Nusrat al-Din förekommer i en omstridd följd efter Malik Hazarasp. Att skilja härskare med liknande namn klargör datering och mongolisk bakgrund.

Låga hus och vägar i dagens Izeh på en slätt framför en lång bergsrygg och molnig himmel
Dagens Izeh, Farzad Mehdipoor, 22 maj 2011, CC BY 3.0. Platsen för huvudstaden Idhaj; inget identifierat palats tillhörigt Nusrat al-Din. © Farzad Mehdipoor · 22 May 2011 · CC BY 3.0 · Wikimedia Commons / Panoramio.

Notisen om tronföljden

Spuler anger en möjlig följd: Malik Hazarasps söner Imad al-Din från 646/1248–49 och Nusrat al-Din från 649/1251–52, före Takla. Han lämnar öppet om Takla i stället följde fadern direkt. [1] En femårig regering 1252–1257 är alltså inte säkerställd. Det är en omstridd tronföljd, ingen säker militärbiografi.

Tre skilda personer

Nusrat al-Din är en återkommande hederstitel. Kurtuluş kallar Malik Hazarasp Nusreddin Hezâresb och behandlar den senare Nusrat al-Din Ahmad separat. [2] Sonen i Spulers korta notis är skild från båda. [1] Den senare härskarens patronage eller skatteordning får inte flyttas bakåt på grund av en gemensam titel.

Skilj den återkommande titeln åt
PersonPlats i berättelserna
Malik Hazarasp / Nusrat al-DinTidigare härskare, far till de omstridda efterträdarna
Nusrat al-Din ibn HazaraspMöjlig härskare före Takla; 649/1251–52
Nusrat al-Din AhmadSenare efterträdare till Afrasiab I, inte den tidigare sonen

Takla och Bagdadfälttåget

Kurtuluş säger att vissa berättelser tar med Imad al-Din, medan många går direkt till Takla. Deltagande i Hülegüs fälttåg, återtåg till Lorestan och avrättning 1258 gäller Takla. Den mongolutnämnde Shams al-Din Alp Arghun var hans bror, inte brorson. [2] Amitai daterar Hülegüs ankomst till Transoxanien till 1255, Ismailitfälttåget till 1256 och Bagdads erövring till 1258. [3] Det belägger inte Nusrat al-Dins personliga slag, diplomati eller försvar av Lorestan.

Idhaj, dagens Izeh

Ehsani placerar Izeh i nordöstra Khuzestan, öster om Karun, mellan lågland och Zagros. Huvudstaden hette också Idhaj och Malamir. Han beskriver en dynasti grundad av en kurdisk klan från Syrien och bergspassagens betydelse. Atabegerna förbättrade en stenlagd karavanled, Atabegens väg eller Kungsvägen. [4] Det är regional och dynastisk historia, utan att Nusrat al-Din anges som vägens byggare.

Gränser för biografin

Spuler framhåller motsägelsefull kronologi och få uppgifter om inre utveckling. [1] Källorna dokumenterar inte barndom, namngivna kulturuppdrag, kavalleriorganisation eller förvaltningsreformer. Dynastins fortlevnad bevisar inte sådana personliga bedrifter. Osäkerheten måste följa dateringen.

Källor och vidare läsning

  1. Bertold Spuler, Atābakān-e Lorestān, Encyclopaedia Iranica II/8 (1987), pp. 896–898; disputed succession and source limits.
  2. Rıza Kurtuluş, Lur-ı Büzürg, TDV İslâm Ansiklopedisi 27 (2003), pp. 225–226; names, succession and Takla.
  3. Reuven Amitai, Il-Khanids i. Dynastic History, Encyclopaedia Iranica XII/6 (2004); early Mongol chronology.
  4. Kaveh Ehsani, Iḏeh, Encyclopaedia Iranica (2008); capital geography, dynastic origins and caravan road.
  5. Farzad Mehdipoor, Izeh Panorama, 22 May 2011; CC BY 3.0, Panoramio image reviewed on Wikimedia Commons.