Afrasiab II styrde Stora Lorestan efter Yusuf Shah II. Dynastin med kurdiskt ursprung hade sitt säte i Idaj, dagens Izeh.

Gröna åkrar, spridda träd och ett slingrande vattendrag under klippiga berg på Susanslätten nära Izeh
Ehsanraki, Susanslätten vid Izeh, 23 maj 2010. Modernt regionalt sammanhang, inget fursteporträtt eller identifierad medeltida byggnad. © Ehsanraki · CC BY-SA 3.0 · Wikimedia Commons.

Härskare i Stora Lorestan

Muzaffar al-Din Afrasiab II tillhörde hazaraspiderna, också kallade atabegerna i Stora Lorestan. Bosworth beskriver en dynasti med kurdiskt ursprung i sydvästra Zagros, härskare över Lorestan och angränsande Fars. De använde titeln atabeg utan att vara etniskt turkiska eller verkliga fostrare av unga prinsar, titelns ursprungliga funktion. [1] Släktens ursprung avgör inte språk och identitet för varje underställd gemenskap.

Tronföljd och datering

Rıza Kurtuluş skriver i TDV İslâm Ansiklopedisi att Yusuf Shah II dog i Shushtar år 740 AH, där återgivet som 1339, och efterträddes av sin bror Afrasiab II. Det islamiska året omfattar delar av 1339–1340. Samma artikel daterar Afrasiabs död till 751/1350. [2] Datum och släktskap ska tillskrivas denna framställning, inte presenteras som enhälligt fastställda. Exakt födelsedatum, barndom och kröningsceremoni beläggs inte här.

Banden till il-khanerna upphör

Kurtuluş nämner regelbunden tribut under Nusrat al-Din Ahmad och Yusuf Shah II:s välde över Shushtar, Hoveyzeh och Basra. Förbindelserna med il-khanerna upphörde enligt honom under Afrasiab II. [2] Detta visar en politisk förändring, inte personligt bevarande av varje äldre erövring. Bosworth betonar anpassning, underkastelse och tribut gentemot starkare grannar. [1] Överlevnaden berodde också på förhandling.

Nawral Ward hör till följden

Persiska encyklopedin räknar Yusuf Shah II, Afrasiab II, Nawral Ward och Shams al-Din Pashang i den ordningen. [3] Pashang bör alltså inte ersätta Nawral Ward som omedelbar efterträdare. Hans egen artikel nämner utnämning av Mubariz al-Din, senare angrepp av Shah Mansur från Shushtar och olika släktskapsuppgifter. [4] Dessa konflikter hör till Pashangs tid; de belägger ingen annars odokumenterad seger eller lyckad belägringsförsvar av Afrasiab II.

Idaj, Izeh och bergsvägarna

Huvudstaden kallas Idaj, Izeh och Mal-e Amir. Kaveh Ehsani placerar Izeh i en bergsdal i nordöstra Khuzestan, öster om Karun, mellan högland och lågland. Han förknippar hazaraspiderna med den stenlagda Atabegvägen genom bergen. [5] Läget förklarar kommunikationernas värde för ett regionalt hov, utan att göra Afrasiab II till vägens personlige byggare.

Vad källorna stöder

Bosworth betonar fåtaliga belägg och avsaknaden av en särskild dynastihistoria; spridda uppgifter i allmänna persiska krönikor måste sammanställas. [1] Afrasiab II kan placeras i tronföljden, men inget specifikt uppdrag, bevarat verk eller personligt mecenatprogram beläggs här. En annan härskares gärningar blir inte automatiskt hans. Han framträder som en identifierbar regent under förändrad överhöghet.

Källor och vidare läsning

  1. C. Edmund Bosworth, Hazaraspids, Encyclopaedia Iranica XII/1 (2003), p. 93; dynasty, title and limits of the historical record.
  2. Rıza Kurtuluş, Lur-ı Büzürg, TDV İslâm Ansiklopedisi 27 (2003), pp. 225–226; succession, chronology and Ilkhanid relations.
  3. Persian Encyclopaedia, Great Lorestan, Wikijoo; ordered list of rulers including Nawral Ward.
  4. Persian Encyclopaedia, Shams al-Din Pashang of Lorestan, Wikijoo; appointment, later conflicts and differing kinship accounts.
  5. Kaveh Ehsani, Iḏeh, Encyclopaedia Iranica (2008); place names, regional geography and the Atabaks’ Road.
  6. Ehsanraki, Susan90, 23 May 2010; CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons.