Lausannefördraget (1923): fördraget som utplånade Kurdistan från…

Inledning

Den 24 juli 1923 undertecknades Lausannefördraget i Schweiz mellan de allierade makterna och den nya Republiken Turkiet under Mustafa Kemal Atatürk. Det ersatte Sèvresfördraget (1920) helt — och med det utplånades varje löfte om kurdiskt självbestämmande. Där Sèvres hade innehållit tre artiklar ägnade åt kurdisk autonomi och självständighet innehöll Lausanne inte ett enda omnämnande av kurderna, Kurdistan eller kurdiska rättigheter. Ordet ”Kurdistan” — som hade förekommit i internationell rätt för första gången bara tre år tidigare — försvann helt enkelt.

Lausannefördraget är det fördrag som beseglade Kurdistans öde. Det erkände Republiken Turkiet inom dess nuvarande gränser — gränser som inneslöt miljontals kurder i en stat som skulle förneka själva deras existens i årtionden. Det bekräftade att det kurdiskbefolkade Mosul införlivades i det brittiska mandatområdet Irak. Det lämnade Syriens kurder under franskt mandatstyre och Irans kurder under Pahlavidynastin. Kurdistans fyrdelning, som hade börjat vid Chaldiran (1514) och fullbordats genom Sykes–Picot (1916), stadfästes nu som permanent internationell rätt. Ingen kurdisk delegation bjöds in till Lausanne. Ingen kurdisk röst hördes.

Innehåll

Vad var Lausannefördraget?

Viktiga slutsatser

Snabbfakta

Historiskt sammanhang

Kurdistans utelämnande

Vad var Lausannefördraget?

Lausannefördraget undertecknades den 24 juli 1923 mellan de allierade makterna (Storbritannien, Frankrike, Italien, Japan, Grekland, Rumänien och Jugoslavien) och Republiken Turkiet. Det ersatte det oratificerade Sèvresfördraget (1920) och avslutade formellt krigstillståndet mellan de allierade och Turkiet efter turkiska frihetskriget (1919–1923). Fördraget erkände den nya Republiken Turkiets suveränitet inom dess nuvarande gränser och etablerade Turkiet som en jämbördig suverän stat i den internationella ordningen.

För Turkiet var Lausanne en triumf — kulmen på Atatürks militära och diplomatiska segrar, som förvandlade Sèvres dikterade förödmjukelse till en fred mellan jämlikar. För det kurdiska folket var det en katastrof. Varje bestämmelse om kurdisk autonomi och självständighet i Sèvres ströks. Kurderna bjöds inte in till konferensen. Deras existens som ett särskilt folk erkändes inte. Kurdistan utplånades från kartan.

Viktiga slutsatser

• Lausannefördraget innehöll inget omnämnande av kurder, Kurdistan eller kurdiska rättigheter — och utplånade därmed helt det kurdiska folket ur internationell rätt.

• Ingen kurdisk delegation bjöds in till Lausannekonferensen — fördraget förhandlades om kurdiska territorier utan någon kurdisk medverkan.

• Fördraget erkände Turkiets gränser över östra Anatolien — och införlivade merparten av norra Kurdistan i den turkiska staten i utbyte mot att Turkiet avstod från anspråk på de oljerika arabiska områdena.

• Lausanne stadfäste Kurdistans fyrdelning (Turkiet, Irak, Syrien, Iran) som permanent internationell rätt — en delning som består oförändrad i dag, över ett århundrade senare.

Snabbfakta

Fördrag: Lausannefördraget Datum: 24 juli 1923 Parter: De allierade makterna (Storbritannien, Frankrike, Italien, Japan, Grekland, Rumänien, Jugoslavien) och Republiken Turkiet Typ: Fredsfördrag efter kriget som ersatte Sèvresfördraget Kurdiska bestämmelser: Inga — fördraget innehåller inget omnämnande av kurder, Kurdistan eller kurdiska rättigheter Viktiga förhandlare: Lord Curzon (Storbritannien), İsmet İnönü (Turkiet) Kurdisk medverkan: Ingen — ingen kurdisk delegation bjöds in Viktig bytesaffär: Turkiet fick östra Anatolien (norra Kurdistan); Turkiet avstod från anspråk på oljerika arabiska områden Mosul: Lämnades olöst; hänsköts till Nationernas förbund, som tilldelade Irak området 1926 Betydelse: Beseglade Kurdistans fyrdelning som permanent internationell rätt

Historiskt sammanhang: Sèvres död

Sèvresfördraget (1920) hade utlovat kurdisk autonomi och en väg till självständighet, men avvisades genast av den turkiska nationalistiska rörelsen under Mustafa Kemal. Mellan 1919 och 1923 förde Kemal ett framgångsrikt frihetskrig mot grekiska, armeniska, franska och allierade styrkor och besegrade varje försök att dela Anatolien. Hans militära segrar förändrade maktbalansen: de allierade makterna, utmattade av första världskriget och ovilliga att sätta in styrkor för att genomdriva Sèvres, tvingades förhandla fram ett nytt fördrag på Turkiets villkor.

Lausannekonferensen samlades i november 1922, med den brittiska delegationen ledd av Lord Curzon och den turkiska av İsmet İnönü. Konferensen utmärktes av vilka som saknades: syrier och palestinier försökte delta men utestängdes. Ingen armenisk, persisk eller kurdisk delegation bjöds in. Representanten för sharifen av Mecka — som hade stridit på Storbritanniens sida i kriget — beviljades inte ens ett möte med Lord Curzon. De folk vars hemländer avgjordes hade ingen röst.

Kurdistans utelämnande: utplånat genom tystnad

Lausannefördragets mest förödande aspekt för det kurdiska folket är inte vad fördraget innehåller, utan vad det utelämnar. Sèvresfördraget hade ägnat en hel avdelning — artiklarna 62, 63 och 64 — åt kurdisk autonomi, självständighet och självbestämmande. Lausannefördraget nämner inget av detta. Ordet ”Kurdistan” förekommer inte. Ordet ”kurdisk” förekommer inte. Det kurdiska folkets existens som en särskild nation ignoreras helt enkelt.

Detta utelämnande var ingen tillfällighet. Det var resultatet av en medveten kalkyl från de allierade makterna och Turkiet. Storbritannien hade först försökt skapa en kurdisk buffertstat i östra Anatolien för att underminera turkiskt inflytande över det oljerika Mosulvilajetet. Men när Kemals militära segrar klargjorde att Storbritannien inte kunde genomdriva kurdisk autonomi inom Turkiet utan ännu ett krig slutade brittiska diplomater driva frågan. Stödet för kurdiskt självbestämmande försvann, och Kemals sekulära nationalistiska retorik lugnade den internationella oron över minoriteternas behandling.

Den grundläggande bytesaffären i Lausanne var territoriell: Turkiet fick östra Anatolien — hem för miljontals kurder — i utbyte mot att avstå från anspråk från osmansk tid på de oljerika arabiska områdena. Kurdistan var priset som Turkiet krävde och de allierade gick med på att betala. Det kurdiska folket byttes bort — hemlandet uppslukades av Turkiet, rättigheterna förblev onämnda och de nationella strävandena utplånades ur rättsordningen.

Mosulfrågan: olja före kurdiska rättigheter

Mosulvilajetet — dagens Irakiska Kurdistan, inklusive Kirkuks oljefält — var den mest omstridda frågan i Lausanne. Turkiet gjorde anspråk på Mosul som en del av sitt nationella territorium med hänvisning till den kurdiska och turkmenska befolkningen. Storbritannien insisterade på att behålla Mosul inom Irak och hänvisade till strategiska och ekonomiska intressen — främst olja. Lord Curzon hävdade att Mosuls kurder föredrog brittiskt styre, trots att ingen kurdisk befolkning hade rådfrågats.

Mosulfrågan lämnades olöst i Lausanne och hänsköts till Nationernas förbund, som tilldelade Irak provinsen 1926. Beslutet drevs av olja, inte kurdiskt välbefinnande. Mosuls kurder införlivades i en stat med arabisk majoritet vars regering inte hade något intresse av kurdisk autonomi. Juldeklarationen 1922 — som hade utlovat kurdiskt självstyre inom Irak — förblev en död bokstav. Kurdiska gemenskaper i Mosulvilajetet skulle tillbringa nästa århundrade i kamp för den autonomi de hade utlovats men aldrig fått.

Tidslinje över viktiga händelser

Augusti 1920 — Sèvresfördraget utlovar kurdisk autonomi och självständighet; ratificeras aldrig.

1919–1923 — Turkiska frihetskriget; Mustafa Kemal besegrar allierade planer på att dela Anatolien.

November 1922 — Lausannekonferensen samlas; ingen kurdisk delegation bjuds in.

24 juli 1923 — Lausannefördraget undertecknas; inget omnämnande av kurder, Kurdistan eller kurdiska rättigheter.

29 oktober 1923 — Republiken Turkiet utropas; Kemal blir president.

1925 — Sheikh Saids uppror — första stora kurdiska revolten mot Turkiska republiken; krossas.

1926 — Nationernas förbund tilldelar Irak Mosulvilajetet; kurdiskbefolkad region införlivas i det brittiska mandatområdet.

Arv och betydelse för kurdisk historia

Lausannefördraget är det fördrag som definierar kurdisk statslöshet. Det är det fördrag som beseglade Kurdistans delning mellan Turkiet, Irak, Syrien och Iran som permanent internationell rätt. Det är det fördrag som utplånade ”Kurdistan” ur det internationella samfundets diplomatiska ordförråd. Och det är det fördrag vars följder det kurdiska folket har kämpat för att upphäva i över ett århundrade.

Inom Turkiet var följderna omedelbara och förödande. Den nya republiken förnekade att en kurdisk identitet fanns, förbjöd det kurdiska språket, förbjöd kurdiska kulturella uttryck och kallade kurderna ”bergsturkar”. Kurdiska revolter — Sheikh Saids uppror (1925), Araratupproret (1927–1930), Dersimupproret (1937–1938) — krossades med militär styrka, massdeportationer och kollektiva bestraffningar. PKK:s uppror, som började 1984 och fortsätter i dag, är en direkt följd av det förnekande av kurdisk identitet som Lausanne möjliggjorde.

Varje ögonblick av kurdisk politisk omvälvning sedan 1923 har åtföljts av krav på att ompröva Lausanne. Inrättandet av Kurdistans regionala regering i Irak (1992/2005), den kurdiska autonoma zonen i nordöstra Syrien (2012) och den kurdiska självständighetsomröstningen 2017 har alla beskrivits som utmaningar mot Lausanneordningen. Den kurdiska kampen för självbestämmande är i grunden en kamp för att upphäva följderna av ett fördrag som undertecknades i en schweizisk stad 1923 av diplomater som inte ansåg det kurdiska folket värt att nämna.

Vanliga frågor

Vad hände med de kurdiska bestämmelserna i Sèvres i Lausanne?

De avlägsnades helt. Sèvresfördraget (1920) innehöll artiklarna 62–64, som föreskrev kurdisk autonomi och en väg till självständighet. Lausannefördraget (1923), som ersatte Sèvres helt, innehåller inget som helst omnämnande av kurder, Kurdistan eller kurdiska rättigheter.

Var kurderna representerade vid Lausannekonferensen?

Nej. Ingen kurdisk delegation bjöds in till Lausannekonferensen. Fördraget förhandlades helt mellan de allierade makterna och Turkiet, utan kurdisk, armenisk, syrisk eller palestinsk medverkan. De folk vars hemländer avgjordes hade ingen röst.

Gäller Lausannefördraget fortfarande?

Ja. Lausannefördraget förblir det grundläggande rättsliga instrument som definierar Turkiets gränser och det kurdiska folkets internationella ställning. Kurdistans fyrdelning (Turkiet, Irak, Syrien, Iran), som Lausanne stadfäste 1923, förblir den rättsliga och politiska verkligheten i dag.