Ahmads litterära stöd förenar hazaraspidiskt styre med persisk historiebearbetning och poetik. Rätt härskare, region och böcker gör historien tydligare.

Moderna låga hus och gator i Izeh med en bred torr bergsrygg bakom staden
Izeh, Farzad Mehdipoor,22 maj 2011. Geografiskt sammanhang för hazaraspidernas huvudstad Idhaj; inget identifierat Ahmadpalats eller medeltida litterärt möte. © Farzad Mehdipoor · Wikimedia Commons / Panoramio · CC BY 3.0.

Stor-Lur och en återkommande titel

Ahmad tillhörde de hazaraspidiska härskarna i Stor-Lur, Lur-i Buzurg. Rıza Kurtuluş beskriver denna linje och anger Idhaj som huvudstad. [1] Det moderna Izehfotot ger geografiskt sammanhang. Ahmad måste skiljas från tidigare Nusrat al-Din, däribland Malik Hazarasp och en möjlig son i en omstridd tronföljd. Gemensam hederstitel betyder inte att biografier, regeringstider eller litterära uppdrag gäller samma person. Härskaren behöver först placeras i sin familj och tid.

Tronföljd och förhållandet till ilchanatet

Kurtuluş beskriver Ahmad som brodern som efterträdde Afrasiyab I efter dennes avrättning 1296. Han ställer Afrasiyabs konflikt med mongolväldet mot Ahmads fortsatta betalningar och gåvor till ilchanerna. Döden dateras till 733 AH/1333 och sonen Rukn al-Din Yusufshah II anges som efterträdare. [1] Andra uppslagsverk använder 1330. [3] Skillnaden bör förbli synlig, utan påhittad exakt kronologi eller antagande att erfarenhet från hovet nödvändigtvis skapade ett gott styre.

Tajarib al-Salaf: historia genom bearbetning

Bosworths artikel om Hindushah ibn Sanjar identifierar Ahmad ibn Yusuf som mottagare av Tajarib al-Salaf. Översättning och bearbetning började 723 AH/1323. Förlagan var Ibn al-Tiqtaqas arabiska Kitab al-Fakhri, men den persiska texten tog bort en lång regeringsinledning, lade till Muhammads liv och utvidgade senare dynastier. [2] Stödet gav utrymme för urval och omformning av historiskt material, utöver överföring rad för rad. Bokens dedikation och händelserna den berättar är olika slags belägg.

Miyar-i Nusrati var en avhandling i poetik

Iranicas artikel om Miyar-e Jamali återger Shams-i Fakhris berättelse om resan till Lorestan 713 AH/1313, möten med lokala poeter och lärda och en kort poetik skriven på deras begäran. Det tidigare Miyar-e Nusrati tillägnades atabeg Nusrat al-Dunya wa-l-Din. [3] Det är ett litteraturtekniskt verk, snarare än en ospecificerad hyllningsdikt eller furstespegel. Det skiljer sig från det senare Jamali, tillägnat Abu Ishaq Inju. Böcker behöver behålla egna titlar, beskyddare och sammanhang.

Följa en bestämd utgåva

NII-katalogen registrerar en persisk Tajarib-al-Salaf-utgåva redigerad av Abbas Iqbal, Teheran 1934, med 14 inledande sidor och 368 textsidor. Anmärkningen anger färdigställande 724 AH. [4] Det kan skiljas från bearbetningens början 723 AH hos Bosworth. [2] Författande, färdigställande, överlämnande och modern publicering är olika händelser. Författare, mottagare, språk och utgåva ger Ahmads stöd konkret innehåll, medan hovets lovord fortfarande kräver historisk tolkning.

Källor och vidare läsning

  1. Rıza Kurtuluş, Lur-ı Büzürg, TDV İslâm Ansiklopedisi 27 (2003), pp.225–226; capital, Afrasiyab’s execution, Ahmad’s relationship and succession.
  2. C. Edmund Bosworth, Hendušāh b. Sanjar, Encyclopaedia Iranica XII/2 (2003), pp.181–182; Ahmad ibn Yusuf, Tajarib al-Salaf and adaptation of al-Fakhri.
  3. Encyclopaedia Iranica, Meʿyār-e Jamāli wa meftāḥ-e Abu Esḥāqi; the publicly indexed passage on the 1313 visit and earlier Meʿyār-e Noṣrati dedication.
  4. National Institute of Informatics, CiNii Books, NCID BA70346477: Tajarib al-Salaf, Hindushah ibn Sanjar, Abbas Iqbal edition, Tehran, 1934; bibliographic record.
  5. Farzad Mehdipoor, Izeh Panorama, 22 May 2011, Panoramio 56106341, Wikimedia Commons; CC BY 3.0.