Inledning
Den 5 juni 1926 undertecknade Turkiet, Storbritannien och mandatområdet Irak Ankarafördraget — även känt som gränsfördraget 1926 — och löste slutligen ”Mosulfrågan” som lämnats öppen i Lausanne tre år tidigare. Turkiet accepterade motvilligt att det oljerika Mosulvilajetet, hem för hundratusentals kurder, skulle tillhöra Irak. I utbyte fick Turkiet 10 procent av den irakiska regeringens oljeroyaltybetalningar i tjugofem år. Det kurdiska hemlandet såldes — bokstavligen — för en andel av oljeintäkterna.
För det kurdiska folket var Ankarafördraget den sista spiken i kistan för varje hopp om att uppgörelsen efter första världskriget skulle ge rättvisa. Sèvresfördraget (1920) hade utlovat kurdisk autonomi och självständighet. Lausannefördraget (1923) hade utplånat löftena. Nu fastställde Ankarafördraget den exakta gräns som skulle skilja Turkiets kurder från Iraks — en linje genom Zagrosbergen som över ett århundrade senare förblir en av Mellanösterns mest omstridda och militariserade gränser.
Innehåll
Olja före kurdiska rättigheter
Vad var Ankarafördraget (1926)?
Ankarafördraget (även känt som gränsfördraget 1926) undertecknades den 5 juni 1926 av Turkiet, Storbritannien och mandatområdet Irak. Det löste Mosulfrågan — tvisten om huruvida det oljerika Mosulvilajetet skulle tillhöra Turkiet eller Irak — som lämnats olöst genom Lausannefördraget (1923). Fördraget tilldelade Irak Mosul och upprättade gränsen mellan Turkiet och Irak längs ”Bryssellinjen”, som Nationernas förbund preliminärt hade antagit den 29 oktober 1924.
Mosulvilajetet hade omkring 300 000 kurder, 170 000 araber och 40 000 turkar strax före första världskriget, liksom grupper av assyriska kristna och yazidier. Trots den överväldigande kurdiska befolkningen avgjordes vilajetets öde av tre parter — Turkiet, Storbritannien och den arabiskledda irakiska regeringen — av vilka ingen företrädde kurdiska intressen. Kurderna var åter föremål för internationell diplomati snarare än deltagare i den.
Viktiga slutsatser
• Ankarafördraget tilldelade Irak Mosulvilajetet med dess kurdiska majoritet — Turkiet avstod från sina anspråk på regionen i utbyte mot 10 % av Iraks oljeroyalty i tjugofem år.
• Ingen kurdisk representant deltog i förhandlingarna — hundratusentals kurders öde avgjordes av Turkiet, Storbritannien och Irak utan kurdisk medverkan.
• Fördraget gav Turkiet rätt att ingripa militärt i gränsregionen om den destabiliserades — en bestämmelse som upprepade gånger har åberopats för att rättfärdiga turkiska militära intrång i Irakiska Kurdistan.
• Oljan var den avgörande faktorn — Storbritannien behövde Mosuls olja för sina strategiska intressen, och Turkish Petroleum Company (senare Iraq Petroleum Company) hade säkrat en 75-årig koncession bara månader före undertecknandet.
Snabbfakta
Fördrag: Ankarafördraget (gränsfördraget 1926) Datum: 5 juni 1926 Undertecknare: Turkiet (Tevfik Rüştü Aras), Storbritannien (Ronald Lindsay), Irak (Nuri al-Said) Typ: Gräns- och gränsområdesfördrag Viktig bestämmelse för kurderna: Mosulvilajetet (kurdisk majoritet) tilldelas Irak; Turkiet får 10 % av Iraks oljeroyalty i 25 år Gräns: ”Bryssellinjen” (antagen 29 oktober 1924) blir gränsen mellan Turkiet och Irak Militär bestämmelse: Turkiet får rätt till militära åtgärder i gränsregionen vid destabilisering Olja: Turkish Petroleum Company innehade en 75-årig koncession (undertecknad mars 1925); olja upptäcktes nära Kirkuk 1927 Betydelse: Fullbordade delningen mellan norra och södra Kurdistan mellan Turkiet och Irak
Historiskt sammanhang: Mosulfrågan
Mosulvilajetet hade varit en del av Osmanska riket tills brittiska styrkor ockuperade det i slutet av 1918. Sèvresfördraget (1920) hade föreställt sig att vilajetet möjligen skulle införlivas i ett självständigt Kurdistan. Sèvres genomfördes dock aldrig, och Lausannefördraget (1923) lämnade Mosulfrågan olöst med bestämmelsen att om Turkiet och Storbritannien inte nådde en överenskommelse inom nio månader skulle frågan hänskjutas till Nationernas förbund.
Turkiet gjorde upprepade gånger anspråk på suveränitet över Mosul från 1923 till 1926 och hänvisade till geografiska, demografiska och etniska argument. Storbritannien insisterade på att behålla Mosul i Irak, främst drivet av oljeintressen — Turkish Petroleum Company hade fått en 75-årig koncession för att utvinna Mosuls olja i mars 1925. Nationernas förbund utsåg en undersökningskommission som rekommenderade att Irak skulle behålla Mosul, och Turkiet accepterade motvilligt beslutet genom att underteckna Ankarafördraget.
Fördragsvillkoren: en gräns genom Kurdistan
Fördragets viktigaste bestämmelser var enkla: Mosulprovinsen skulle tillhöra Irak. ”Bryssellinjen” — en preliminär gräns antagen av Nationernas förbund i oktober 1924 — skulle bli permanent gräns mellan Turkiet och Irak. Turkiet skulle få 10 % av den irakiska regeringens oljeroyaltybetalningar i tjugofem år som ersättning för att avstå från anspråket. Turkiet behöll också rätten att delta i militär konflikt i gränsregionen vid destabilisering.
Gränsen som drogs genom fördraget gick genom delar av Zagrosbergens mest oländiga terräng — rakt genom hjärtat av kurdiskbebott territorium. Kurdiska gemenskaper som bevarat förbindelser över regionen i århundraden skildes nu permanent av en internationell gräns. Nordliga kurder blev medborgare i Turkiet, där deras identitet skulle förnekas. Sydliga kurder blev undersåtar i mandatområdet Irak, där autonomilöftena skulle brytas. Gränsen har sedan dess förblivit ”ytterst oländig och genomsläpplig” — praktiskt taget omöjlig att kontrollera och en ständig källa till konflikt.
Olja före kurdiska rättigheter: fördragets verkliga valuta
Ankarafördraget var i grunden en oljeaffär. Storbritannien behövde Mosuls olja som bränsle för flottan och det globala imperiet. Turkish Petroleum Company hade säkrat sin 75-åriga koncession i mars 1925 — drygt ett år före undertecknandet. Olja upptäcktes nära Kirkuk 1927, och den första betydande kommersiella utvinningen började 1934 med öppnandet av oljeledningen Kirkuk–Haifa.
Turkiets godtagande av fördraget köptes med oljepengar — 10 % av royaltyn i tjugofem år, betalningar som fortsatte regelbundet från 1931 till 1952. Det kurdiska folket i Mosul tillfrågades inte om det ville ingå i Irak, Turkiet eller ett självständigt Kurdistan. Hemlandet tilldelades den stat som tjänade brittiska oljeintressen, och priset förhandlades i oljeintäkter. Nationernas förbunds undersökningskommission hade noterat regionens överväldigande kurdiska majoritet, men kurdiskt självbestämmande övervägdes aldrig på allvar. Oljan trumfade kurdiska rättigheter.
Tidslinje över viktiga händelser
1918 — Brittiska styrkor ockuperar Mosulvilajetet.
1920 — Sèvresfördraget föreställer sig att Mosuls kurder ansluter sig till ett självständigt Kurdistan; genomförs aldrig.
Juli 1923 — Lausannefördraget lämnar Mosulfrågan olöst.
Oktober 1924 — Nationernas förbund antar ”Bryssellinjen” som preliminär gräns mellan Turkiet och Irak.
Mars 1925 — Turkish Petroleum Company säkrar en 75-årig oljekoncession i Mosul.
December 1925 — Nationernas förbund tilldelar Irak Mosul.
5 juni 1926 — Ankarafördraget undertecknas; Turkiet accepterar Mosuls införlivande i Irak mot 10 % oljeroyalty.
1927 — Olja upptäcks nära Kirkuk; kommersiell utvinning börjar 1934.
Arv och betydelse för kurdisk historia
Ankarafördraget är betydelsefullt eftersom det fullbordade delningen mellan norra Kurdistan (Turkiet) och södra Kurdistan (Irak). Lausannefördraget hade upprättat Turkiets gränser och suddat ut Kurdistan ur internationell rätt; Ankarafördraget fastställde den exakta linje som skulle skilja Bakurs kurder (Nordkurdistan) från Başûrs (Sydkurdistan). Gränsen har förblivit en av Mellanösterns mest omstridda och militariserade.
Fördragets bestämmelse som gav Turkiet rätt till militära åtgärder i gränsregionen har haft bestående och förödande följder. Turkiet har upprepade gånger åberopat rätten för att rättfärdiga gränsöverskridande militäroperationer i Irakiska Kurdistan — från jakten på kurdiska krigare på 1990-talet till dagens turkiska militäroperationer mot PKK i södra Kurdistans berg. Bestämmelsen förvandlade gränsen mellan Turkiet och Irak från en linje på kartan till en permanent militär front genom det kurdiska hemlandet.
Det kurdiska uttrycket ”inga vänner utom bergen” föddes ur denna era. Kurderna blev koncentrerade minoriteter i nya centraliserade stater som i praktiken förde en politik av identitetsförtryck, tvångsassimilering och militär repression under hela det tjugonde århundradet. Pressade och ibland direkt angripna av regimerna fann kurderna skydd endast i Zagroskedjans oländiga toppar och raviner. Genom att fastställa gränsen genom just dessa berg säkerställde Ankarafördraget att också bergen skulle delas.
Vanliga frågor
Vad var Ankarafördraget (1926)?
Ett gränsfördrag undertecknat den 5 juni 1926 av Turkiet, Storbritannien och Irak som löste Mosulfrågan. Turkiet accepterade att Mosulvilajetet med dess kurdiska majoritet skulle tillhöra Irak i utbyte mot 10 % av Iraks oljeroyalty i tjugofem år. Fördraget upprättade den permanenta gränsen mellan Turkiet och Irak genom kurdiskt territorium.
Varför gav Turkiet upp Mosul?
Turkiet kunde inte utmana Nationernas förbunds beslut och den brittiska militärmakten i regionen. Landet accepterade Mosuls införlivande i Irak mot 10 % av oljeroyaltyn, rätt till militära åtgärder i gränszonen och normaliserade relationer med Storbritannien. Beslutet drevs av oljeintressen och stormaktspolitik, inte kurdiskt välbefinnande.
Hur påverkar fördraget kurdisk-turkiska relationer i dag?
Fördragets bestämmelse om turkiska militära rättigheter i gränsregionen har åberopats för att rättfärdiga upprepade turkiska militära intrång i Irakiska Kurdistan, däribland pågående operationer mot PKK. Gränsen mellan Turkiet och Irak förblir en av Mellanösterns mest militariserade och skär genom kurdiska gemenskaper som bevarar förbindelser över den.
Referenser och vidare läsning
Wikipedia — Ankarafördraget (1926)
LSE Middle East Centre — Inga vänner utom bergen: brittiska ämbetsmän och kurderna
EBSCO Research Starters — Ankarafördraget
McDowall, D., Kurdernas moderna historia, I.B. Tauris, 2004.