Inledning
Konflikten mellan den turkiska staten och Kurdistans arbetarparti (PKK) är den längsta väpnade konflikten i modern kurdisk historia. Från PKK:s första attacker 1984 till beskedet om vapenvila och avväpning 2025 har upproret pågått i över fyra årtionden, dödat tiotusentals människor på alla sidor, fördrivit miljoner och format det politiska landskapet i Turkiet, Irak, Syrien och det vidare Mellanöstern.
Artikeln följer konfliktens viktigaste faser: grundandet av PKK, gerillakriget 1984–1999, tillfångatagandet av Abdullah Öcalan, fredsprocessen och dess sammanbrott, stadsstriderna 2015–2016, de gränsöverskridande operationerna i Irak och Syrien och den historiska vapenvilan 2025. Den är skriven som en faktabaserad kronologisk redogörelse med stöd i flera källor.
Innehåll
Ursprung: grundandet av PKK (1978)
Den första krigsfasen: gerillauppror (1984–1999)
Tillfångatagandet av Öcalan och vapenvilan (1999–2004)
Förnyad konflikt och gränsöverskridande operationer (2004–2013)
Fredsprocessen och dess sammanbrott (2013–2015)
Stadsstrider i kurdiska städer (2015–2016)
Gränsöverskridande krig i Syrien och Irak (2018–2025)
Vapenvilan 2025 och avväpningen
Viktiga händelser och tidslinje
Ursprung: grundandet av PKK (1978)
Kurdistans arbetarparti (Partiya Karkerên Kurdistan, PKK) grundades den 27 november 1978 av Abdullah Öcalan och en grupp kurdiska vänsteraktivister i byn Fis i provinsen Diyarbakır. PKK förenade marxist-leninistisk revolutionär ideologi med kurdiska nationalistiska förhoppningar och krävde inledningsvis en självständig socialistisk kurdisk stat. Partiet växte fram ur den bredare turkiska vänsterstudentrörelsen under 1970-talet men utmärkte sig genom sitt fokus på kurdisk nationell identitet.
Den första krigsfasen: gerillauppror (1984–1999)
I augusti 1984 inledde PKK sin väpnade kampanj med samtidiga attacker mot turkiska militära positioner i Eruh och Semdinli i sydöstra Turkiet. Attackerna dödade två soldater och markerade början på ett gerillauppror som skulle trappas upp under det sena 1980-talet och under 1990-talet. Från baser i den bergiga kurdiska regionen i norra Irak genomförde PKK-stridande bakhåll, räder och bombningar mot turkiska militära anläggningar, säkerhetsstyrkor och infrastruktur.
Den turkiska statens svar var omfattande och hårt. Tusentals kurdiska byar evakuerades och förstördes under 1990-talet i det som regeringen beskrev som operationer för att bekämpa upproret. Undantagstillstånd infördes över hela sydöstra Turkiet. Konflikten nådde sin kulmen i mitten av 1990-talet när den turkiska militären satte in över 300 000 soldater i sydöst och inledde stora gränsöverskridande operationer i norra Irak, däribland Operation Steel (1995), Operation Hammer (1997) och Operation Dawn (1997).
Tillfångatagandet av Öcalan och vapenvilan (1999–2004)
Den 15 februari 1999 tillfångatog turkiska specialförband Abdullah Öcalan i Kenya efter att han hade utvisats från Syrien efter Adanaavtalet 1998. Öcalan dömdes till döden, ett straff som senare omvandlades till livstids fängelse när Turkiet avskaffade dödsstraffet 2002. Tillfångatagandet var en strategisk vändpunkt. Från fängelset uppmanade Öcalan till en vapenvila, som PKK utlyste 1999. Gruppen ändrade också sitt uttalade mål från full självständighet till större kulturella och politiska rättigheter inom Turkiet.
Förnyad konflikt och gränsöverskridande operationer (2004–2013)
Vapenvilan bröt samman 2004 och PKK återupptog sitt uppror med fler bakhåll och bombattacker. Konflikten intensifierades mellan 2007 och 2012, med stora sammandrabbningar i Hakkari- och Semdinliregionerna och flera turkiska militära intrång i norra Irak mot PKK-positioner i Qandilbergen. Turkiets parlament godkände gränsöverskridande operationer 2007, och mark- och luftkampanjer fortsatte under 2008.
Fredsprocessen och dess sammanbrott (2013–2015)
I mars 2013 utlyste Öcalan en ny vapenvila och beordrade PKK-stridande att dra sig tillbaka från turkisk mark. En formell fredsprocess började med delegationer av kurdiska politiker som besökte Öcalan i fängelset för att förhandla om villkor. I två år minskade konflikten betydligt. Men fredsprocessen bröt samman i juli 2015, utlöst av ett komplext händelseförlopp som omfattade bombdådet i Suruç, turkiska flyganfall mot PKK-positioner och den bredare geopolitiska omvälvning som det syriska inbördeskriget och ISIS framväxt orsakade.
Stadsstrider i kurdiska städer (2015–2016)
Fredsprocessens sammanbrott ledde till en fas av stadsstrider utan tidigare motstycke. Ungdomsmiliser knutna till PKK (YPS) grävde skyttegravar och reste barrikader i flera kurdiska städer, och den turkiska militären svarade med långvariga belägringar och tunga vapen. Städerna Cizre, Sur (Diyarbakırs historiska stadsdel), Nusaybin, Şırnak och Yüksekova upplevde månader av stadsstrider från slutet av 2015 till mitten av 2016.
Förlusterna var förödande för alla sidor. Omkring 200 civila dödades och över 10 000 fördrevs under de åtta månader då stadsstriderna var som intensivast. Hela bostadsområden förstördes, däribland stora delar av den historiska stadsdelen Sur. Försöket med stadsstrider betraktades allmänt som ett strategiskt misslyckande för PKK, som därefter återgick till sin traditionella gerillataktik på landsbygden. För civilbefolkningen i dessa kurdiska städer var förstörelsen enorm.
Gränsöverskridande krig i Syrien och Irak (2018–2025)
Från 2018 utvidgade Turkiet sina militära operationer bortom sydöstra Turkiet till Syrien och Irak. Operation Olive Branch (2018) riktades mot den YPG-kontrollerade Afrinregionen i nordvästra Syrien, medan Operation Peace Spring (2019) angrep SDF-kontrollerat territorium i nordöstra Syrien. Båda operationerna fördrev kurdiska befolkningar och lade betydande delar av syriska Kurdistan under turkisk kontroll och kontroll av den turkiskstödda Syriska nationella armén (SNA).
I norra Irak inledde den turkiska militären en serie operationer under namnet Operation Claw från 2019 och framåt mot PKK-positioner i Qandilbergen, Metina, Zap och Avasin-Basyan. Operation Claw-Lock (2022) utökade den turkiska militära kontrollen djupare in i Iraks kurdiska region. Operationerna genomfördes med varierande grad av samarbete och spänningar med KRG.
Vapenvilan 2025 och avväpningen
Den 27 februari 2025, efter ett besök av en delegation kurdiska politiker på hans fängelseö, utfärdade Abdullah Öcalan en offentlig uppmaning till PKK att lägga ner vapnen och upplösa sig och sade att den väpnade kampen hade blivit föråldrad. Den 1 mars 2025 utlyste PKK en vapenvila. Den 12 maj 2025 tillkännagav PKK formellt sin avsikt att avväpna sig och upplösas.
Beskedet öppnade för möjligheten att avsluta en konflikt som hade varat i över fyra årtionden och dödat tiotusentals människor. Viktiga frågor kvarstår om huruvida Turkiet kommer att göra demokratiska eftergifter, om Öcalan kommer att friges för att leda en avväpningsprocess, hur upplösningen kommer att påverka kurdiska fraktioner i Syrien och om Turkiet kommer att avsluta sina militära operationer i Irak. Vapenvilan är det mest betydelsefulla steget mot att avsluta konflikten mellan Turkiet och PKK sedan dess början 1984.
Viktiga händelser och tidslinje
1978 — PKK grundas av Abdullah Öcalan i provinsen Diyarbakır
Augusti 1984 — PKK inleder en väpnad kampanj med attacker i Eruh och Semdinli
1995 — Operation Steel: turkiskt intrång i norra Irak med 35 000 soldater
15 februari 1999 — Öcalan tillfångatas i Kenya; PKK utlyser vapenvila
2004 — Vapenvilan bryter samman; PKK återupptar upproret
Mars 2013 — Öcalan utlyser en ny vapenvila; fredsprocessen börjar
Juli 2015 — Fredsprocessen bryter samman; stadsstrider utbryter i Cizre, Sur, Nusaybin, Şırnak och Yüksekova
2018 — Operation Olive Branch: Turkiet invaderar Afrin i Syrien
2019 — Operation Peace Spring i nordöstra Syrien; serien Operation Claw börjar i norra Irak
27 februari 2025 — Öcalan uppmanar PKK att avväpna sig; PKK utlyser vapenvila den 1 mars
12 maj 2025 — PKK tillkännager sin avsikt att avväpna sig och upplösas
Vanliga frågor
Vad är PKK?
Kurdistans arbetarparti (PKK) är en kurdisk politisk och militant organisation som grundades 1978 av Abdullah Öcalan. Den förde ett väpnat uppror mot den turkiska staten från 1984 till 2025. Efter att först ha sökt en självständig kurdisk stat ändrade den senare målen till större kulturell och politisk autonomi inom Turkiet. Organisationen är terroriststämplad av Turkiet, EU, Storbritannien och USA.
Har konflikten mellan Turkiet och PKK tagit slut?
I början av 2025 uppmanade PKK:s fängslade ledare Öcalan till avväpning, och PKK utlyste en vapenvila och tillkännagav sin avsikt att upplösas. Om detta leder till ett permanent slut på konflikten beror på pågående förhandlingar, möjliga demokratiska eftergifter från Turkiet och det bredare regionala läget i Syrien och Irak.
Referenser och vidare läsning
Council on Foreign Relations — Konflikten mellan Turkiet och väpnade kurdiska grupper, global konfliktbevakning
CSIS — Att granska extremism: Kurdistans arbetarparti (PKK), 2023
The National — Tidslinje: PKK:s fyra årtionden långa uppror i Turkiet, 2025
Congressional Research Service — Turkiet, PKK och USA:s inblandning: kronologi
Al Jazeera — Tidslinje: PKK:s konflikt med Turkiet