Raman: fridens och livsglädjens yazata

Inledning

Raman är fridens och livsglädjens yazata i den zoroastriska och iranska traditionen: den milde gudomlighet vars namn betyder frid och lugn, som skänker livslust och glädje, matens smak och det jordiska livets behag, en nära följeslagare till Vayu (vinden).

I den vise Herren Ahura Mazdas föreställningsvärld är Raman, vars namn betyder frid, fridens, förnöjsamhetens och livsglädjens gudomlighet, som skänker livslust och glädje, matens smak, goda boningar och goda betesmarker. Han är en nära följeslagare till Vayu (vinden), med vilken han åkallas, och råder över välbefinnandets och förnöjsamhetens milda gåvor i det jordiska livet.

Liksom den zoroastriska traditionens övriga gudomligheter tillhör Raman de iranska folkens gemensamma forntida religiösa och mytologiska arv, en tradition som kurderna delar med perserna och andra folk i den iranska världen. Att lära känna Raman är att möta den zoroastriska vördnaden för frid, förnöjsamhet och livsglädje, den milde gudomlighet som skänker glädje och välbefinnande i det jordiska livet.

Innehåll

Hedrad i kalendern och hymnen

Symbolik och innebörd

Raman och kurderna

Debatter och missuppfattningar

Närliggande ämnen

Vanliga frågor

Referenser och vidare läsning

Vem är Raman?

Raman, i senare former Ram, är fridens och livsglädjens yazata, eller gudomlighet, i den zoroastriska traditionen, ett av de välgörande gudomliga väsen som skapats av Ahura Mazda. Hans namn betyder frid och lugn, och han är fridens, förnöjsamhetens och livsglädjens milde gudomlighet. Raman skänker livsglädjen, livslusten och glädjen över att leva och det jordiska livets milda gåvor: matens smak och välsmak, goda boningar och bostäder, goda betesmarker och vardagslivets behag och förnöjsamhet. Han ges ofta en titel som förbinder honom med goda betesmarker och betecknar honom som den som skänker goda betesmarker och de behag som följer med dem. Raman är en nära följeslagare till Vayu (vinden), med vilken han är nära förbunden och åkallas, och han är knuten till välbefinnandets, förnöjsamhetens och livsglädjens milda gåvor. Även om han är en mindre tydligt personifierad gudomlighet i traditionen är hans område, livets glädje och förnöjsamhet, vackert och välgörande. Som fridens och livsglädjens yazata har Raman en mild plats bland välbefinnandets gudomligheter i den zoroastriska föreställningsvärlden.

Namnets betydelse

Namnet Raman betyder frid, lugn eller vila, det förnöjsamma livets ro och frid. Namnet betecknar honom som fridens och den därmed följande förnöjsamhetens och glädjens gudomlighet, fridens och välbefinnandets milde gudomlighet.

Denna betydelse är central för hans karaktär, eftersom Raman är fridens gudomlighet, det fridfulla livets ro och förnöjsamhet och den glädje och munterhet som följer ur det. Den frid han förkroppsligar är förbunden med livsglädjen, livslusten och glädjen över att leva och det jordiska livets milda gåvor, eftersom det är i frid och förnöjsamhet som livsglädjen finns. Han ges ofta en tillhörande titel som förbinder honom med goda betesmarker och betecknar honom som den som skänker den goda betesmarken, den fridfulla och rika platsen av behag och förnöjsamhet, en bild av den frid och det välbefinnande han skänker. I senare tradition förekommer namnet som Ram, och i denna form fortsatte han att hedras som fridens och livsglädjens gudomlighet. Namnets betydelse avslöjar därmed hans grundläggande karaktär, den gudomlighet som råder över frid, lugn och livets förnöjsamhet och glädje. Att förstå namnets betydelse är att förstå hans karaktär, fridens och livsglädjens milde gudomlighet.

Viktiga slutsatser

Raman är fridens och livsglädjens zoroastriska yazata.
Hans namn betyder frid, lugn eller vila.
Han skänker livslust och glädje över att leva och matens smak.
Han skänker goda boningar, goda betesmarker och livets behag.
Han är en nära följeslagare till Vayu, vinden, med vilken han åkallas.
Han är en mild, mindre tydligt personifierad gudomlighet för välbefinnande och förnöjsamhet.

Snabbfakta

Namn: Raman (frid, lugn); senare Ram
Betydelse: Frid, lugn, vila
Roll: Fridens och livsglädjens yazata
Ger: Livslust, matens smak, förnöjsamhet
Skänker: Goda boningar, goda betesmarker, livets behag
Titel: Förbunden med den goda betesmarken
Nära följeslagare: Vayu, vinden
I kalendern: Förknippad med månadens 21:a dag
Karaktär: En mild, mindre tydligt personifierad gudomlighet för välbefinnande
Arv: Gemensam iransk religiös och mytologisk tradition

Fridens gudomlighet

Ramans första roll är som fridens gudomlighet, det fridfulla livets ro och förnöjsamhet, den milda frid och vila där livsglädjen finns.

I den zoroastriska traditionen är frid och förnöjsamhet milda och välgörande värden, det fridfulla livets ro och vila där välbefinnandet och livsglädjen finns; Raman är den gudomlighet som personifierar och skänker denna frid, lugnets och förnöjsamhetens milde gudomlighet. Han ger det förnöjsamma livets frid och ro, den vila och det välbefinnande där livsglädjen blomstrar, den milda frid som är en välgörande gåva i det jordiska livet. Denna frid är förbunden med de andra milda gåvor han skänker, livsglädjen, vardagslivets behag, goda boningar och goda betesmarker, eftersom det är i frid och förnöjsamhet som dessa gåvor avnjuts. Ramans frid är välbefinnandets och förnöjsamhetens milda frid, skild från men kompletterande till traditionens stora moraliska och kosmiska ordning; det är ett förnöjsamt och lyckligt livs frid och vila. Rollen som fridens gudomlighet är ett utmärkande drag hos Raman, den milde gudomlighet som råder över lugn, förnöjsamhet och det fridfulla livets ro. Det är som fridens och den därmed följande förnöjsamhetens gudomlighet som Raman hedras varsamt, den som skänker den ro och vila där livsglädjen finns.

Livsglädjen

Förbunden med sin frid är Raman livsglädjens gudomlighet, den som skänker livslust och glädje över att leva och de milda gåvor som ger behag och förnöjsamhet i det jordiska livet.

Ramans mest utmärkande gåva är livsglädjen, livslusten, glädjen och njutningen i att leva som gör livet ljuvt och gott. Han skänker glädjen och lusten att leva, förnöjsamheten och njutningen i det jordiska livet och de milda gåvor som ger denna glädje: matens smak och välsmak, goda boningars och bostäders behag, de goda betesmarkernas och bördiga åkrarnas överflöd och vardagslivets välbefinnande och förnöjsamhet. Glädjen som Raman skänker är det jordiska livets glädje, glädjen och lusten att leva och njutningen av världens goda, den förnöjsamhet och det välbefinnande som gör livet ljuvt. Detta är en mild och välgörande gåva, det förnöjsamma livets glädje och munterhet, njutningen av det goda i den jordiska värld som den vise Herren har skapat till de troendes glädje. Livsglädjen som Raman skänker är förbunden med hans frid, eftersom det är i frid och förnöjsamhet som livsglädjen finns och avnjuts. Rollen som den som skänker livsglädje är Ramans mest utmärkande och vackraste drag, den milde gudomlighet som ger livslust och glädje över att leva och det jordiska livets behag och fröjder. Det är som livsglädjens givare som Raman är mest älskad, den milde gudomlighet som råder över glädje, förnöjsamhet och den ljuva njutningen av världens goda.

Vayus följeslagare

Raman är en nära följeslagare till Vayu (vinden), med vilken han är nära förbunden och åkallas; de båda är knutna till varandra i traditionen och i den heliga hymnen.

I den zoroastriska traditionen är Raman nära följeslagare och förtrogen till Vayu, vindens och atmosfärens gudomlighet; de båda är nära förbundna och åkallas tillsammans. Hymnen som bär Ramans namn ägnas i själva verket till stor del åt Vayu, vilket speglar de båda gudomligheternas nära förbindelse, den milde Raman för frid och livsglädje och den mäktige Vayu för vinden. Denna förbindelse är intressant och knyter fridens och livsglädjens milda gåvor till vinden som blåser genom världen; enligt vissa tolkningar är vindens gynnsamma och milda sida, den behagliga bris som ger lindring och välbefinnande, förbunden med den frid och glädje som Raman skänker. De båda gudomligheterna är därmed nära förbundna, den milde Raman och den mäktige Vayu, åkallade tillsammans och knutna till varandra i traditionen. Denna nära gemenskap med Vayu är ett av Ramans utmärkande drag och knyter fridens och livsglädjens milde gudomlighet till vindens gudomlighet. Det är ofta i sällskap med Vayu som man möter Raman, fridens milde gudomlighet förbunden med vindens gudomlighet i traditionen och den heliga hymnen.

Hedrad i kalendern och hymnen

Raman hedras i den heliga kalendern, där han råder över en dag i månaden, och en hymn bland Yashttexterna bär hans namn, även om den i själva verket till stor del ägnas åt hans följeslagare Vayu.

I den zoroastriska traditionens heliga kalender råder Raman över en dag i månaden, den tjugoförsta, som är förknippad med honom, så att han hedras i dagarnas kretslopp. Bland de heliga Yashttexterna, hymnerna tillägnade gudomligheterna, bär en Ramans namn, men dess innehåll ägnas, vilket är intressant och ärligt bör nämnas, i själva verket till stor del åt lovprisandet av hans följeslagare Vayu, vindens gudomlighet, snarare än åt Raman själv, som åkallas vid namn men om vilken hymnen säger lite. Detta är ett märkligt drag, liknande det hos vissa andra hymner i traditionen som bär en gudomlighets namn men ägnas åt en annan, och det speglar både Ramans nära förbindelse med Vayu och hans egen mindre tydligt personifierade karaktär. Vi nämner och hedrar denna heliga hymn här, med den respekt som tillkommer traditionens heliga litteratur, i stället för att återge dess ord. Ändå speglar tillägnandet av en dag och en hymn som bär hans namn åt Raman hans plats bland traditionens hedrade gudomligheter, fridens och livsglädjens milde yazata. Det är i kalendern och i denna hymn, liksom i hans gemenskap med Vayu, som hedrandet av Raman uttrycks och bevaras, fridens milde gudomlighet hedrad bland de välgörande makterna i den zoroastriska föreställningsvärlden.

Symbolik och innebörd

Raman förkroppsligar framför allt den zoroastriska vördnaden för frid, förnöjsamhet och livsglädje, den milde gudomlighet som skänker glädje och välbefinnande i det jordiska livet. Som fridens och livsglädjens yazata representerar han de milda gåvorna förnöjsamhet, behag och njutning av världens goda.

Raman förkroppsligar också uppskattningen av det jordiska livets goda, matens smak, goda boningars behag, goda betesmarkers överflöd och ett förnöjsamt livs glädje, allt betraktat som välgörande gåvor i den vise Herrens goda skapelse. I detta representerar han en mild och livsbejakande sida av traditionen, njutningen av världens goda och glädjen över att leva. I allt detta hör Raman till den iranska religiösa traditionens milda gudomligheter och förkroppsligar frid, förnöjsamhet, livsglädje och uppskattningen av det goda i den jordiska världen. Han är fridens och livsglädjens milde yazata, följeslagare till Vayu (vinden), en av de välgörande gestalterna i det religiösa arv som kurderna delar med den iranska traditionens övriga arvtagare, också förbunden med dem som skänker överflöd, såsom Mithra och Tishtrya, som för med sig regnen och det överflöd där livsglädjen blomstrar. Den milda föreställning om frid och livsglädje som han förkroppsligar hör till traditionens livsbejakande drag.

Raman och kurderna

Raman tillhör, liksom den zoroastriska traditionens övriga gudomligheter, de iranska folkens gemensamma forntida religiösa och mytologiska arv, en tradition som kurderna som ett iranskt folk delar med perserna och andra folk i den iranska världen. Vördnaden för frid och livsglädje är en del av hela regionens djupa arv.

För kurderna är den forntida iranska uppskattningen av frid, förnöjsamhet och livsglädje, njutningen av världens goda, god mat, gott sällskap och landets överflöd, en del av den djupa bakgrunden till deras kulturella och andliga värld, med återklang i den kärlek till gästfrihet, festmåltider och firandet av livet som präglar regionens traditioner. De värden som Raman förkroppsligar, frid, förnöjsamhet, livsglädje och uppskattningen av det goda i den jordiska världen, är universella och bestående värden som väcker djupast genklang hos varje folk. Det är ärligt och korrekt att förstå Raman som en del av detta gemensamma iranska och zoroastriska arv snarare än som en uteslutande kurdisk gestalt; han tillhör de iranska folkens gemensamma forntida religiösa tradition. Som ett iranskt folk med forntida rötter i denna värld delar kurderna detta arv, där fridens och livsglädjens milde gudomlighet ingår, tillsammans med den iranska traditionens övriga arvtagare. När vi presenterar Raman presenterar vi därför en gestalt ur det gemensamma forntida iranska arv som kurderna är arvtagare till, fridens och livsglädjens milde yazata, vars värden av förnöjsamhet och njutning av världens goda hör till de mest universella och livsbejakande av alla värden.

Debatter och missuppfattningar

Är Raman en separat gud? Nej; enligt den zoroastriska förståelsen är Raman en yazata, ett av de välgörande gudomliga väsen som skapats av den ende Guden, Ahura Mazda, för att upprätthålla den goda skapelsen och som sådant värd vördnad. Han förstås bäst som en gudomlighet som tjänar den ende Guden snarare än som en självständig gud, fridens och livsglädjens yazata genom vilken den vise Herren skänker förnöjsamhet och glädje i det jordiska livet. Denna förståelse bevarar trons i grunden monoteistiska karaktär, där yazata är de medel genom vilka den ende Guden handlar och hedras.

Är Raman samma gestalt som Vayu? Nej; även om de båda är nära förbundna och åkallas tillsammans, och hymnen som bär Ramans namn till stor del ägnas åt Vayu, är de skilda gudomligheter. Vayu är vindens och atmosfärens gudomlighet, en mäktig och komplex gudomlighet; Raman är fridens och livsglädjens milde gudomlighet. De båda är nära förbundna och åkallas tillsammans, och deras förbindelse återspeglas i hymnen, men de är skilda: Raman är fridens och livsglädjens gudomlighet, skild från Vayu, vindens gudomlighet, även om han är nära förbunden med honom.

Är Raman en större eller mindre gudomlighet? Ärligt talat är Raman en mindre tydligt personifierad gudomlighet i traditionen, om vilken relativt lite sägs i hans egen rätt och vars hymn till stor del ägnas åt hans följeslagare Vayu. Han är ändå en verklig och välgörande gudomlighet, fridens och livsglädjens yazata, hedrad i kalendern och nämnd i åkallelserna, och hans område, friden, förnöjsamheten och livsglädjen, är vackert och livsbejakande. Det är ärligt att presentera honom som en mild och något mindre framträdande gudomlighet vars välgörande område ändå har verklig skönhet och verkligt värde.

Ahura Mazda: den vise Herren, som Raman tjänar
Vayu: vinden, Ramans nära följeslagare
Mithra: förbundets herre, som skänker överflöd
Tishtrya: regnstjärnan, som skänker landets överflöd
Anahita: vattnen, källa till fruktbarhet och överflöd
Asha Vahishta: världens sanning och goda ordning
Ashi: belöningens och livets godas yazata
Haoma: den heliga växten, som skänker livskraft och glädje

Vanliga frågor

Vem är Raman inom zoroastrismen?

Vad betyder namnet Raman?

Namnet Raman betyder frid, lugn eller vila, det förnöjsamma livets ro och frid. Det betecknar honom som fridens och den därmed följande förnöjsamhetens och glädjens gudomlighet. Han ges ofta en tillhörande titel som förbinder honom med goda betesmarker och betecknar honom som den som skänker den goda betesmarken, den fridfulla och rika platsen av behag och förnöjsamhet. I senare tradition förekommer namnet som Ram.

Vad skänker Raman?

Raman skänker livsglädjen, livslusten och glädjen över att leva och det jordiska livets milda gåvor: matens smak och välsmak, goda boningars och bostäders behag, goda betesmarkers och bördiga åkrars överflöd och vardagslivets välbefinnande och förnöjsamhet. Hans gåva är mild och välgörande, det förnöjsamma livets glädje och munterhet och njutningen av världens goda.

Hur är Raman förbunden med Vayu?

Raman är nära följeslagare och förtrogen till Vayu, vindens och atmosfärens gudomlighet; de båda är nära förbundna och åkallas tillsammans. Hymnen som bär Ramans namn ägnas i själva verket till stor del åt Vayu, vilket speglar de båda gudomligheternas nära förbindelse. Enligt vissa tolkningar är vindens milda och gynnsamma sida, den behagliga bris som ger lindring, förbunden med den frid och glädje som Raman skänker. De båda är skilda men nära förbundna.

Varför handlar hymnen som bär Ramans namn mest om Vayu?

Detta är ett märkligt drag i traditionen, liknande det hos vissa andra hymner som bär en gudomlighets namn men ägnas åt en annan. Hymnen som bär Ramans namn ägnas till stor del åt lovprisandet av hans följeslagare Vayu, vindens gudomlighet, medan Raman åkallas vid namn men beskrivs föga. Det speglar både Ramans nära förbindelse med Vayu och hans egen mindre tydligt personifierade karaktär, en mild gudomlighet om vilken relativt lite sägs i hans egen rätt.

Är Raman en kurdisk gestalt?

Raman tillhör det gemensamma forntida zoroastriska och iranska religiösa arvet, en tradition som kurderna delar med perserna och andra folk i den iranska världen, snarare än att vara en uteslutande kurdisk gestalt. Som ett iranskt folk med forntida rötter i denna värld delar kurderna detta arv, där fridens och livsglädjens milde gudomlighet ingår, med sina grannar. De värden av frid, förnöjsamhet och livsglädje som han förkroppsligar är universella och livsbejakande värden.