Sarı Süleyman Bey var en Mahmudi-härskare på 1600-talet i Hoşap sydöst om Vansjön. Hans säkrast daterade spår är borgens persiska byggnadsinskrift: AH 1052, alltså 1642–43. Arkitektur, reseskildring och arkeologi belyser miljön och hans byggnadsverksamhet.
Hoşap och Mahmudi-härskarna
Hoşap, även Güzelsu, ligger sydöst om Vansjön på vägen mot Iran. Yağmur Şen och Rahmi Tekin placerar Süleyman bland Mahmudi-härskare under osmansk överhöghet och noterar förstärkningen av borgen 1643. De citerar också osmanska dokument som kallar Mahmudierna Ekrad, kurder. [1] Hans ställning hör därmed till ett bestämt härskarhus och gränsområde, snarare än att bara utläsas ur titeln bey.
Inskriften och datumet
Abdüsselam Uluçam beskriver den persiska versinskriften över citadellingången med Sarı Süleymans namn och AH 1052. Uluçam anger 1642, Mehmet Top och Hale Telli 1643. [2] [5] Birgül Açıkyıldız-Şengül skriver 1642–43 och betonar äldre omnämnanden av borgen. [4] Inskriften daterar patronage på en redan befäst plats, inte varje mur eller bosättningens början.
Port och befäst hushåll
Uluçam knyter det stora ingångstornet till Süleyman. En jämförelsevis liten dörr sitter i en monumental utsmyckad fasad med inskrift, två lejon och ett hängande mittmotiv. Citadellet förenade försvar med mottagnings- och familjerum, förråd, bad och böneplatser. [2] Det var befäst bostad och fäste. Miljön visar hur en lokal härskare inhyste sitt hushåll, tog emot besökare och synliggjorde makt.
Vad resenären tillför
Ali Saim Ülgens studie från 1953 dokumenterar besöket 1948 och återger Evliya Çelebi. Resenären beskriver cisterner, förråd, portar och en anordning tillskriven den avlidne Süleyman Bey för att lyfta vatten från Hoşapströmmen. [3] Det tillför det praktiska problemet att försörja en högt belägen klippbostad. Reseskildringen skiljer sig från uppmätt arkeologisk rekonstruktion eller en inskrift om ett bestämt byggnadsarbete.
Det troliga mausoleet
Açıkyıldız-Şengül studerar ett fristående mausoleum sydöst om Evliya Beys madrasa. Grundläggningsinskrift saknas; tidigare forskare föreslog andra datum och beställare. Hon argumenterar för Süleyman och uppförande 1643–1655, eftersom Evliya 1655 kallar honom avliden och nämner Ibrahim Bey som härskare. Det är ett argument, ingen intakt dedikation. Även den sexuddiga dekorens innebörd lämnas öppen: islamisk, yazidisk eller rent dekorativ betydelse avgörs inte av motivet ensamt. [4]
Senare fynd och biografins gränser
Top och Telli identifierar flera dekorationsfaser i stuck som grävdes fram 2017 nära västtornet. Varje fragment kunde inte knytas till ursprungsrummet. [5] Fynden belyser en förändrad elitbostad utan att göra all dekor till Süleymans beställning. Källorna visar en namngiven byggherre omkring 1642–43 och enligt den senare skildringens tolkning en före 1655 avliden man. [4] De ger ingen fullständigt säker tidsföljd för barndom, utbildning och styre.
Källor och vidare läsning
- Yağmur Şen and Rahmi Tekin, “Osmanlı Devrinde Mahmudî (Hoşab) Beyliği”, Van YYÜ Social Sciences Institute Journal 50 (2020), pp. 141–162, especially 148–153.
- Abdüsselam Uluçam, “Hoşap Kalesi”, TDV İslâm Ansiklopedisi 18 (1998), pp. 247–248; inscription and architecture.
- Ali Saim Ülgen, “Hoşap (Mahmudiye) Kal’ası”, Ankara Üniversitesi İlahiyat Fakültesi Dergisi 2/4 (1953), pp. 83–88; 1948 observations and reproduced Evliya passage.
- Birgül Açıkyıldız-Şengül, “From Yezidism to Islam: Religious Architecture of the Mahmudî Dynasty in Khoshâb”, Iran and the Caucasus 20 (2016), pp. 369–383; author’s public text, especially 372, 379–381.
- Mehmet Top and Hale Telli, “Ornamented Stucco Fragments from Hosap Castle in 2017 Excavation Season”, Sanat Tarihi Dergisi 29/1 (2020); original research abstract.