Inledning
Homay är en av Kungabokens mest anmärkningsvärda gestalter, eftersom hon hör till de mycket få kvinnor som styrde Iran i egen rätt som drottning och till de mäktigaste och mest komplexa kvinnorna i hela det stora eposet. Som kung Bahmans dotter och drottning av den kayanidiska ätten besteg hon Irans tron och regerade i många år med rättvisa och glans, en sällsynt kvinnlig regent i en värld av kungar och hjältar.
Men berättelsen överskuggas av en mörk och berömd gärning. Så högt värderade Homay makten att hon, hellre än att lämna tronen till späde sonen, arvingen Darab, dolde födseln och satte honom på drift i en kista på en flod för att uppfostras okänd av främlingar medan hon fortsatte styra. Berättelsen, som förenar rättvist och välmående styre med hänsynslös bevakning av makten och övergivandet av barnet, är en av eposets mest slående och moraliskt komplexa.
Homay tillhör de iranska folkens gemensamma episka arv, en tradition som kurderna delar med perserna och andra i den iranska världen, och är en särpräglad gestalt: sagotidens stora regerande drottning. Att känna henne är att möta den sällsynta bilden av en kvinna som utövar härskarmakt i Kungabokens värld och begrunda ett av eposets djupaste och mest oroande porträtt av maktkärlek ställd mot moderskapets band. Regeringen ligger nära sagotidens slut, på tröskeln till eposets sista kungar.
Innehåll
Debatter och missuppfattningar
Vem var Homay?
Homay, även kallad Homay Chehrzad, är en sagodrottning av Iran i Kungaboken, dotter till kung Bahman, son till Esfandiyar. Hon är en av de sällsynta kvinnor som styrde Iran som regerande drottning, besteg tronen efter faderns död och regerade enligt traditionen i omkring trettio år med rättvisa och ryktbarhet. Hon är mest känd både för denna sällsynta kvinnliga härskarmakt och den mörka gärning genom vilken hon behöll den: att dölja sonen Darabs födsel och sätta honom på drift på en flod för att kunna fortsätta styra, en son som en dag skulle återvända för att göra anspråk på tronen. Hon hör till hela eposets mäktigaste och mest komplexa kvinnor.
Bahmans dotter
Homay var dotter till kung Bahman, hämnarkungen som var son till den tragiske hjälten Esfandiyar och sonson till Goshtasp, profetens kunglige beskyddare. Hon tillhörde alltså det kayanidiska kungahuset i dess senare generationer, arvtagare till den ätt som hade etablerat Zarathustras tro i Iran, och kom till tronen nära kungarnas sagotids slut.
Vägen till makten var ovanlig och förknippad med en punkt där traditionerna skiljer sig. I berättelserna var Homay gravid när kung Bahman blev dödssjuk, och den döende kungen utsåg henne att styra, i vissa versioner som regent fram till barnets födsel och i andra som utsedd efterträdare och tronarvinge i egen rätt. Så kom Homay till Irans härskarmakt, en kvinna upphöjd till tronen i ett kungarike. I många traditionella skildringar beskrivs hon som både Bahmans dotter och hustru, ett äktenskap inom kungahuset, men vissa auktoriteter bestrider detta och olika källor behandlar saken olika. Det bestående är att Homay, Bahmans dotter, kom att styra Iran som drottning.
Viktiga punkter
Homay var en av Irans få regerande drottningar i Kungaboken.
Hon var dotter till kung Bahman av den kayanidiska ätten.
Hon besteg tronen efter fadern och styrde i omkring trettio år.
Hon var ihågkommen för en rättvis och välmående regering.
Hon dolde sonen Darabs födsel och satte honom på drift för att behålla tronen.
Darab uppfostrades av främlingar, återvände och efterträdde henne som kung.
Snabbfakta
Namn: Homay (även Homay Chehrzad)
Källa: Kungaboken; Bundahishn och andra traditioner
Far: Bahman, kung av den kayanidiska ätten
Roll: Regerande drottning av Iran
Regering: Omkring trettio år enligt traditionen
Berömd för: Kvinnlig härskarmakt och att sätta Darab på drift
Son: Darab, arvingen hon satte på drift
Darab uppfostrad av: En valkare som fann honom i floden
Efterträdd av: Sonen Darab vid återkomsten
Eget epos: Homay-nameh, ägnat åt hennes berättelse
Drottningen som styrde Iran
Homay har en sällsynt och anmärkningsvärd plats i Kungaboken som en av de mycket få kvinnor som styrde Iran i egen rätt. I ett väldigt epos dominerat av kungar och manliga hjältar framstår en regerande drottning som undantag, och Homays styre behandlas som en verklig och betydande regering som enligt traditionen varade i omkring trettio år. Hon framställs som en duglig och mäktig härskare som styrde riket rättvist, och regeringen är ihågkommen som en tid av välstånd och god ordning.
Enligt traditionen präglades Homays regering av rättvisa, glans och betydande verk, och hon lovprisas som en rättvis regent som vårdade folket och smyckade riket. Styret visar att eposet kunde föreställa sig en kvinna som innehade och utövade kunglig makt effektivt och styrde Irans rike med en sann monarks auktoritet. Det gör Homay till en särskilt intressant gestalt, ett sällsynt förkroppsligande av kvinnlig härskarmakt i sagohistorien, med en regering som skattades högt i traditionen för rättvisan och välståndet. Men det dugliga och rättvisa styret var i den berömda sagan förbundet med en hänsynslös beslutsamhet att behålla tronen, en beslutsamhet som skulle leda till den mörka gärning hon också är ihågkommen för.
Darab sätts på drift
Den mest berömda och oroande episoden i Homays berättelse är när hon sätter sonen Darab på drift. Efter tronbestigningen födde Homay en son, den rättmätige arvingen, men så högt värderade hon makten och så ovillig var hon att lämna tronen till honom att hon beslöt att göra sig av med barnet men hålla honom vid liv. Hon dolde födseln, enligt traditionen gömde hon spädbarnet i några månader, och lät sedan lägga honom i en kista eller låda och sätta honom på drift på en flods vatten, överlämnad åt ödet hellre än att avstå från kronan.
Barnet flöt nerför floden tills han hittades av en fattig man, valkare eller färgare till yrket, som tillsammans med hustrun tog emot spädbarnet och uppfostrade honom som sitt eget, eftersom deras eget barn nyligen dött. Så växte Irans tronarvinge upp okänd och fattig, en drottnings son uppfostrad som en enkel arbetares barn utan vetskap om den kungliga börden. Berättelsen om det kungliga spädbarnet som sätts på drift på vattnet och uppfostras okänt av främlingar är ett berömt och urgammalt motiv som finns i många folks sägner, och i Darabs berättelse ger det eposet en av dess mest minnesvärda episoder samtidigt som det kastar ett mörkt ljus över drottningen som av maktkärlek satte den egna sonen på floden.
Arvingens återkomst
Att Darab sattes på drift var inte berättelsens slut, för ödet förde den förlorade arvingen tillbaka till sin bestämmelse. När Darab växte till man i valkarens hem visade han sig olämpad för fosterfaderns enkla yrke och dragen till vapen och ridkonst, med den kungliga naturen lysande genom den ringa uppväxten. Med tiden, när krig drabbade Iran, enligt traditionen ett anfall av en romersk här mot rikets västra gränsområden, gick Darab ut i strid, och där kom den iranske befälhavaren, en general vid namn Rashnavad, att känna igen den unge mannen som drottning Homays förlorade son.
Så återfick den förlorade arvingen den kungliga identiteten, erkänd som drottningens son och Irans rättmätige prins. Sedan kriget vunnits fördes Darab tillbaka till huvudstaden och börden offentliggjordes, och Homay, efter sin långa regering, lämnade till sist tronen till sonen hon en gång satt på drift och som efterträdde henne som Irans kung. Därmed sluts berättelsens cirkel: barnet som sattes på drift för att bevara moderns makt återvänder till sist för att göra anspråk på tronen som rättmätigt var hans, och drottningen som styrt så länge lämnar plats åt sonen. Darabs återkomst och igenkännande för berättelsen till sin upplösning och för kungaätten vidare mot sagotidens slut.
Ett komplext arv
Homay lämnar ett av de mest komplexa och tvetydiga arven bland alla gestalter i Kungaboken. Å ena sidan är hon en rättvis och duglig regent, en sällsynt kvinna som styrde Iran i egen rätt och gav det rättvisa och välstånd i många år, en exceptionell gestalt av kvinnlig makt i sagohistorien. Å andra sidan är hon modern som av maktkärlek satte sin egen späde son på floden hellre än att lämna tronen, en gärning av slående hänsynslöshet.
Dubbelheten har gjort Homay till en gestalt av bestående fascination och debatt. Hon är varken en enkel hjältinna eller skurk utan en komplex kvinna där dugligt och rättvist styre förenas med en hänsynslös ärelystnad som åsidosatte till och med bandet mellan mor och barn. Berättelsen har tolkats på många sätt och i modern tid väckt särskilt intresse som ett sällsynt porträtt av en mäktig kvinna i eposet med all den komplexitet makten medför. Så omfattande är berättelsen att den blev ämne för en egen episk dikt, Homay-nameh, ägnad åt hennes historia, av vilken Kungaboken bevarar en kortare version. I föreningen av härskarmakt och hänsynslöshet, rättvisa och ärelystnad förblir Homay en av det stora eposets mest minnesvärda och moraliskt sammansatta gestalter.
Symbolik och betydelse
Homay förkroppsligar framför allt temat makt och dess grepp om människohjärtat, till och med mot de djupaste naturliga banden. Att hon värderar tronen högre än det egna barnet ger eposet en av dess skarpaste bilder av maktkärlek, en drottning som hellre sätter späde sonen på en flod än ger upp kronan. Där blir hon en studie av ärelystnad och hur långt viljan att styra kan driva till och med en mor, ett tema eposet utforskar hos många kungar och som här får en ovanligt skarp och nära form.
Hon förkroppsligar också den sällsynta kvinnliga regenten och komplexiteten kring henne. Att eposet föreställer sig en duglig och rättvis drottning som styr Iran i egen rätt är i sig anmärkningsvärt, och Homays regering är sagotraditionens stora bild av kvinnlig härskarmakt. Men traditionen binder denna kvinnliga makt till den mörka gärningen med det övergivna barnet, som om drottningens maktgrepp måste visas i sin mest hänsynslösa form. Berättelsen, med det berömda motivet av det kungliga spädbarnet som sätts på drift och återfår sin ställning, förkroppsligar också ödets djupa tema: att den rättmätige arvingen trots övergivandet inte kan hållas från den ödesbestämda tronen utan till sist återvänder för att göra anspråk på den. Genom Homay ger eposet en särpräglad betraktelse över makt, härskarmakt, moderskap och öde, samlad i den stora och oroande drottningens gestalt.
Homay och kurderna
Homay tillhör de iranska folkens gemensamma episka arv, traditionen kring Kungaboken som kurderna delar med perserna och andra iranska folk. Som ett iranskt folk med djupa rötter i denna kulturvärld är kurderna arvtagare till dess stora rad av kungar och drottningar, däribland den sällsynta och anmärkningsvärda regeringen under Homay, drottningen som styrde Iran nära sagotidens slut.
Det är ärligt att säga att Homay, liksom de andra kungliga gestalterna i Kungaboken, tillhör denna vidare iranska tradition snarare än är en specifikt kurdisk gestalt; hon är drottning i de iranska folkens gemensamma sagoförflutna. Men berättelsens teman, maktens grepp om hjärtat, den sällsynta bilden av en kvinna som styr i egen rätt och ödet som återför den övergivne arvingen, är universella och har fått genklang i hela den iranska kulturvärlden, även bland kurderna som länge värnat det stora eposet och dess kvinnor. Genom Homay ger det gemensamma arvet ett särpräglat porträtt av härskarmakt, ärelystnad och öde, ett porträtt som tillhör alla folk som har värderat Kungaboken högt.
Debatter och missuppfattningar
Var Homay verkligen både Bahmans hustru och dotter? Det är en punkt där traditionerna faktiskt skiljer sig. Många traditionella skildringar beskriver Homay som både Bahmans dotter och hustru, ett äktenskap inom kungahuset av ett slag som finns i vissa gamla iranska kungliga traditioner. Men det bestrids: vissa auktoriteter avvisar tanken på ett sådant äktenskap, och en källa hävdar till och med att Homay dog som jungfru. Olika källor behandlar saken olika, och det är ärligt att presentera den som en verklig skillnad i traditionen snarare än ett avgjort faktum. Bestående i skildringarna är att Homay var Bahmans dotter och Irans regerande drottning.
Är berättelsen om spädbarnet på drift unik för Homay? Nej; motivet med det kungliga barnet som överges på vattnet eller sätts ut och uppfostras okänt för att sedan återvända och göra anspråk på sitt öde är ett av världens mest spridda sägenmotiv, återfunnet i många folks och hjältars berättelser. I Darabs berättelse ger eposet detta gamla och universella motiv en särskild och minnesvärd form. Att känna igen motivet förminskar inte berättelsen utan placerar Homays saga inom en stor sägenfamilj om den övergivne arvingen som ödet återför, ett tema som fått genklang i många kulturer.
Är berättelsen om Homay historia? Nej; Homay hör till Kungabokens sagotradition nära sagotidens slut. Även om senare tradition ibland försökte förbinda de sista sagomonarkerna med gestalter i det historiska förflutna hör Homay själv och de tillskrivna gärningarna till sägnen snarare än dokumenterad historia. Berättelsen uppskattas bäst som sägen, värderad för det sällsynta porträttet av en kvinnlig regent och de rika temana makt, moderskap och öde, snarare än som redogörelse för verkliga händelser.
Relaterade ämnen
Bahman: Homays far, hämnarkungen
Esfandiyar: hjälten, Homays farfar
Goshtasp: kungen i Homays kungaätt
Katayun: en annan framstående drottning i Kungaboken
Rudaba: en annan minnesvärd kvinna i eposet
Gordafarid: Kungabokens krigarkvinna
Zarathustra: profeten för tron i Homays hus
Kungaboken: kungarnas episka bok där Homay framträder
Vanliga frågor
Vem var Homay i Kungaboken?
Homay, även kallad Homay Chehrzad, var en sagodrottning av Iran i Kungaboken, dotter till kung Bahman och en av de sällsynta kvinnor som styrde Iran i egen rätt. Hon besteg tronen efter fadern och regerade i omkring trettio år med rättvisa och ryktbarhet. Hon är mest känd både för denna kvinnliga härskarmakt och den mörka gärning genom vilken hon behöll den: att dölja sonen Darabs födsel och sätta honom på drift på en flod för att kunna fortsätta styra.
Hur blev Homay drottning?
Enligt traditionen var Homay gravid när kung Bahman blev dödssjuk, och den döende kungen utsåg henne att styra, i vissa skildringar som regent fram till barnets födsel och i andra som utsedd efterträdare i egen rätt. Så besteg Homay Irans tron som drottning. Många skildringar beskriver henne som både Bahmans dotter och hustru, men vissa källor bestrider äktenskapet. Hon kom att regera i omkring trettio år.
Varför övergav Homay sonen Darab?
Homay övergav späde sonen Darab eftersom hon värderade makten högt och inte ville lämna tronen till honom som rättmätig arvinge. Hellre än att avstå från kronan dolde hon födseln och lät placera honom i en kista och sätta honom på drift på en flod, överlämnad åt ödet medan hon behöll tronen själv. Barnet hittades och uppfostrades av en fattig valkare och växte upp okänt utan vetskap om den kungliga börden medan Homay fortsatte styra.
Vad hände med Darab?
Darab hittades flytande i floden av en valkare som uppfostrade honom som egen son. När han växte till man drogs han till vapen snarare än fosterfaderns yrke. När krig drabbade Iran gick Darab ut i strid, och den iranske befälhavaren Rashnavad kände igen honom som drottning Homays förlorade son. Efter kriget offentliggjordes börden, och Homay lämnade till sist tronen till sonen hon hade övergett, som efterträdde henne som Irans kung.
Varför är Homay betydelsefull?
Homay är betydelsefull som en av de mycket få kvinnor som styrde Iran i egen rätt i Kungaboken, en sällsynt och anmärkningsvärd bild av kvinnlig härskarmakt i ett epos dominerat av kungar och manliga hjältar. Hon är också en gestalt av djup moralisk komplexitet som förenar rättvis och välmående regering med det hänsynslösa övergivandet av det egna barnet för att behålla tronen. Berättelsen, ämnet för en egen episk dikt, har väckt särskilt intresse som porträtt av en mäktig kvinna och maktens komplexitet.
Är berättelsen om Homay historia?
Nej; Homay hör till Kungabokens sagotradition nära sagotidens slut. Även om senare tradition ibland försökte förbinda de sista sagomonarkerna med gestalter i det historiska förflutna hör Homay själv och de tillskrivna gärningarna till sägnen snarare än dokumenterad historia. Berättelsen uppskattas bäst som sägen, värderad för det sällsynta porträttet av en kvinnlig regent och temana makt, moderskap och öde.
Referenser och vidare läsning
Homay Chehrzad – Encyclopaedia Iranica
Berättelsen om Darab och valkaren (gemensam läsning av Kungaboken) – I Make Up Worlds