Ibn al-Dahhak var en kurdisk gränsledare i bysantinsk tjänst som besegrades av Tarsos guvernör. Den korta berättelsen gäller konversion, lojalitet och en osäkert lokaliserad fästning.

Modern gata i Tarsos med fotgängare, butiker, palmer och en moskéminaret under blå himmel
Tarsos i december 2011. Den moderna gatan ger regional bakgrund; den identifierar inte hans fästning eller visar staden på 900-talet. © Dosseman (Dick Osseman), 11 December 2011 · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia preview reproduced without creative changes.

Ledaren vid al-Jafari

Den medelbysantinska prosopografin beskriver Ibn al-Dahhak som kurdisk stamledare vid al-Jafari, troligen nära Tarsos i gränsområdet mellan Bysans och kalifatet. Den arabiska titeln anger ledarskap bland kurder, inte ett modernt nationellt ämbete eller bestämda riksgränser. [1]

Konversion och lojalitet

Prosopografin klassificerar honom som konvertit från islam till ortodox kristendom. Efter underkastelse under Romanos I Lakapenos fick han värdefulla gåvor och order att återvända till fästningen. [1] Phillips behandlar också konversionen omkring 927 i bysantinsk missionshistoria. [4] Sammanfattningarna avslöjar inte personliga motiv.

Thamal och Tarsos

Posten om Thamal al-Dulafi placerar mötet i sommarfälttåget 315 AH. Han besegrade bysantinska styrkor och före återkomsten till Tarsos även Ibn al-Dahhak. [2] Denne tillfångatogs och dödades. [1] Den konkreta gränskonflikten ger säkrare bakgrund än ett påstående om att förbereda alla senare kurdiska dynastier; guvernören kunde ännu genomföra militära operationer.

927 och 928

Thamal återkom i dhu al-qa’da 315 AH, där omräknat till 28 december 927–26 januari 928; nederlaget låg före återkomsten. [2] Aykans korta not anger i stället 928. [3] Ett exakt dödsdatum kan inte uppfinnas. Händelsen förknippas ofta med slutet av 927, med den senare dateringen 928 uttryckligen bevarad.

Vad moderna arbeten visar

Aykan använder fallet för kurdiska notablers förhandlingar med regionala makter; Phillips placerar det bland bysantinska konversioner. [3] [4] Båda hänvisar till prosopografin och är inte tre oberoende samtida vittnen. Händelsen visar en persons förändring, ingen gemensam kurdisk bekännelse eller släktskap med hasanwayhider och shaddadider.

Biografins gränser

Födelse, föräldrar, familjens efterträdare och exakt arkeologisk lokalisering av fästningen är inte fastställda. Biografin bygger på en kort episod; ett större personligt politiskt program kräver ytterligare belägg.

Källor och vidare läsning

  1. Prosopographie der mittelbyzantinischen Zeit, Ibn ad-Dahhak, no. 22685; biography and references to Ibn al-Athir and Ibn Khaldun.
  2. Prosopographie der mittelbyzantinischen Zeit, Thamal ad-Dulafi, no. 27558; campaign of 315 AH and note 6.
  3. Yavuz Aykan, On the Legal Status of Yezidis: Law, Geography and Confession-Building in Early Modern Kurdistan, 2022, pp. 673–700; p. 678, note 28.
  4. Russell J. Phillips, The Exception or the Rule? Historical Survey and Analytical Breakdown of Constantinople’s Missionary Work 398–1453, Glasgow MTh(R), 2022, p. 54, note 75.
  5. Dosseman (Dick Osseman), Tarsus 2704 Sk. in 2011 0962, photograph of 11 December 2011, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0.