Hingiv: Kurdistans vilda bergshonung
Hingiv – honung – är ett av Kurdistans mest uppskattade naturliga livsmedel, och den bästa är bergshonung: gjord av bin som söker nektar bland de vilda blommorna på de höga sommarbeten som kurderna kallar zozan. På Sulaimanis marknader söker köparna uttryckligen efter ”bergshonung” och betalar mångdubbelt mer än för vanlig honung för en burk som bär smaken av en särskild fjälläng. Det är det ursprungliga kurdiska sötningsmedlet, guldet som bergen skapar. Och kvaliteten är mer än lokal stolthet. Kurdistans berg har rätt klimat och rätt vilda blommor för fin honung, och resultatet har mätts: en vetenskapligt granskad studie visade att honung från irakiska Kurdistan uppfyllde de stränga kvalitetskrav som fastställts i EU:s lagstiftning. Längst i norr nämns karakovanhonungen från Hakkari och Şemdinli, som samlas i traditionella stockkupor i Cilomassivets skugga, i samma andetag som Turkiets berömda Anzerhonung. Från Qandilmassivet till Cilos glaciärer är de kurdiska högländerna binas land. Detta är den nittiosjunde artikeln i serien. Honung är en ingrediens snarare än en maträtt, men förtjänar en egen plats därför att den bär upp så mycket av det kurdiska matbordet – sötningsmedlet bakom sirap, bröd och bakverk – och därför att dess historia säger något skarpt om Kurdistan självt: en produkt av enastående berg som också drabbats av det bergen har fått utstå.
Viktiga punkter
• Kurdisk bergshonung (hingiv) görs av bin som söker nektar bland de vilda blommorna på höga zozanbeten
• Vetenskapligt granskad forskning visade att honung från irakiska Kurdistan uppfyller EU:s stränga kvalitetsnormer
• Hakkaris ”karakovan”, honung från stockkupor, värderas i nivå med Turkiets berömda Anzerhonung
• Gränsöverskridande bombningar av de kurdiska bergen skadar bikupor och ödelägger honungsskördar
Snabbfakta
Kurdiskt namn: Hingiv (honung); den uppskattade kvaliteten är ”bergshonung”
Källa: Vilda blommor på zozan (högt belägna bergsbeten) i Kurdistans alla delar
Berömd för: Bergshonung från Sulaimani/Dohuk/Erbil; karakovanhonung från Hakkari och Şemdinli
Kvalitet: Uppfyller EU:s normer enligt vetenskapliga resultat; säljs till ett betydligt högre pris
Bergens skörd
Kurdisk bergshonung börjar där den odlade marken slutar. På sommaren, när högbetena blommar, flyttar biodlare upp kuporna till zozan, fjällängarna täta av vilda blommor, och låter bina göra det berget tillåter – söka nektar i en mångfald av blommor som inget fält med monokultur kan erbjuda. Den vilda florans rikedom är precis det som ger honungen dess djup och anseende; samma biologiska mångfald som kurderna skördar för hand som vilda gröna växter skördar bina som nektar. Längst i norr, kring Hakkari och Şemdinli, är karakovan den uppskattade metoden: det gamla sättet att hålla bin i urholkade stockkupor i stället för moderna lådor, vilket ger en mörk, intensiv honung som lokalbefolkningen jämställer med regionens mest berömda. Biodling är en betydande försörjning – enbart Kurdistanregionen har över tiotusen biodlare och en biodlarförening som håller utbildningar – men mycket förblir småskaligt, säsongsbundet och knutet till bergens rytm. Honungen säljs nästan obearbetad, ofta fortfarande i vaxkakan, och de bästa burkarna kostar flera gånger mer än låglandshonung. Köparna vet att en sked zozanhonung är en sked av ett visst kurdiskt berg i blom.
Sötma under beskjutning
Det finns en mörkare tråd i den kurdiska honungens historia, och den går inte att berätta ärligt utan den. Just de berg som ger den finaste honungen hör också till de mest militariserade områdena i Mellanöstern. De höga massiven längs Kurdistans gränser – Qandilmassivet och topparna ovanför Şemdinli – bombas upprepade gånger i gränsöverskridande operationer. Biodlare har beskrivit hur de tvingats överge högbetena, fått kupor skadade och bin bortdrivna och sett blommande skogar sättas i brand. Kriget får surret att tystna, som en biodlare uttryckte det: under de värsta åren flyger bina iväg och vinrankorna och skogarna brinner innan honungen kan samlas in. Det är samma mönster som serien har följt genom andra livsmedel – den vilda kaprisen kepari som går förlorad på grund av landminor, kenger som drivs mot utrotning – ett kök som hotas både av nya etiketter och av den bokstavliga förstörelsen av marken som föder det. Ändå fortsätter honungen att komma. Forskare i Europa testar kurdiska burkar och finner att de uppfyller de strängaste normerna; biodlare vidareutbildar sig och bygger upp på nytt; zozan blommar igen varje sommar. Hingiv är till sist en liten handling av bergens envishet – sötma framställd trots alla odds av ett landskap som vägrar sluta blomma.
Vanliga frågor
Vad gör kurdisk bergshonung speciell?
Kurdisk bergshonung görs av bin som söker nektar bland de vilda och mångskiftande blommorna på Kurdistans höga sommarbeten (zozan), där klimat och flora är idealiska för bina. Den biologiska mångfalden ger honungen en djup, komplex smak. Kvaliteten är mer än ett rykte: en vetenskapligt granskad studie visade att honung från irakiska Kurdistan uppfyllde EU:s stränga normer. De bästa kvaliteterna säljs för flera gånger priset på vanlig honung.
Vad är karakovanhonung?
Karakovanhonung är honung som framställs på traditionellt vis, med bin i urholkade stockkupor i stället för moderna lådor, särskilt kring Hakkari och Şemdinli i kurdiska områden i norr. Den är mörk och intensiv, och lokalbefolkningen jämställer den med Turkiets berömda Anzerhonung. Den traditionella metoden och den rika höglandsfloran i massiv som Cilo ger karakovanhonungen dess uppskattade karaktär.
Hur påverkar konflikter kurdisk honung?
De höga gränsberg som ger den bästa honungen är också starkt militariserade. Gränsöverskridande bombningar av massiv som Qandil och topparna ovanför Şemdinli skadar kupor, driver bort bin och bränner de blommande skogarna, vilket under de värsta åren tvingar biodlare att överge högbetena. Konflikter minskar därför honungsskördarna direkt – ett av flera sätt på vilka förstörelsen av de kurdiska bergen hotar livsmedlen som är beroende av dem.
Avslutning
Hingiv är den nittiosjunde artikeln i denna serie och det sötaste argumentet hittills för en enkel tanke: att det kurdiska matbordet framför allt är en produkt av de kurdiska bergen. Bergshonung är högbetet förvandlat till guld – zozans vilda blommor koncentrerade i en burk, god nog att klara Europas strängaste tester och uppskattad från Sulaimanis marknader till Hakkaris stockkupor. Det är det ursprungliga sötningsmedlet bakom de siraper och bakverk som serien har följt och även ett stilla vittne till konfliktens pris, skördat i samma massiv som bombas och bränns. Efter nittiosju artiklar står hingiv för de kurdiska högländerna själva: generösa, berömda, ansatta – och ändå, varje sommar, i blom.
Referenser och vidare läsning
Kurdish-History.com – Gulav: ännu en typisk kurdisk smaksättning bakom regionens sötsaker