Inledning
Den 4 april 1946 undertecknade Irans premiärminister Ahmad Qavam och Sovjetunionens ambassadör Ivan Sadchikov ett oljeavtal som skulle besegla ödet för republiken Mahabad, den enda självständiga kurdiska republiken i modern historia. Qavam–Sadchikovavtalet upprättade ett gemensamt sovjetisk-iranskt oljebolag (51 % sovjetiskt, 49 % iranskt) för femtio år, omfattande de oljeförande regionerna i norra Iran. I gengäld gick Sovjetunionen med på att dra tillbaka Röda arméns trupper som hade ockuperat norra Iran sedan den brittisk-sovjetiska invasionen 1941.
För det kurdiska folket var avtalet en dödsdom. Den sovjetiska närvaron i norra Iran hade varit skölden som skyddade republiken Mahabad och lät kurdiskt självstyre blomstra under elva enastående månader. När de sovjetiska trupperna väl drog sig tillbaka fanns inget som hindrade den iranska armén från att marschera in på kurdiskt territorium. I december 1946 krossade iranska styrkor republiken Mahabad. Dess president Qazi Muhammad hängdes på Chwarchiratorget den 31 mars 1947. Den kurdiska drömmen om självständighet, kort och lysande förverkligad, släcktes av en oljeuppgörelse mellan Moskva och Teheran.
Innehåll
Vad var Qavam–Sadchikovavtalet?
Vad var Qavam–Sadchikovavtalet?
Qavam–Sadchikovavtalet var en oljekoncessionsuppgörelse som undertecknades den 4 april 1946 mellan Irans premiärminister Ahmad Qavam och Sovjetunionens ambassadör Ivan Sadchikov. Det upprättade ett gemensamt sovjetisk-iranskt oljebolag med 51 % sovjetiskt och 49 % iranskt ägande under femtio år, omfattande de oljeförande regionerna i norra Iran (iranska Azerbajdzjan). Avtalet var priset Iran betalade för att säkra tillbakadragandet av sovjetiska styrkor ur Röda armén som hade ockuperat norra Iran sedan den gemensamma brittisk-sovjetiska invasionen i augusti 1941.
Avtalet ingicks under yttersta tvång. Sovjetiska trupper hade vägrat dra sig tillbaka från Iran efter andra världskriget, i strid med de allierades överenskommelser. Sovjetiska styrkor hade stött två separatistiska enheter i norra Iran: Azerbajdzjans folkregering under Ja’far Pishevari och republiken Mahabad under Qazi Muhammad. Irankrisen 1946 blev en av kalla krigets tidigaste konfrontationer, då USA pressade Sovjetunionen genom det nybildade FN:s säkerhetsråd. Qavams strategi var att erbjuda Stalin oljekoncessionen för att säkra sovjetiskt tillbakadragande och sedan upphäva den när trupperna var borta.
Viktiga punkter
• Avtalet säkrade sovjetiskt tillbakadragande från Iran och avlägsnade det skyddande paraply under vilket republiken Mahabad kunnat existera, vilket direkt möjliggjorde dess förstörelse.
• Republiken Mahabad (januari–december 1946) var den enda självständiga kurdiska republiken i modern historia, en suverän kurdisk stat med egen flagga, armé, parlament och president, Qazi Muhammad.
• Irans majlis avvisade oljeavtalet i oktober 1947 med rösterna 102 mot 2, vilket innebar att Qavams koncession var en mästerlig diplomatisk bluff som säkrade sovjetiskt tillbakadragande utan att oljerättigheterna någonsin faktiskt beviljades.
• Kurderna förråddes ännu en gång av en stormakt. Sovjetunionen övergav republiken Mahabad som en förhandlingsbricka och bytte kurdisk självständighet mot en oljeuppgörelse som inte ens fullföljdes.
Snabbfakta
Avtal: Qavam–Sadchikovavtalet Datum: 4 april 1946 Parter: Iran (premiärminister Ahmad Qavam) och Sovjetunionen (ambassadör Ivan Sadchikov) Typ: Oljekoncessionsavtal Villkor: Gemensamt sovjetisk-iranskt oljebolag (51 % sovjetiskt / 49 % iranskt) för 50 år i norra Iran Villkor för genomförande: Sovjetiska Röda arméns tillbakadragande från iranskt territorium Sovjetiskt tillbakadragande: Fullbordat i maj 1946 Följd för kurderna: Republiken Mahabad (grundad den 22 januari 1946) lämnades försvarslös; krossades av den iranska armén i december 1946 Qazi Muhammad: President för republiken Mahabad; hängd den 31 mars 1947 Mustafa Barzani: Förde befäl över 12 750 peshmergasoldater; ledde en legendarisk reträtt till Sovjetunionen efter Mahabads fall Majlis omröstning: Avvisade oljeavtalet med 102–2 i oktober 1947
Historisk bakgrund: republiken Mahabad och den sovjetiska ockupationen
I augusti 1941 invaderade Storbritannien och Sovjetunionen gemensamt Iran för att säkra försörjningsvägar och förhindra nazistiskt inflytande. Sovjetiska styrkor ockuperade norra Iran, däribland iranska Azerbajdzjan och de kurdiska områdena kring Mahabad. När kriget slutade 1945 drog sig brittiska och amerikanska styrkor tillbaka enligt överenskommelse. Det gjorde inte de sovjetiska trupperna. I stället stödde Sovjetunionen två separatistiska enheter: Azerbajdzjans folkregering i Tabriz under Ja’far Pishevari och republiken Mahabad i det kurdiska nordväst under Qazi Muhammad.
Republiken Mahabad utropades den 22 januari 1946. Det var en anmärkningsvärd bedrift: en kurdisk stat med egen regering, parlament, armé, flagga och nationalsång, ”Ey Reqîb”, ”O fiende!”, som än i dag är den inofficiella kurdiska nationalsången. Qazi Muhammad var president. Mustafa Barzani, den legendariske kurdiske ledaren som kommit från Irak med 12 750 peshmergasoldater, var republikens militäre befälhavare. Kurdiska användes i utbildning och förvaltning. För första och enda gången i modern historia styrde kurder sig själva inom en internationellt åtskild kurdisk politisk enhet.
Republikens existens var dock helt beroende av sovjetiskt beskydd. Sovjetiska trupper hindrade den iranska armén från att gå in på kurdiskt och azerbajdzjanskt territorium. När Qavam förhandlade fram oljeavtalet och säkrade det sovjetiska tillbakadragandet lämnades republiken utsatt. Sovjetunionen hade använt kurderna som en förhandlingsbricka, upprättat republiken för att pressa Iran och sedan övergett den när en gynnsam uppgörelse hade slutits.
Republiken Mahabads fall
De sovjetiska trupperna slutförde sitt tillbakadragande från Iran i maj 1946. Under våren och sommaren försökte centralregeringen förhandla med de azerbajdzjanska och kurdiska autonoma regeringarna, men ingen politisk uppgörelse nåddes. I december 1946 beordrade Qavam den iranska armén in i Azerbajdzjan och Kurdistan, föregivet för att återställa ordningen inför nya parlamentsval. Utan sovjetiskt stöd föll båda autonoma regeringarna samman.
Den 15 december 1946 återockuperade iranska styrkor Mahabad. Republiken Mahabad, som bara hade existerat i elva månader, krossades. Pishevari flydde till den sovjetiska azerbajdzjanska delrepubliken. Qazi Muhammad valde att stanna hos sitt folk. Han greps, ställdes inför rätta och avrättades genom hängning på Chwarchiratorget i Mahabad den 31 mars 1947 tillsammans med sin bror och kusin. Hans avrättning förblir en av de starkaste symbolerna för kurdiskt martyrskap.
Mustafa Barzani vägrade ge upp. Han ledde sina peshmergasoldater i en legendarisk stridande reträtt över de iranska, turkiska och irakiska gränserna in i Sovjetunionen, en av det 20:e århundradets stora militära marscher. Barzani skulle förbli i sovjetisk exil i mer än ett årtionde innan han återvände till Irak för att leda den kurdiska självständighetskampen under 1960-talet.
Tidslinje över viktiga händelser
Augusti 1941 – Brittisk-sovjetisk invasion av Iran; sovjetiska styrkor ockuperar norra Iran.
1945 – Kriget slutar; brittiska och amerikanska styrkor lämnar Iran. Sovjetiska trupper stannar.
December 1945 – Azerbajdzjans folkregering upprättas i Tabriz; kurdiska folkregeringen grundas i Mahabad.
22 januari 1946 – Republiken Mahabad utropas; Qazi Muhammad blir president.
4 april 1946 – Qavam–Sadchikovavtalet undertecknas; ett sovjetisk-iranskt oljebolag upprättas i utbyte mot sovjetiskt tillbakadragande.
Maj 1946 – Sovjetiska trupper slutför tillbakadragandet från Iran.
15 december 1946 – Iranska armén återockuperar Mahabad; republiken Mahabad faller.
31 mars 1947 – Qazi Muhammad hängs på Chwarchiratorget i Mahabad.
Oktober 1947 – Irans majlis avvisar Qavam–Sadchikovs oljeavtal med 102 röster mot 2.
Arv och betydelse för kurdisk historia
Qavam–Sadchikovavtalet är förödande i det kurdiska minnet eftersom det med brutal tydlighet visar hur stormakter använder kurdiska strävanden som förhandlingsbrickor. Sovjetunionen stödde inte republiken Mahabad av engagemang för kurdiskt självbestämmande. Den stödde Mahabad som påtryckningsmedel mot Iran och övergav det så snart en bättre uppgörelse fanns tillgänglig. Kurderna var ännu en gång ett medel för ett mål snarare än ett mål i sig.
Trots sin korta existens har republiken Mahabad en enastående plats i kurdiskt nationellt medvetande. Den visade att kurdiskt självstyre var mer än en dröm, en praktisk verklighet. På elva månader införde republiken kurdiskspråkig utbildning, skapade en fungerande regering, byggde en armé och visade att kurder kunde styra sig själva. Dess nationalsång ”Ey Reqîb” sjungs fortfarande vid kurdiska sammankomster världen över. Dess flagga inspirerar kurdiska rörelser i Kurdistans alla fyra delar.
Den sista ironin är att själva oljeavtalet var en fiktion. Irans majlis avvisade det med överväldigande majoritet 1947, lett av ledamöter som Mohammad Mosaddegh, som senare skulle nationalisera den iranska oljan helt. Sovjetunionen fick ingenting. Kurderna förlorade allt. Republiken Mahabad krossades för en oljeuppgörelse som aldrig fullföljdes, kanske den bittraste illustrationen av det kurdiska ordspråket att kurderna inte har några vänner utom bergen.
Vanliga frågor
Vad var Qavam–Sadchikovavtalet?
Ett oljekoncessionsavtal som undertecknades den 4 april 1946 mellan Irans premiärminister Ahmad Qavam och Sovjetunionens ambassadör Ivan Sadchikov. Det upprättade ett gemensamt sovjetisk-iranskt oljebolag (51 % sovjetiskt / 49 % iranskt) för femtio år i utbyte mot sovjetiskt trupptillbakadragande från norra Iran. Avtalet ledde direkt till republiken Mahabads fall.
Hur krossade avtalet republiken Mahabad?
Republiken Mahabad existerade under sovjetiskt militärt beskydd. Qavam–Sadchikovavtalet säkrade sovjetiskt tillbakadragande från Iran i utbyte mot oljerättigheter. När de sovjetiska trupperna väl lämnat kunde den iranska armén återockupera kurdiskt territorium. I december 1946 krossade iranska styrkor republiken, och president Qazi Muhammad avrättades i mars 1947.
Genomfördes oljeavtalet någonsin?
Nej. Irans majlis avvisade Qavam–Sadchikovs oljeavtal i oktober 1947 med rösterna 102 mot 2. Avtalet var en diplomatisk manöver av Qavam för att säkra sovjetiskt tillbakadragande; han avsåg aldrig att fullfölja det. Republiken Mahabad krossades för en oljeuppgörelse som aldrig genomfördes.
Referenser och vidare läsning
Wikipedia – Republiken Mahabad
USA:s utrikesdepartement – USA:s utrikesrelationer: Irans oljeavtal
McDowall, D., Kurdernas moderna historia, I.B. Tauris, 2004.