Inledning
Mustafa Yamulki, född den 25 januari 1866 i Sulaymaniyah, som då ingick i Osmanska rikets Mosulvilajet, och död den 25 maj 1936 i Bagdad, framträder som en central gestalt i kurdisk och osmansk historia. Han var också känd som ”Nemrud” Mustafa Pasha och hade många roller: högt uppsatt osmansk officer, ordförande för de osmanska militärdomstolarna efter första världskriget, utbildningsminister i det kortlivade Kungariket Kurdistan och journalist som förespråkade kurdisk nationalism. Yamulki kom från den inflytelserika Bilbazstammen. Hans liv sträckte sig över Osmanska rikets nedgång, den omvälvande tiden efter första världskriget och de första rörelserna mot Mellanösterns moderna nationalstater. Hans karriär återspeglade det komplexa samspelet mellan lojalitet, reform och motstånd i en region fylld av etniska och politiska spänningar.
Yamulkis historia präglas av intellektuell skärpa, militär skicklighet och orubblig kurdisk stolthet. I en tid då analfabetismen var utbredd i Mellanöstern behärskade han flera språk, kurdiska, arabiska, turkiska och persiska, och avancerade inom den osmanska militären till generalmajor (mirliva). Hans roller vid de osmanska militärdomstolarna, där han dömde centrala personer inblandade i det armeniska folkmordet och till och med dömde Mustafa Kemal Atatürk till döden i sin frånvaro, gjorde honom till en principfast man mitt i kaoset. Senare visade hans exil i Irak och tjänst i Kungariket Kurdistan under shejk Mahmud Barzanji hans engagemang för kurdiskt självbestämmande. Genom journalistik och politisk aktivism satte Yamulki bestående spår i den kurdiska identiteten, protesterade mot turkisk politik och förespråkade självständighet. Senare dokumentärer, som ”Mustafa Pasha Yamulki: en kämpe för rättvisa”, har väckt nytt intresse för hans arv och framställt honom som en bro mellan rättvisa och nationalism.
Denna artikel går på djupet med Yamulkis liv och utgår från historiska skildringar för att undersöka hans tidiga år, militärtjänst, rättsliga roller, politiska engagemang och bestående inflytande. Med ungefär 3000 ord vill den ge ett heltäckande porträtt av en man som navigerade mellan imperier och blev en symbol för kurdisk motståndskraft.
Uppväxt och utbildning
Mustafa Yamulki föddes i en framstående intellektuell familj i Sulaymaniyah, en stad i södra Kurdistan som senare skulle bli ett centrum för kurdisk nationalism. Hans födelseplats i kvarteret Sabonkaran, mitt emot det historiska offentliga badet Hamami Mufti, var ett uttryck för regionens rika kulturella väv. Bilbazstammen, som han tillhörde, var en av de mäktiga kurdiska klanerna, känd för sitt jordägande och inflytande över lokala angelägenheter. Yamulki var 170 cm lång och beskrevs av samtida som patriotisk, modig och intellektuellt lysande, egenskaper som skulle prägla hans livsväg.
I en tid då formell utbildning var sällsynt, särskilt i Osmanska rikets utkanter, betonades lärandet under Yamulkis uppväxt. Han började sina studier i lokala moskéer, vilket var vanligt bland kurdiska ungdomar på den tiden. Under de religiöst lärda Mala Fatahs och Mala Erfans ledning i Said Hussanmoskén fick han grundläggande undervisning i islamiska studier, språk och naturvetenskap. Denna tidiga skolning lade grunden för hans flerspråkiga skicklighet: han talade flytande kurdiska, sitt modersmål, samt arabiska, turkiska och persiska, något som var avgörande för att ta sig fram i den mångkulturella osmanska byråkratin.
För att söka större möjligheter skrev Yamulki in sig vid Rushdia Alaskarya, den militära förberedelseskolan i Bagdad, där han utvecklade sina kunskaper i militär disciplin och akademiska ämnen. Ambitionen förde honom till Istanbul, Osmanska rikets huvudstad, där han gick på den ansedda Harb Medrasasi, krigsskolan, också känd som Osmanska militärakademin. Han tog examen med utmärkelse 1888 som officer (naqib). Utbildningen rustade honom för både krigföring och administrativa och diplomatiska uppgifter. Tiden i Istanbul förde honom i kontakt med intellektuella kretsar och reformidéer och stärkte hans kurdiska identitet mitt under den osmanska centraliseringen.
Privat gifte sig Yamulki med Safya Khanim Khandan Zada den 3 maj 1888 i Istanbul. Hon kom från en framstående kurdisk familj i distriktet Uskudar och var dotter till Hussain Pasha och syster till Saeed Pasha. De fick en son, överste Aziz Yamulki, som senare planerade en kupp mot den irakiska regeringen under 1940-talet, och tre döttrar: Zahra, som gifte in sig i framstående familjer och dog 1983, dr Anjom, som var verksam inom medicinen och dog 1968 i Paris, och Maliha, som dog 1986. Familjelivet gav stabilitet under hans krävande karriär, även om arbetet ofta förde honom långt hemifrån.
Yamulkis tidiga liv förenade alltså rötter i stamsamhället med osmansk kosmopolitism och lade grunden för en karriär som skulle balansera lojaliteten till riket mot kampen för hans folk.
Militär karriär i Osmanska riket
Yamulkis militära bana började omedelbart efter examen och inledde årtionden av framstående tjänstgöring. År 1888 placerades han vid Hijazdivisionen i dagens Saudiarabien och ledde trupper som högt uppsatt officer. År 1893 tjänstgjorde han som rådgivare i Slimas och Khuey i iranska Kurdistan och samtidigt som handelsrådgivare i provinsen Sanandaj, roller som utvecklade hans diplomatiska förmåga i gränstrakterna.
Befordringarna kom allt snabbare: 1899 blev han biträdande stabschef för Osmanska rikets sjätte armé i Bagdad, en viktig befattning med ansvar för operationer i Mesopotamien. År 1904 utsågs han till kommissarie för gränsdragningen mellan Irak och Iran, vilket visade hans geopolitiska sakkunskap. År 1908 ledde han den militära divisionen i Ankara, och 1909 befordrades han till brigadgeneral och förde befäl över den 21:a armén i Bagdad innan han förflyttades till Azerbajdzjan.
Yamulki fick stridserfarenhet i stora konflikter. År 1911 förde han befäl över femte armén under det italiensk-turkiska kriget och försvarade osmanska territorier i Libyen mot Italiens invasion. Han stred också i Balkankrigen (1912–1913), där osmanska förluster ritade om rikets europeiska besittningar. År 1917, under första världskriget, ledde han osmanska styrkor i Bagdad, en krigsskådeplats för intensiva brittiska fälttåg som kulminerade i stadens fall.
Efter vapenstilleståndet 1918 utsågs Yamulki den 3 december 1918 att leda osmanska styrkor i Sivasområdet i nordöstra Turkiet. Hans tid som viceguvernör i Bursa visade ytterligare hans administrativa skicklighet. Genom allt behöll Yamulki sitt rykte om redbarhet, även när riket föll sönder. En lättsammare anekdot från 1912 visar hans humor: i Istanbul kallade han på en skoputsare som, ovetande om att Yamulki var kurd, svor åt honom på kurdiska. Yamulki betalade extra för ”svärandet” och avslöjade kvickt sitt ursprung.
Yamulkis militära karriär, fylld av krig och administrativa utmaningar, gjorde honom respekterad, men rikets nederlag skulle kasta honom in i omstridda rättsliga roller.
Rollen i rättegångarna efter första världskriget och det armeniska folkmordets sammanhang
Det osmanska nederlaget i första världskriget inledde en tid av ansvarsutkrävande med Yamulki i centrum. Den 18 april 1920 utsågs han till ordförande för de turkiska krigsrätterna, kända som Istanbulrättegångarna 1919–1920 eller ”Nemruds domstol”. Dessa tribunaler inrättades av efterkrigstidens osmanska regering under påtryckningar från de allierade och åtalade ledare för Kommittén för enhet och framsteg (CUP) för krigsbrott, däribland undergrävande av författningen, krigsprofit och massakrer på armenier och greker.
Som chefsdomare ledde Yamulki uppmärksammade mål. Han dömde Mustafa Kemal Atatürk, det moderna Turkiets grundare, och medarbetare som Fethi Okyar, Hüseyin Rauf Orbay och andra till döden i deras frånvaro för myteri mot sultanatet. Beslutet, undertecknat av inrikesminister Ali Kemal, storvesir Damad Ferid Pasha och sultan Mehmed VI, riktades mot den framväxande turkiska nationalistiska rörelsen. Yamulki dömde också den tidigare inrikesministern Ebubekir Hazim Tepeyran för att ha bistått nationalister.
Avgörande var att rättegångarna behandlade det armeniska folkmordet (1915–1916), då uppskattningsvis 1–1,5 miljoner armenier omkom genom deportationer, massakrer och tvångsmarscher organiserade av CUP-ledare som Talat Pasha, Enver Pasha och Cemal Pasha. Yamulkis domstol fällde personer som dr Mehmed Reşid, guvernör i Diyarbakir, för massdödande och dömde honom till döden, även om han tog sitt liv. I rättegångarna i Yozgat och Harput dömdes ämbetsmän för att ha avrättat intellektuella och övervakat dödsmarscher, med telegram, överlevandes berättelser och massgravar som bevisning.
Yamulkis redbarhet lyste igenom: han bevarade och överlämnade förseglade handlingar om massakrer på armenier till det armeniska patriarkatet och blottlade osmansk korruption. I ett gripande uttalande sade han: ”Våra landsmän har begått outsägliga brott genom att tillgripa varje tänkbar form av despoti, organiserade deportationer och massakrer, bränt ammande mödrar levande efter att ha dränkt dem i bensin, våldtagit kvinnor och flickor … De har utsatt armenierna för outhärdliga förhållanden, sådana som inget annat folk någonsin hade upplevt genom historien.” Detta beskrev händelserna som avsiktlig politik snarare än krigets nödvändighet.
Politiska omsvängningar ledde dock till att han avsattes i juni 1920. Han greps och dömdes till sju månaders fängelse men benådades av sultan Mehmed VI i februari 1921. I juni 1921 flydde Yamulki till mandatområdet Irak och undkom de framryckande kemalistiska styrkor som ogiltigförklarade rättegångarna 1922.
Hans roll i dessa rättegångar befäste hans rykte som en ”kämpe för rättvisa”, som utmanade statsapparaten för att avslöja grymheter.
Exil och engagemang i Kungariket Kurdistan
I exil i Sulaymaniyah anslöt Yamulki sig till kurdernas strävanden. Shejk Mahmud Barzanji, som ledde ansträngningarna för självstyre under det brittiska mandatet, utropade Kungariket Kurdistan den 10 oktober 1922. Yamulki utsågs till utbildningsminister i Barzanjis regering tillsammans med personer som Abdulkarim Alaka (finanser), shejk Qadir Hafeed (premiärminister) och Zaky Sahibqran (försvar). Hans bror, brigadgeneral Siddik Qadiri, tjänstgjorde som arméns generalinspektör.
Som utbildningsminister inriktade Yamulki sig på att stärka kurdisk identitet genom skolan och främja läskunnighet och kulturbevarande trots brittiskt motstånd. Kungariket var kortlivat och hade fallit 1924 på grund av brittiskt ingripande, men det representerade en framväxande kurdisk stat med en nationell armé och en mångskiftande regering, däribland en kristen finansminister, vilket framhävde dess öppenhet.
Yamulki var med och grundade Jemiyeti Kurdistan (Kurdistanföreningen) den 21 juli 1922 tillsammans med intellektuella som Ahmad Behjat Afendi och Rafiq Hilmi. Gruppen gav ut ”Bangi Kurdistan” (Kurdistans rop) på kurdiska, turkiska och persiska och förespråkade självständighet. Den 1 oktober 1924 lämnade de en framställan till Nationernas förbund mot turkiska anspråk på Mosulvilajetet och mot misshandel av kurder och åberopade Sèvresfördraget.
Efter kungarikets fall och sedan Barzanji ersatts av den arabiske kungen Faisal I flyttade Yamulki till Bagdad och fortsatte sin aktivism genom journalistik.
Journalistik och senare liv
I Bagdad övergick Yamulki till journalistiken och började publicera sig den 28 januari 1926. Han skrev också poesi; hans divan gavs ut postumt 1956. Stolt över sina kurdiska rötter önskade han följande vers på sin grav: ”Etirsm ey weten bimrim, nebînim bextiyarî to / Binwsin ba leser qebrim, weten xemgîn u min xemgîn” (Mitt hemland, jag fruktar att dö utan att se din lycka / Rista på min grav att mitt hemland och jag båda är sorgsna).
Han dog i Bagdads Alwazyryaområde den 25 maj 1936, 70 år gammal, och begravdes på kyrkogården Gurdi Saywan i Sulaymaniyah tillsammans med andra framstående kurder. Att hans son Aziz senare var inblandad i en kupp gav eko åt faderns upproriska anda.
Arv och senare uppmärksamhet
Yamulkis arv lever vidare som en symbol för rättvisa och kurdisk nationalism. Hans fördömande av grymheterna mot armenier utmanade förnekandet, medan hans ministerroll förde kurdiskt självstyre framåt. Kontroverser, som domen mot Atatürk, belyser hur hans osmanska lojalitet förvandlades till nationalistisk glöd.
Under senare år vann dokumentären ”Mustafa Pasha Yamulki: en kämpe för rättvisa” från 2023, regisserad av Horen Ghareeb och Hardi Qadir, priset för bästa dokumentär vid Brightlight Film Festival 2024. Den hade premiär i Erbils armeniska kyrka och porträtterar honom som en ”modig son av den kurdiska nationen” som avslöjade folkmordsbrott. Visningar på festivaler som Duhok IFF understryker hans betydelse över kulturgränserna.
Viktiga händelser och tidslinje
Mustafa Yamulkis liv präglades av viktiga milstolpar inom militärtjänst, rättsliga processer och kurdisk politisk aktivism. Nedan följer en kronologisk tidslinje över centrala händelser, sammanställd ur historiska källor, som belyser hans personliga, yrkesmässiga och politiska bana.
År | Händelse |
1866 | Föds den 25 januari i Sulaymaniyah (Slemani), Mosulvilajetet i Osmanska riket, i den inflytelserika kurdiska Bilbazstammen. |
1888 | Tar examen med utmärkelse från Osmanska militärakademin (Harb Medrasasi) i Istanbul som officer (naqib). Placeras kort därefter vid Hijazdivisionen. |
1888 | Gifter sig med Safya Khanim Khandan Zada den 3 maj i Istanbul. Paret skulle få en son (Aziz Yamulki) och tre döttrar (Zahra, Anjom och Maliha). |
1893 | Utses till rådgivare i Slimas och Khuey i iranska Kurdistan och tjänstgör som handelsrådgivare i provinsen Sanandaj. |
1899 | Blir biträdande stabschef för Osmanska rikets sjätte armé i Bagdad. |
1904 | Tjänstgör som kommissarie för gränsdragningen mellan Irak och Iran. |
1908 | Leder den militära divisionen i Ankara. |
1909 | Befordras till brigadgeneral och för befäl över den 21:a armén i Bagdad innan han förflyttas till Azerbajdzjan. |
1911 | För befäl över femte armén under det italiensk-turkiska kriget i Libyen. |
1912–1913 | Deltar i Balkankrigen som högt uppsatt officer. |
1917 | Leder osmanska styrkor i Bagdad under första världskrigets fälttåg mot brittiska styrkor. |
1918 | Utses den 3 december att leda osmanska styrkor i Sivasområdet och tjänstgör också som viceguvernör i Bursa. |
1919 | Utses i februari till ordförande för Divan-ı Harb-i Örfi, den extraordinära militärdomstolen i Istanbul, och leder tidiga rättegångar om krigsbrott. |
1919 | Leder viktiga rättegångar med anknytning till det armeniska folkmordet, däribland Yozgat (med början i maj), Harput (5 juli) och dödsdomen mot dr Mehmed Reşid den 15 september, även om Reşid tar sitt liv. |
1920 | Utses officiellt till chef för de turkiska krigsrätterna den 18 april; dömer Mustafa Kemal Atatürk och medarbetare, däribland Fethi Okyar och Hüseyin Rauf Orbay, till döden i deras frånvaro för myteri. |
1920 | Dömer den tidigare inrikesministern Ebubekir Hazim Tepeyran för att ha bistått nationalister; överlämnar förseglade handlingar om massakrer på armenier till det armeniska patriarkatet. |
1920 | Avsätts från sin domarbefattning i juni under politiska omsvängningar. |
1920–1921 | Grips av kemalistiska styrkor och döms till sju månaders fängelse. |
1921 | Benådas av sultan Mehmed VI i februari; flyr Turkiet i juni, reser genom Syrien till mandatområdet Irak och bosätter sig i Sulaymaniyah. |
1922 | Är med och grundar Jemiyeti Kurdistan (Kurdistanföreningen) den 21 juli tillsammans med andra intellektuella och börjar ge ut tidningen ”Bangi Kurdistan”. |
1922 | Utses till utbildningsminister i shejk Mahmud Barzanjis regering sedan Kungariket Kurdistan utropats den 10 oktober. |
1924 | Lämnar en framställan till Nationernas förbund den 1 oktober mot turkisk politik i Mosulvilajetet; Kungariket Kurdistan faller på grund av brittiskt ingripande. |
1926 | Flyttar till Bagdad och inleder en journalistisk karriär den 28 januari. |
1936 | Dör den 25 maj i Bagdad, 70 år gammal; begravs på kyrkogården Gurdi Saywan i Sulaymaniyah. |
1956 | Hans diktsamling, divanen, ges ut postumt. |
Denna tidslinje fångar Yamulkis livsbana, från avancemang inom den osmanska militären till efterkrigstidens rättvisa och kurdisk nationalism. Den understryker hans roll vid avgörande historiska ögonblick, däribland Istanbulrättegångarna och de tidiga försöken att bygga en kurdisk stat.
Avslutning
Mustafa Yamulkis liv sammanfattar kurdernas kamp i ett sönderfallande imperium. Från osmansk general till kurdisk minister speglar hans bana motståndskraft inför svårigheter. Hans strävan efter rättvisa och nationalism fortsätter att inspirera och påminner oss om det mänskliga priset för imperiers nedgång och den bestående strävan efter självbestämmande.
Frågor och svar
Här följer en utförlig avdelning med frågor och svar om Mustafa Yamulkis liv, karriär och arv. Frågorna behandlar centrala delar hämtade ur historiska källor, hans roller i Osmanska riket, rättegångarna efter första världskriget och kurdisk nationalism. Svaren är utförliga för tydlighetens och sammanhangets skull.
Vem var Mustafa Yamulki och vilken bakgrund hade han?
Mustafa Yamulki, också känd som Nemrud Mustafa Pasha, var en framstående kurdisk-osmansk officer, domare, politiker och journalist, född den 25 januari 1866 i Sulaymaniyah (Slemani) i Osmanska rikets Mosulvilajet. Han kom från den inflytelserika Bilbazstammen, en jordägande kurdisk klan känd för sin roll i regionala angelägenheter. Yamulki växte upp i en familj som värdesatte utbildning och studerade först i lokala moskéer under lärda som Mala Fatah och Mala Erfan, där han fick undervisning i islamiska studier, språk och naturvetenskap. Senare gick han på den militära förberedelseskolan i Bagdad och tog examen från Osmanska militärakademin i Istanbul 1888. Han behärskade kurdiska, arabiska, turkiska och persiska och gifte sig med Safya Khanim Khandan Zada 1888. De fick fyra barn: sonen Aziz, en överste som deltog i senare irakisk politik, och döttrarna Zahra, dr Anjom och Maliha. Hans bakgrund förenade kurdiska rötter i stamsamhället med osmansk kosmopolitism och formade hans identitet som både lojal tjänare åt riket och kurdisk patriot.
Vilka var de viktigaste milstolparna i Yamulkis militära karriär?
Yamulkis militära karriär omfattade mer än tre årtionden i Osmanska riket. Efter examen 1888 placerades han vid Hijazdivisionen och avancerade med befattningar i iranska Kurdistan (1893), som biträdande stabschef för sjätte armén i Bagdad (1899) och som gränskommissarie för Irak–Iran (1904). Han befordrades till brigadgeneral 1909 och förde befäl över styrkor i Ankara, Bagdad och Azerbajdzjan. Han stred i viktiga konflikter, däribland det italiensk-turkiska kriget (1911) som befälhavare för femte armén i Libyen, Balkankrigen (1912–1913) och första världskriget, då han ledde osmanska trupper i Bagdad mot brittiska styrkor 1917. Efter vapenstilleståndet ledde han styrkor i Sivas (1918) och tjänstgjorde som viceguvernör i Bursa. Hans karriär visade hans strategiska sakkunskap och administrativa förmåga och gav honom graden generalmajor (mirliva). Trots hans lojalitet försköt rikets sammanbrott hans fokus till rättsliga och nationalistiska roller.
Vilken roll spelade Yamulki i de osmanska rättegångarna efter första världskriget?
Yamulki är mest känd för att ha lett Istanbulrättegångarna (1919–1920), också kallade de turkiska krigsrätterna eller ”Nemruds domstol”. Han utsågs till ordförande i februari 1919 och officiellt till chef den 18 april 1920 och övervakade åtal mot ledare för Kommittén för enhet och framsteg (CUP) för krigsbrott, däribland det armeniska folkmordet, undergrävande av författningen och krigsprofit. Han dömde centrala personer som dr Mehmed Reşid, guvernör i Diyarbakir, till döden för massdödande; Reşid tog senare sitt liv. I rättegångar som Yozgat och Harput fälldes ämbetsmän utifrån bevisning som telegram med order om deportationer och massakrer. Yamulki dömde också Mustafa Kemal Atatürk och nationalister som Fethi Okyar och Hüseyin Rauf Orbay till döden i deras frånvaro för myteri. Han bevarade och överlämnade handlingar om grymheter mot armenier till det armeniska patriarkatet och fördömde händelserna som ”outsägliga brott” i domstolsuttalanden. Han avsattes i juni 1920 under kemalistiska påtryckningar och fängslades en kort tid innan han benådades 1921. Hans redbarhet i dessa rättegångar gav honom ett rykte som ”kämpe för rättvisa”.
Hur engagerade sig Yamulki i kurdisk nationalism och Kungariket Kurdistan?
Efter flykten till mandatområdet Irak 1921 blev Yamulki en central gestalt i ansträngningarna för kurdiskt självbestämmande. I Sulaymaniyah var han med och grundade Jemiyeti Kurdistan (Kurdistanföreningen) den 21 juli 1922 tillsammans med intellektuella som Ahmad Behjat Afendi. Gruppen gav ut tidningen ”Bangi Kurdistan” för att förespråka självständighet. När shejk Mahmud Barzanji utropade Kungariket Kurdistan den 10 oktober 1922 utsågs Yamulki till utbildningsminister i regeringen och inriktade sig på att främja kurdisk läskunnighet och kultur. Hans bror Siddik Qadiri tjänstgjorde som arméns generalinspektör. Kungariket, med sin öppna regering som omfattade en kristen finansminister, eftersträvade självstyre men föll 1924 på grund av brittiskt ingripande. Den 1 oktober 1924 lämnade Yamulki en framställan till Nationernas förbund mot turkiska anspråk på Mosul och mot misshandel av kurder och hänvisade till Sèvresfördraget. Insatserna underströk hans förskjutning från osmansk lojalitet till kampen för kurderna.
Vad bidrog Yamulki med till journalistik och litteratur?
I exil i Bagdad från 1926 övergick Yamulki till journalistik och började publicera sig den 28 januari 1926 för att uttrycka kurdiska angelägenheter och protestera mot turkisk politik. Han skrev artiklar som förespråkade självständighet och kulturbevarande. Som poet diktade han på kurdiska, och hans divan, diktsamling, gavs ut postumt 1956. En uppmärksammad vers som han önskade på sin grav lyder: ”Etirsm ey weten bimrim, nebînim bextiyarî to / Binwsin ba leser qebrim, weten xemgîn u min xemgîn” (översatt: ”Mitt hemland, jag fruktar att dö utan att se din lycka / Rista på min grav att mitt hemland och jag båda är sorgsna”). Hans skrifter stärkte kurdisk identitet under en tid av förtryck.
När och hur dog Yamulki, och vilket arv lämnade familjen?
Yamulki dog den 25 maj 1936, 70 år gammal, i Bagdads Alwazyryaområde efter ett liv i tjänst och exil. Han begravdes på kyrkogården Gurdi Saywan i Sulaymaniyah tillsammans med andra kurdiska gestalter. Familjen förde hans arv vidare: sonen Aziz Yamulki, en överste, planerade en kupp mot den irakiska regeringen under 1940-talet, ett uttryck för ärvd upproriskhet. Döttrarna var Zahra, som dog 1983, dr Anjom, en läkare som dog 1968 i Paris, och Maliha, som dog 1986, och de gifte in sig i framstående familjer.
Vilket är Yamulkis bestående arv i dag?
Yamulki symboliserar rättvisa och kurdisk motståndskraft. Hans roll i att avslöja det armeniska folkmordet utmanade förnekandet, medan hans ministerbefattning förde den tidiga kurdiska statsbildningen framåt. Trots att han är omstridd för domen mot Atatürk vördas han i kurdiska kretsar. Senare uppmärksamhet omfattar dokumentären ”Mustafa Pasha Yamulki: en kämpe för rättvisa” från 2023, regisserad av Horen Ghareeb och Hardi Qadir, som vann priset för bästa dokumentär vid Brightlight Film Festival 2024. Den hade premiär i Erbil och visades på festivaler som Duhok IFF och belyser hans inflytande över kulturgränserna. Hans liv fortsätter att inspirera diskussioner om nationalism, rättvisa och etniska rättigheter i Mellanöstern.
Referenser
Denna referensavdelning samlar viktiga källor om Mustafa Yamulkis liv, karriär och historiska sammanhang, hämtade från tillförlitligt historiskt, akademiskt och biografiskt material. Hänvisningarna listas i nummerordning för tydlighetens skull och motsvarar de hänvisningar som används i artikeltexten.
”Mustafa Yamulki.” Wikipedia. Läst den 17 februari 2026. https://en.wikipedia.org/wiki/Mustafa_Yamulki. Ger en översikt över Yamulkis tidiga liv, militära karriär och roll i de osmanska krigsrätterna.
”Mustafa Yamulki.” Kurdipedia.org. Läst den 17 februari 2026. https://kurdipedia.org/default.aspx?lng=8&q=20220402105303409781. Beskriver Yamulkis familjebakgrund, utbildning och utnämning till de turkiska krigsrätterna efter första världskriget.
Fatah, Rebwar. ”Mustafa Pasha Yamolki: från Istanbul till Suleymaniya.” Tabsir.net, 26 december 2009. https://tabsir.net/?p=1039. Undersöker Yamulkis flerspråkighet, patriotism och roll i den kurdiska nationalistiska rörelsen.
”Mustafa Yamulki.” Military Wiki – Fandom. Läst den 17 februari 2026. https://military-history.fandom.com/wiki/Mustafa_Yamulki. Behandlar Yamulkis födelseort, militära befordringar och politiska karriär, däribland hans rättsliga roller.
”Mustafa Yamulki.” Grokipedia. Läst den 17 februari 2026. https://grokipedia.com/page/mustafa_yamulki. Diskuterar Yamulkis stambakgrund, utbildning och domar under Istanbulrättegångarna.
”Mustafa Pasha Yamulki: en kämpe för rättvisa.” HISTORY – International Film Festival Austria, 15 juni 2024. https://www.history-filmfestival.com/mustafa-pasha-yamulki-a-struggler-for-justice. Fokuserar på Yamulkis domarroll när förövare av det armeniska folkmordet dömdes och på hans engagemang för rättvisa.
”Mustafa Pasha Yamulki.” Kurdipedia.org. Läst den 17 februari 2026. https://kurdipedia.org/default.aspx?lng=8&q=20220726214435424886. Ger uppgifter om Yamulkis födelseplats i kvarteret Goizha och hans familjeband.
”Den kurdiska nationalismens historiska utveckling i Irak.” GRIN Verlag. Läst den 17 februari 2026. https://www.grin.com/document/379416. Nämner Yamulkis roll i grundandet av kurdiska nationalistiska rörelser som Jamiyyat-i Kurdistan.
Olson, Robert. ”Ozdemirs karriär: ett turkiskt försök att vinna norra Irak, 1921–1923.” JSTOR. Läst den 17 februari 2026. https://www.jstor.org/stable/48543727. Hänvisar till Yamulkis kontakter inom de kurdisk-grekiska relationerna under det tidiga 1920-talet.
”Mustafa Yamulki, en kämpe för rättvisa, även känd som ’Nemrud’ Mustafa.” HyeForum, 16 juni 2025. https://hyeforum.com/topic/91315-mustafa-yamulki-a-struggler-for-justice-aka-nemrud-mustafa. Beskriver Yamulkis domar mot Mustafa Kemal och andra samt hans avsättning.
Cabi, Marouf. ”Zheencentret för dokumentation och forskning: att bevara arkivmaterial för kurdisk historieforskning.” LSE Middle East Centre Blog, 5 november 2025. https://blogs.lse.ac.uk/mec/2025/11/05/the-zheen-centre-for-documentation-and-research-preserving-archival-materials-for-kurdish-historical-research. Sätter Yamulki i sammanhanget av kurdisk historieskrivning och arkivarbete under det tidiga 20:e århundradet.
”Kurder, Kurdistān.” Brill Reference Works. Läst den 17 februari 2026. https://referenceworks.brill.com/display/entries/EIEO/COM-0544.xml. Diskuterar källor till kurdisk historia som är relevanta för Yamulkis tid.
Rafaat, Aram. ”Kurdisk islam och frågan om kurdernas integration i den irakiska staten.” Gale Academic OneFile, 2012. https://go.gale.com/ps/i.do?id=GALE%7CA331348647&issn=0278839X&it=r&linkaccess=abs&p=AONE&sid=googleScholar&sw=w&v=2.1. Hänvisar till historiska texter som Sharafnama som källor till kurdisk historia.
”Şerif Pasha: diplomaten som drömde om Kurdistan (1865–1951).” Kurdish History, 5 februari 2026. https://www.kurdish-history.com/post/%C5%9Ferif-pasha-the-diplomat-who-dreamed-of-kurdistan-1865-1951. Nämner Yamulkis familjeband till andra framstående kurder som Şerif Pasha.
Bruinessen, Martin van. ”Kuvandet av Dersimupproret i Turkiet (1937–38).” DSpace, 1994. https://dspace.library.uu.nl/bitstream/handle/1874/20698/bruinessen_94_suppressionofthedersimrebellion.pdf. Ger ett bredare sammanhang för kurdisk historia och turkisk politik efter den osmanska tiden.
Bois, Thomas. ”Kurderna.” 1965. https://book.ivran.ru/f/thomas-bois---the-kurds.pdf. Ger inblickar i kurdernas ursprung, samhällsliv och nationalism.
”Encum Yamulki (1895–1968).” Kurdiska kvinnobiblioteket, arkivet och forskningscentret. Läst den 17 februari 2026. https://pirtukxaneyajinenkurdistan.com/en/post/encum-yamulki-1895-1968. Beskriver Yamulkis familj, däribland hans äktenskap och barn.
Üngör, Uğur Ümit. ”Ungturkisk samhällsomdaning: massvåld och nationalstaten i östra Turkiet, 1913–1950.” UvA-DARE, Universiteit van Amsterdam. Läst den 17 februari 2026. https://dare.uva.nl/document/135131. Diskuterar historieomskrivning och undertryckande av kurdiska och armeniska texter under kemalismen.
”Iraks väpnade styrkor: en analytisk historia.” Etiopiens nationella akademiska digitalbibliotek. Läst den 17 februari 2026. http://ndl.ethernet.edu.et/bitstream/123456789/29052/1/87.part. Hänvisar till Yamulkis son Aziz i samband med osmanska och irakiska militära gestalter.