Al-Akhlati hör till 1200-talets matematikhistoria och Maraghas observatorium. Forskning om personalen och en utgåva av Nur al-Dalala ger konkreta belägg.

Modern vit halvklotformad inneslutning med triangulära paneler och öppen dörr vid Maragha
Nassim Hosseini, 1 april 2011, CC BY-SA 4.0, Wikimedia Commons. Modern byggnadshölje, ingen ursprunglig medeltida kupol eller porträtt. © Nassim Hosseini · 1 April 2011 · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0. Resized without creative changes.

Namn och årtal

Förlagsnotisen 2016 anger Fakhr al-Din Abd al-Aziz ibn Abd al-Jabbar al-Khilati och 1197–1282. [1] Det är förlagets datum, ingen ny kritiskt fastställd kronologi. Han ingår i forskning om Maraghas vetenskapliga personal. [2] Verksamhet omkring 1260 betyder inte död då eller i mongolernas erövringar.

Lag från flera städer

Roughan daterar grundandet under Hulagu till 1259 och undersöker al-Tusis berättelse. Zij-i Ilkhanis förord nämner al-Urdi, al-Khilati, al-Maraghi och Najm al-Din Dabiran; al-Khilati förknippas med Tiflis. [2] En yrkesort och geografisk nisba kan avse olika livsfaser.

Observation och undervisning

Roughan förbinder observation, utbildning och textcirkulation. Lärare, studenter, bibliotekarier, skrivare och andra lärda ingick. Bar Hebraeus beskriver studier i bibliotek med syriska, arabiska och persiska böcker. [2] Detta gör inte varje upptäckt till al-Akhlatis egen eller varje besökare till hans elev.

Tabellernas användning

Unat nämner al-Akhlati bland de förknippade lärda. Zij-i Ilkhanis fyra delar gäller kalendrar, planetpositioner och geografiska koordinater, bönetider efter soluppgång och solnedgång samt andra astronomiska frågor. Trigonometriska tabeller och stjärntabeller ingår. [3] Det är konkret mätning och beräkning; lagmedlemskap betyder inte ensamförfattarskap.

Nur al-Dalala

Centret tillkännagav 2016 Roshdi Rasheds utgåva om aritmetisk algebra under 1200-talet. Den beskrivs som lärobok med algebraiska och vissa talteoretiska resultat. [1] Notisen identifierar verk och utgåva utan att ersätta läsning av varje sats. Alla skrifter kan därmed inte sägas ha gått förlorade.

Ahlat och bilden

Sümer placerar Ahlat på Vansjöns nordvästra strand och beskriver det som Ahlatshahernas huvudstad från tidigt 1100-tal. [4] Det är inte Ganja eller Ani. Nisban ensam bevisar inte etnicitet. Fotot visar Maraghas moderna hölje, ingen ursprunglig medeltida byggnad. [5]

Källor och vidare läsning

  1. Hassan Bin Mohammed Center for Historical Studies, announcement of the Nur al-Dalala edition edited by Roshdi Rashed, July 2016; author name, publisher’s dates and subject.
  2. Christine Roughan, Out of Maragha: Observations, Teachings, and Translations, Mediterranea 7 (2022), pp. 347–375; introduction and historical background, especially p. 349, note 2.
  3. Yavuz Unat, Zîc-i İlhânî, TDV İslâm Ansiklopedisi 44 (2013), p. 399; personnel, structure and tables.
  4. Faruk Sümer, Ahlat, TDV İslâm Ansiklopedisi (1989), geographical introduction and Ahlatshah period.
  5. Nassim Hosseini, Maragheh Observatory 01, 1 April 2011, Wikimedia Commons; photograph, CC BY-SA 4.0.