Våren 1937 gick den turkiska armén in i Dersimregionen i östra Anatolien med artilleri, flygplan och giftgas och dödade därefter mellan fyrtio tusen och sjuttio tusen kurdiska alevitiska civila i en operation som den turkiska regeringen inte officiellt skulle erkänna som en massaker förrän efter mer än sjuttio år. En av dem som överlevde katastrofen — en läkare som hade utövat läkaryrket i Dersim före massakern, som flydde i exil efteråt och som ägnade de följande fyra årtiondena åt att skriva, dokumentera och insistera på att det som hänt i Dersim inte skulle glömmas bort — var Nuri Dersimi. Han är mannen som vägrade låta Dersim glömmas bort, och den vägran blev hans livsverk.

Innehåll

1. Del 1: Dersim — ett folk för sig

2. Del 2: en veterinär och nationalist formas

3. Del 3: Dersimmassakern 1937–1938

4. Del 4: flykt och exil — de långa åren utanför Turkiet

5. Del 5: historikerns uppdrag — att skriva Dersims minne

6. Del 6: Dersimis viktigaste verk

7. Del 7: den alevitiska dimensionen — religion, identitet och överlevnad

8. Del 8: den intellektuelle i diasporan — att skriva mot glömskan

9. Del 9: arv — veterinären som bevarade minnet av ett folkmord

10. Tidslinje över viktiga händelser

Del 1: Dersim — ett folk för sig

Dersim — i dag känt som provinsen Tunceli i östra Turkiet — är en bergsregion bebodd av en kurdisk alevitisk befolkning som talar zaza och utövar en synkretisk form av islam som förenar shiitisk hängivenhet, förislamisk kurdisk tradition och lokal religionsutövning. Dersims kurder var med alla mått mätt en särpräglad gemenskap: etniskt kurdiska men aleviter snarare än sunniter, språkligt zaza snarare än kurmanji och geografiskt isolerade i berg som hade bevarat deras autonomi genom århundraden av osmanskt styre.

Del 2: en veterinär och nationalist formas

Nuri Dersimi föddes 1893 i Dersim. Han utbildade sig till veterinär och återvände till Dersim för att utöva veterinärmedicin bland sitt eget folk. Han var också politiskt aktiv i kurdiska nationalistiska kretsar under sen osmansk och tidig republikansk tid och knöt Dersims gemenskap till den bredare kurdiska nationella rörelsen. Den politiska verksamheten gjorde honom till måltavla för republikens säkerhetstjänster, och han befann sig redan i en osäker politisk situation när händelserna 1937–1938 förändrade hans liv för alltid.

Del 3: Dersimmassakern 1937–1938

År 1937 utlöste ett lokalt uppror i Dersim ett massivt militärt svar från den turkiska staten. Armén, som agerade på order från Ankara och använde flygplan, artilleri och giftgas, dödade mellan fyrtio tusen och sjuttio tusen människor — uppskattningarna varierar — förstörde hundratals byar och deporterade den överlevande befolkningen till västra Anatolien. Det var den största enskilda våldshandlingen mot en kurdisk befolkning i den turkiska republikens historia fram till avfolkningen av kurdiska byar under 1990-talet.

Del 4: flykt och exil — de långa åren utanför Turkiet

Nuri Dersimi undkom massakern och flydde i exil. Han bodde i Syrien, Irak och andra länder i Mellanöstern och arbetade som veterinär för att försörja sig samtidigt som han skrev sina historiska och politiska verk. Han återvände aldrig till Turkiet och såg aldrig Dersim igen. Han dog 1973 i exil, efter att ha tillbringat livets sista trettiosex år som flykting undan staten som hade förstört hans gemenskap.

Del 5: historikerns uppdrag — att skriva Dersims minne

Från exilen skrev Dersimi med ett enda överordnat syfte: att dokumentera vad som hade hänt i Dersim innan det helt kunde utplånas av den turkiska statens tystnad. Han förstod att massakern skulle förnekas, förringas och glömmas om de överlevande inte dokumenterade den medan de ännu kunde. Hans viktigaste verk, Hatıratlarım (Mina memoarer), utgivet 1952, gav den första detaljerade skildringen av Dersimmassakern ur en överlevandes perspektiv. Han skrev också utförligt om Dersimkurdernas historia och etnografi, den alevitiska traditionen och den bredare kurdiska nationella rörelsen.

Del 6: Dersimis viktigaste verk

Dersimi gav ut fyra större verk: Hatıratlarım (Mina memoarer, 1952), Dersim ve Kürt Milli Mücadelesine Dair (Om Dersim och den kurdiska nationella kampen, 1952), Kürdistan Tarihinde Dersim (Dersim i Kurdistans historia, 1952) och ett senare verk om kurdisk historia. Tillsammans utgör böckerna en omfattande skildring av Dersims historia, etnografi, religion och händelserna 1937–1938 ur en deltagares och överlevandes perspektiv. De skrevs på turkiska och arabiska, på de språk som kunde nå dem som behövde veta vad som hade hänt.

Del 7: den alevitiska dimensionen — religion, identitet och överlevnad

Dersimbefolkningens alevitiska identitet var både en kulturell verklighet som Dersimi dokumenterade utförligt och en politisk faktor som formade våldet 1937–1938. Den kemalistiska staten betraktade Dersims aleviter som dubbelt avvikande: etniskt kurdiska i en stat som förnekade kurdisk existens och religiöst heterodoxa i en stat som försökte påtvinga den muslimska befolkningen en standardiserad sunnitisk hanafitisk islam. Dersimis skrifter bevarar detaljerna i Dersims alevitiska religionsutövning med medvetenheten hos en man som förstod att de kunde gå förlorade om han inte dokumenterade dem.

Del 8: den intellektuelle i diasporan — att skriva mot glömskan

Nuri Dersimi hör till traditionen av intellektuella i diasporan som använde exilen som en plattform för vittnesmål snarare än ett skäl till tystnad. Han saknade institutionellt stöd, universitet och förlag utöver små diasporaförlag. Han skrev eftersom han förstod att minne var en politisk handling — att minnas Dersim var att göra motstånd mot den turkiska statens försök att utplåna det, att dokumentera massakern var att förvägra förövarna den fullständiga seger som historisk utplåning innebar. I den meningen var skrivandet en fortsättning på Dersimfolkets eget motstånd.

Del 9: arv — veterinären som bevarade minnet av ett folkmord

Utan Nuri Dersimis böcker skulle Dersimmassakerns historia nästan helt ha varit beroende av turkiska statliga källor och fragmentariska muntliga minnen hos deporterade utspridda över Anatolien. Han gav den detaljerade, systematiska skildring av Dersims historia och händelserna 1937–1938 som gjorde det möjligt för senare forskare — turkiska, kurdiska och internationella — att återskapa vad som hade hänt. När Turkiets premiärminister Erdoğan gav ett partiellt erkännande av Dersimmassakern 2011 var det möjligt delvis eftersom Dersimis verk hade hållit minnet vid liv tillräckligt länge för att det skulle återvända till det turkiska offentliga samtalet. Det är hans arv.

Tidslinje över viktiga händelser

1893 — Föds i Dersim i östra Anatolien.

Cirka tidigt 1920-tal — Utbildar sig till veterinär; återvänder till Dersim för att utöva veterinärmedicin.

1937 — Turkiska arméns operationer inleds i Dersim; massaker och deportation av den kurdiska alevitiska befolkningen.

1937–1938 — Dersimi flyr; inleder en lång exil i Syrien, Irak och andra länder.

1952 — Ger ut tre större verk: Hatıratlarım, Dersim ve Kürt Milli Mücadelesine Dair och Kürdistan Tarihinde Dersim.

1973 — Dör i exil utan att någonsin ha återvänt till Dersim eller Turkiet.

2011 — Turkiets premiärminister Erdoğan ger ett partiellt erkännande av Dersimmassakern — delvis möjliggjort av Dersimis bevarade dokumentation.

Kronologi över Nuri Dersimi

1893 — Föds i Dersim.

1937–1938 — Dersimmassakern; flyr; går i exil.

1952 — Ger ut viktiga historiska verk om Dersim.

1973 — Dör i exil.

Referenser

1. Dersimi, Nuri. Hatıratlarım (Mina memoarer). Halep, 1952.

2. McDowall, David. Kurdernas moderna historia. I.B. Tauris, 1996.

3. Jwaideh, Wadie. Den kurdiska nationella rörelsen. Syracuse University Press, 2006.

4. Bruinessen, Martin van. Agha, shejk och stat. Zed Books, 1992.

5. Olson, Robert. Sheikh Said-upproret och kurderna. University of Texas Press, 1989.

6. Zürcher, Erik-Jan. Turkiet: en modern historia. I.B. Tauris, 1993.

7. Dersimi, Nuri. Dersim i Kurdistans historia. Halep, 1952.

8. Kieser, Hans-Lukas. Sökandet efter tillhörighet: Anatolien bortom imperium och nation. I.B. Tauris, 2007.

Vanliga frågor

Vem var Nuri Dersimi?

Nuri Dersimi (1893–1973) var en kurdisk alevitisk veterinär från Dersim (dagens provins Tunceli i Turkiet) som överlevde Dersimmassakern 1937–1938 och tillbringade fyra årtionden i exil med att dokumentera vad som hade hänt. Hans böcker — särskilt Hatıratlarım och Kürdistan Tarihinde Dersim — är den främsta historiska dokumentationen av Dersimfolket och massakern ur en överlevandes perspektiv.

Vad var Dersimmassakern?

Dersimmassakern (1937–1938) var en militär operation av den turkiska staten mot Dersims kurdiska alevitiska befolkning. Med artilleri, flygplan och giftgas dödade den turkiska armén mellan 40 000 och 70 000 människor, förstörde hundratals byar och deporterade den överlevande befolkningen. Den turkiska regeringen erkände inte officiellt händelsen som en massaker förrän 2011.

Varför är Nuri Dersimi historiskt betydelsefull?

Utan Dersimis böcker skulle Dersimmassakerns historia nästan helt ha varit beroende av turkiska statliga källor. Han gav den detaljerade, systematiska skildring av Dersims historia och händelserna 1937–1938 som gjorde det möjligt för senare forskare att återskapa vad som hade hänt. Hans verk bevarade minnet av massakern genom fyra årtionden av turkiskt förnekande och möjliggjorde dess slutliga partiella officiella erkännande.