Från Assur till Nimrud och Nineve visar daterade monument och inskrifter hur erövring, förvaltning och kunglig bildvärld hängde samman.

Gipsskulptur av ett bevingat lejon med skäggigt människohuvud, hornkrona och fem ben
Bevingat lejon med människohuvud från Nimrud, omkring 883–859 f.Kr. Gipsalabaster, Metropolitan Museum of Art, 32.143.2; gåva av John D. Rockefeller Jr., 1932. The Metropolitan Museum of Art, 32.143.2 · Public domain.

Assur och maktens förändring

Assyrien utvecklades kring Assur vid Tigris i norra Mesopotamien. Staden hade ett handelsnät i början av andra årtusendet f.Kr. Efter beroende av Mitanni återupptog Assur-uballit I, omkring 1365–1330, expansionen. Mellanassyrisk och nyassyrisk tid hade olika områden och politiska förhållanden. [1] Föremålen bör därför dateras, inte hänföras till ett oföränderligt rike.

Tre kungliga centra

Assurnasirpal II flyttade huvudstaden till Nimrud, det gamla Kalhu, 879 f.Kr. Sargon II byggde Khorsabad/Dur-Sharrukin; efterträdaren Sanherib utvecklade Nineve. [4] Assur behöll religiös betydelse. [1] En relief från Assurnasirpals Nimrud och en krigspanel från Sanheribs Nineve hör till olika regeringar och byggnadsprojekt.

Erövring och provinser

Arméerna förde hem byte och tribut. Ståthållare i erövrade huvudstäder utvidgade kungamakten; massdeportationer ryckte med våld upp befolkningar. Under Sargon II spreds alfabetisk arameiska på läder eller papyrus. [4] Krig, förvaltning och skrift hör samman. Palatsens kungabilder får inte dölja dem vars arbete, egendom och hem berördes.

Lamassun på bilden

Met daterar det människohövdade lejonet av gipsalabaster till Assurnasirpal II. Väktarna stod vid viktiga palatsportar. Hornkronan visar gudomlighet och bältet makt. Fem ben får figuren att stå stadigt framifrån men gå sedd från sidan. [2] Arkitekturskulpturen är gjord för flera synvinklar; den föreställer inget verkligt djur. Funktionen förklarar anatomin.

Ritual och kungliga påståenden

Princetons gipsrelief y207 från Kalhu hörde till en större fris i tronsalen. En bevingad manlig apkallu, en vis gestalt, skulle ha haft en motsvarighet på andra sidan en kung eller ett heligt träd. Kilskriften beskriver titlar, fälttåg och palatsbygge. [3] Text och figur samverkar. Inskriften belägger kunglig självframställning, inte en oberoende bekräftelse av varje bedrift.

Expansion och sammanbrott

Esarhaddon intog Memphis 671 f.Kr.; Assurbanipal krigade i Egypten, Babylonien och Elam. Babyloniska och mediska anfall bidrog till rikets fall i slutet av 600-talet; Nineve föll 612. [1] Monumenten visar hovets föreställningar jämte erövringen. Att skilja regering, undersåtar och officiell självbild hindrar att forntida kungars handlande blir ett omdöme om dagens samhällen.

Källor och vidare läsning

  1. Department of Ancient Near Eastern Art, Metropolitan Museum of Art, “Assyria, 1365–609 B.C.” (2004; revised 2010): chronology and expansion.
  2. Metropolitan Museum of Art, “Human-headed winged lion (lamassu)”, ca. 883–859 BCE, 32.143.2: object record and public-domain image.
  3. Princeton University Art Museum, “Relief of a winged genie (apkallu), from the palace of Ashurnasirpal II”, ca. 883–859 BCE, y207.
  4. Metropolitan Museum of Art, “Mesopotamia, 1000 B.C.–1 A.D.” (2000): capitals, deportation, tribute and Aramaic writing.