioner aldrig var helt lika. Det är den folkliga tradition ur vilken det skrivna Mem u Zin växte fram.
Viktiga punkter
Meme Alan är det muntliga kurdiska eposet bakom det skrivna Mem u Zin.
Det framfördes i århundraden av dengbej, Kurdistans barder, i prosa blandad med sjungen poesi.
I denna version för feer (peri) på magisk väg samman Mem och Zin medan de sover.
Mem är ett mirakulöst barn med en magisk häst, Boze Rewan, och Bako är den intrigerande skurken.
Ehmede Xani omformade denna folkliga kärleksberättelse till sitt litterära epos Mem u Zin 1692.
Snabbfakta
Namn: Meme Alan (Mem av Alanklanen)
Typ: Muntligt folkepos / kärleksberättelse (conte-fable: prosa och sjungen poesi)
Tradition: Kurdisk muntlig litteratur, särskilt på kurmanji; framförd av dengbej
Ursprung: Sannolikt det 14:e–15:e århundradet; knutet till Jazira Botan (Cizre)
Huvudgestalter: Mem (arvtagare till Staden i väster), Zin (dotter till guvernören i Botan), Qeretajdin, Ceko, Bako (skurken)
Magiska inslag: Mems mirakulösa födelse genom profeten Khidr; hans magiska häst Bor / Boze Rewan; feer (peri) som förenar de älskande
Förhållande till Mem u Zin: Den muntliga källa som Ehmede Xani omarbetade 1692 till det litterära Mem u Zin
Betydande uppteckning: Dokumenterat på 1930-talet av den franske orientalisten Roger Lescot tillsammans med syriska dengbej
Andra versioner: Många regionala varianter samt nyarameiska och armeniska versioner
Belägg: Muntligt, senare nedtecknat och överfört till text (verket Oral to Written)
Berättelsen om Meme Alan
I den muntliga traditionen är Mem den länge efterlängtade arvtagaren till Staden i väster, född först sedan profeten Khidr har skänkt ett barn åt en av tre barnlösa bröder. Som pojke får han en häst med mirakulösa krafter, känd som Bor eller Boze Rewan. Långt därifrån, i Jazira Botan, bor Zin, den lokale guvernörens vackra dotter.
De två har aldrig mötts och skulle enligt allt förnuft aldrig kunna göra det, eftersom deras hem ligger i varsin ände av världen. Men en natt förundras feerna (peri) över att jordens två vackraste varelser ska hållas åtskilda och använder sin magi för att bära den sovande Zin till Mems bädd, så att de älskande vaknar bredvid varandra. När feerna återför Zin till Botan är de två bundna av en kärlek som inte ger dem ro.
Mem ger sig av på sin magiska häst till det avlägsna Botan för att finna Zin. När han kommer fram kräver seden att han tar emot gästfriheten hos Ceko, mannen som Zin är bortlovad till, och hans bröder, däribland den modige och ädle Qeretajdin, som blir Mems trogne beskyddare.
Deras kärlek motarbetas av Bako, en illvillig gestalt som ibland beskrivs som trollkarl och som intrigerar med fursten mot dem. Genom hans ränker kastas Mem i fängelse, där han tynar bort. När han dör blir Zins sorg så stor att hon dör på hans grav.
Qeretajdin hämnas de älskande genom att döda Bako. I de muntliga berättelserna, liksom i det skrivna eposet, begravs de älskande som inte kunde förenas i livet tillsammans, och deras tragedi blir den mest älskade berättelsen i hela den kurdiska folkloren.
Ursprung och historia
Dengbej och den muntliga traditionen
Meme Alan hör till dengbejernas värld, de kurdiska sångare och berättare som bar historia, släkthistoria och epik i sina minnen. De framförde kärleksberättelsen som en conte-fable, där talat berättande växlade med sjungen vers, ofta under många timmar och anpassat efter varje publik. Eftersom varje framförare lade till och anpassade finns eposet bevarat i många regionala versioner snarare än i en enda fast text.
Från Meme Alan till Mem u Zin
Det var denna muntliga kärleksberättelse som den lärde poeten Ehmede Xani omkring 1692 omvandlade till det skrivna eposet Mem u Zin. Xani behöll tragedins kärna men gav den litterär form, en mystisk dimension och den klassiska poesins förfining, och hans version blev den kurdiska litteraturens mest berömda verk. Meme Alan är den äldre folkliga tradition ur vilken detta mästerverk växte fram.
Att uppteckna det muntliga eposet
Europeiska forskare började samla versioner av berättelsen från mitten av det 19:e århundradet. Den mest kända muntliga texten upptecknades på 1930-talet av den franske orientalisten Roger Lescot i samarbete med kurdiska dengbej från Syrien. Versioner finns på kurmanjikurdiska och dessutom på nyarameiska och armeniska, ett tecken på hur vida berättelsen spreds mellan regionens folk.
Hur Meme Alan skiljer sig från Mem u Zin
Det muntliga Meme Alan och Xanis skrivna Mem u Zin berättar samma tragedi men skiljer sig åt på viktiga sätt:
Så möts de älskande: i Meme Alan för feer samman dem i sömnen; i Mem u Zin möts de förklädda när Newroz firas.
Form: Meme Alan sjungs och berättas av dengbej och förändras vid varje framförande; Mem u Zin är en fast litterär dikt med omkring 2 655 verspar.
Magi och äventyr: Den muntliga versionen är full av underverk, den magiska hästen Boze Rewan och hjälteepisoder; Xanis version är mer koncentrerad och mystisk.
Namn: Den trogne beskyddaren är Qeretajdin (Tacdin i Xanis dikt); den rivaliserande värden är Ceko; skurken är Bako (Beko).
Betydelse: Mem u Zin blev en nationell och litterär symbol, medan Meme Alan förblir den levande folkliga traditionen bakom verket.
Symbolik
Liksom det skrivna eposet handlar Meme Alan om kärlek, öde och åtskillnadens grymhet. Men den muntliga formen bär egna betydelser: feerna och den magiska hästen placerar de älskande i en värld där ödet och det övernaturliga formar människors liv, och de många regler för gästfrihet och heder som Mem måste förhålla sig till speglar värderingarna i det samhälle som sjöng berättelsen.
Framför allt är Meme Alan ett monument över det muntliga minnet. Att en så lång och invecklad berättelse kunde leva i dengbejernas sinnen i århundraden, utan någon bok, visar hur den kurdiska kulturen bevarade sitt arv genom framföranden snarare än tryck.
Meme Alan i dagens dengbejtradition
Mem u Zin blev den berömda skrivna klassikern, men den muntliga Meme Alan-traditionen dog aldrig ut. Dengbej framför fortfarande versioner av berättelsen, dokumentation finns bevarad på kassett och i tryck, och teatergrupper fortsätter att sätta upp den. De bygger ofta direkt på dengbejernas berättande snarare än enbart på Xanis text.
På så vis lever berättelsens äldsta och nyaste former sida vid sida, den uråldriga sjungna kärleksberättelsen och dess moderna bearbetningar, och håller Meme Alan levande för nya generationer.
Diskussioner och missuppfattningar
Är Meme Alan och Mem u Zin samma berättelse? Ja och nej. De delar samma grundläggande tragedi, men Meme Alan är det äldre muntliga folkeposet med många varianter, medan Mem u Zin är Ehmede Xanis enda litterära omarbetning av det. Människor använder ofta titeln Mem u Zin om båda, vilket suddar ut skillnaden.
Är berättelsen historisk? Den knyts traditionellt till händelser i Jazira Botan omkring det 14:e eller 15:e århundradet, men eposet är folklore, inte dokumenterad historia. Dess sanning är kulturell och känslomässig snarare än faktisk.
Närliggande myter och ämnen
Mem u Zin: Ehmede Xanis litterära epos baserat på Meme Alan
Newroz: högtiden där de älskande möts i Xanis version
Siyabend u Xece: En annan tragisk kurdisk kärlekslegend hos dengbej
Feqiye Teyran: Den klassiske kurdiske poeten i samma tradition
Dengbej: Barderna som bevarade kurdisk muntlig epik
Peri: Feerna och andarna i kurdisk folklore
Vanliga frågor
Vad är Meme Alan?
Meme Alan är det muntliga kurdiska folkeposet bakom det skrivna Mem u Zin. Det berättar den tragiska kärlekshistorien om Mem och Zin och framfördes i århundraden av dengbej, Kurdistans barder.
Vad är skillnaden mellan Meme Alan och Mem u Zin?
Meme Alan är den äldre muntliga versionen som sjungs i många varianter av dengbej; Mem u Zin är den fasta litterära dikt som Ehmede Xani skapade ur den 1692. De delar samma grundberättelse.
Hur möts Mem och Zin i Meme Alan?
I den muntliga versionen förundras feer över att jordens två vackraste människor hålls åtskilda och använder magi för att föra den sovande Zin till Mem, så att de älskande vaknar sida vid sida. I Xanis version möts de i stället förklädda vid Newroz.
Vilka bevarade eposet Meme Alan?
Dengbej, kurdiska sångare och berättare, höll det levande genom framföranden. Den mest kända upptecknade versionen samlades in på 1930-talet av den franske orientalisten Roger Lescot tillsammans med kurdiska sångare från Syrien.
Framförs Meme Alan fortfarande i dag?
Ja. Dengbej reciterar fortfarande versioner av det, inspelningar finns kvar och teatergrupper fortsätter att bearbeta det för scenen och håller den muntliga traditionen levande vid sidan av det skrivna eposet.
Referenser och vidare läsning
Artikeln om MEM-E ALAN – Encyclopaedia Iranica
Professor Kreyenbroek: Den kurdiska kärleksberättelsen Mem e Alan – Kaveh Farrokh
Mem u Zin, det kurdiska eposet – NYKCC
Kurdisk folklore – The Kurdish Project
Mem u Zin: Helgandet av ett kurdiskt nationalepos (Leezenberg)